Vandring på en del av

Utvandrarleden 2009

2009-05-02 — 2008-05-04

Text och bild av Peter Andrén

peter.andren (snabel-a) gmail.com

2009-05-02--19-23-29.68.jpg Årets "komma-igång-vandring" behövdes mer än någonsin, så jag tänkte ta den relativt långa Utvandrarleden som går genom Emmabodas, Lessebos och Tingsryds kommuner. Den är 120 km lång enligt den officiella hemsidan, men jag gick inte mer än en tredjedel. Varför? Var jag i så dålig form att även den småländska terrängen tog knäcken på mig? Tja, både ja och nej. Fysiskt funkade det väl bra, men jag tröttnade mentalt eftersom det nästa bara var vägar att gå på.

När jag vandrar vill jag helst gå på ställen som man inte kommer till om man inte går. Det känns liksom meningslöst att vandra när man lika gärna kan cykla eller till och med åka bil. "Det är väl alltid trevligt att vandra" kanske du kontrar med, och visst är det så men jag vandrar mycket hellre på en skogsstig än på en väg där jag måste samsas med lastbilar om utrymmet. Efter mina 42 km på Utvandrarleden hade jag gått uppskattningsvis 1 km på fin skogsstig, lika mycket över kalhyggen, och de resterande 40 km med fördelningen 80/20 på grus- och asfaltsväg. Då är det inte värt varken tiden eller ansträngningen, tycker jag. Så jag avbröt och åkte hem.

Jag har en viss förståelse för de många kalhyggena som till stor del säkert beror på stormarna Gudrun och Per (om jag minns rätt). Men även om det är "naturkatastrofer" som orsakat förödelsen drar det ju ner själva vandringsupplevelsen. En eloge till skogsavverkarna som varit väldigt duktiga med att lämna kvar markeringarna så att man kunde följa leden rakt över kalhyggena. Jag minns när jag vandrade Anebyleden för några år sen och vid ett par tillfällen såg träden med de oranga prickarna bland det avverkade timret i sidan av kalhygget — då var det till att gissa på ett ungefär hur leden borde gå. Klart bättre på Utvandrarleden alltså.

2009-05-03--12-01-53.08.jpg Sen så är det ett ofta förekommande problem med sydsvenska leder. Det är liksom svårt att se deras existensberättigande. I mångt och mycket tror jag att någon fått en idé om att det borde finnas en lokal led, och så har man ritat ut en på kartan. Inte för att det är så fint där leden går, utan mer för att "man vill ha en vadringsled". När jag första kvällen skulle slå läger vid rastplatsen vid sjön Löften såg det väldigt fint ut på kartan — ett vindskydd och torrdass vid en sjö. Tyvärr var det cirka 200 meter mellan vindskyddet och sjön, och denna sträcka utgjordes helt av en snårig sankmark (se bild). (Visserligen var det väldigt torrt i markerna, men jag har svårt att tro att det där vindskyddet ligger fint till även vid högre vattenstånd.)

2009-05-04--11-50-59.86.jpg Som så ofta på sydsvenska leder kan man ana ett större engagemang från forna tider. På Utvandrarleden hittade jag ett