Vandring på (halva)

Västra Vätterleden 2009

2009-05-09 — 2008-05-11

Text och bild av Peter Andrén

peter.andren (snabel-a) gmail.com

Vastra_Vatterleden_logo.png Jag respekterar vandringsleder där man bemödat sig med att ta fram en logotyp. Kungsleden har ingen såvitt jag kan minnas. Den enda norrlandsleden som har en är väl Nordkalottleden med en slags röd-gul-blå vimpel. Men Västra Vätterleden har minsann en egen logotyp (i sällskap med åtminstone Bergslagsleden och Bruksleden). Den vackra logotypen avbildas här till höger. Den används faktiskt flitigt på skyltar längs leden.

Jag hade egentligen planerat att vandra hela Västra Vätterleden från Mullsjö i söder till Stenkällegården i norr, och sedan fortsätta på Bergslagsleden och Bruksleden hela vägen till Västerås. Men nu hoppas jag att jag har lärt mig att det inte är tillräckligt stimulerande att vandra merparten av de sydsvenska vandringsledena. Bara i förra veckan avbröt jag min vandring på Utvandrarleden efter bara två dagar, och tidigare har jag "fuskat" på västra delen av kust-till-kust-leden i Skåne, samt kapat av slutet på Österlenleden. Jag har antagligen blivit bortskämd efter vandringar på LaGomera, i Nepal, och senast med Haute Randonnée Pyrénéenne i Pyrenéerna.

Men Västra Vätterleden är verkligen en jättefin led — mycket mycket finare än Utvandrarleden. Oavsett anledning tog jag mig till Hjo, och åkte sedan hem. Trots detta skriver jag ihop några rader om mina upplevelser längs Västra Vätterleden.

2009-05-09--15-12-42.51.jpg Redan vid busshållplatsen i Mullsjö fanns det en skylt som sa att det var 1,8 km till starten av Västra Vätterleden och Södra Vätterleden. Själva leden börjar vid Mullsjö Hotel strax söder om själva samhället. Redan vandringen till leden var riktigt trevlig, även om jag var tyungen att dra på mig regnjackan efter cirka 100 meters vandring. Som synes på bilden till höger gick det inte att missta sig på var leden började. (Enligt ledbeskrivningen slutar leden vid Mullsjö Hotel, men det ser väl inte så roligt ut på en skylt.) Min rutt kan detaljstuderas i Google Maps. Totalt gick jag cirka 90 km fördelat på tre dagar.

Västra Vätterleden är välmarkerad och bra skyltad, och jag lyckades bara gå fel när jag följde andra markeringar eller missade någon plötslig riktningsförändring när jag gick ock tänkte på annat. Vid dessa tillfällen upptäckte jag dock snabbt mitt misstag. På vissa delar hade man dock använt en annan färg än den vanliga orange, vilket man kanske ska avråda i från. Denna bild visar tydligt att man förbättrat med, typ, rosa. Just på Västra Vätterleden spelade det väl ingen egentlig roll, men jag tycker att det känns vettigt att liksom reservera orange till vandringsleder. Andra färger används ju ofta inom skogsbruk, vilket kan vara förvirrande om man har otur. Vissa tycker att det är störande med en massa ledmarkeringar, men jag gillar det.

Apropå ledmarkeringar träffade jag på en av de frivilliga som underhåller ledan strax utanför Mullsjö. Det är första gången sedan jag vandrarde Anebeleden 2004 som jag träffat en "ledunderhållare". Stort tack till er alla.

Efter 21,4 km kom jag fram till vad jag trodde var vindskyddet mellan Kroksjöarna. Hade jag tittat på kartan skulle jag ha sett att jag var vid Hornsjön, men jag var så glad att stöta på ett jättefint vindskydd att jag nöjde mig med det. För vindskyddet vid Hornsjön var nog det finaste vindskydd jag sett. I panoramat nedan kan du se hur väl inrett det är. Jag tror att vindskyddet tillhörde någon form av "Finska Föreningen" men det stod inte uttryckligen att man inte fick använda det. Hur som helst så lämnade jag det i samma skick som jag fann det, så ingen borde behöva bli upprörd. Jag sov utomordentligt bra på mitt liggunderlag som jag lagt ut över madrassen som redan låg där. (Se här för bilder på de rastplatser som jag passerade.)

2009-05-10--09-04-22.24_PANO_3.jpg

Andra dagen började med en sovmorgon på grund av ett lätt regn som jag helst ville undvika. Min plan funkade och snart kunde jag ge mig av på en väldigt fin vandring genom en till synes oändligt stor tallskog med blåbärsris. I övrigt hände det inte så mycket under denna dag. Jag hade hoppats lite grann på att kunna ta en dusch eller något sånt i Hökensås Semesterby, men jag kom fram lite knappt en halvtimme efter att de stängt. Jag blev dock glatt överraskad av kocken i den till semesterbyn tillhörande restaurangen kom ut med gratis kaffe ("bättre det än att hälla ut det"). Kaffet hade nog stått på värmning sedan lunchen, men det smakade bra i alla fall.

2009-05-11--09-15-50.68_PANO_3.jpg

Medan jag satt och vilade lite i solen och blåsten hejade jag på en dam som knallat förbi ett par gånger. Hon var så besviken att det var stängt för hon ville köpa vandringskartor till ett par gäster från England som skulle komma på besök. Hon ville ha kartorna på Hökensås ner till Mullsjö. Jag kunde glatt upplysa henne om jag jag just gått den sträckan och hon kunde få mina kartor. Vilken lattjo slump. (Så här i efterhand kunde jag ju ha upplyst henne att alla kartorna finns tillgängliga på webbplatsen för Skaraborgsleder, men det tänkte jag inte på då).

Kvällen avslutades med en väldigt kall blåst vid sjön som viasa i panoramat nedan, och jag började återigen att fundera på hur vettigt det är att vandra de här sydsvenska lederna. Men jag ska inte bli tjatig om det  . . .

2009-05-10--17-42-20.00_PANO_3_EDIT_01.jpg

Tredje dagen vaknade jag med känslan att det skulle vara bra om det blev den sista dagen. Jag hade två dagsettapper kvar till Hjo, men tänkte att det kunde vara kul att gå dem på en dag. Sagt och gjort gick jag de resterande 42,3 km till Hjo på en dag — min längsta vandring på en dag med full packning, tror jag. Men det var en fin vandring, och det var först på de sista kilometrarna som det började att kännas segt och plötsliga och oväntade smärtor dök upp.

Jag hade dåligt med vatten på början av den sista dagen. Delt var det helt enkelt väldigt torrt här, och så hade jag problem med min "MSR WaterWorks EX". Därför var jag glad näg jag kom fram till Vitsjön. Det mest anmärkningsvärda med den här sjön är not att den har inte mindre än sju bryggor med kanske 100 meters mellanrum. Det syns inte riktigt på panoramat nedan, men bryggorna låg löjligt tätt. Vattnet var gott dock.

2009-05-11--12-18-15.80_PANO_4.jpg

Väl framme i Hjo tog jag en bild över hamnen som illustration över att jag nått målet.

2009-05-11--19-51-10.48_PANO_3.jpg

Bilder från leden i kronologisk ordning (från söder till norr mad andra ord).

2009-05-09--16-15-12.17.jpg 2009-05-09--16-37-53.08.jpg
2009-05-09--16-57-53.08.jpg 2009-05-09--18-45-36.57.jpg
2009-05-09--19-02-21.34.jpg 2009-05-09--19-13-55.23.jpg
2009-05-09--19-17-18.83.jpg 2009-05-10--09-18-43.86.jpg
2009-05-10--09-40-52.77.jpg 2009-05-10--09-56-16.83.jpg
2009-05-10--10-20-51.77.jpg 2009-05-10--11-05-54.17.jpg
2009-05-10--15-36-58.24.jpg 2009-05-10--15-50-15.76.jpg
2009-05-10--16-04-16.51.jpg 2009-05-10--17-26-25.17.jpg
2009-05-11--08-39-41.94.jpg 2009-05-11--09-28-20.60.jpg
2009-05-11--11-02-56.17.jpg 2009-05-11--11-27-32.60.jpg
2009-05-11--12-42-04.94.jpg 2009-05-11--16-26-46.77.jpg

Copyright © 2009–2013 Peter Andrén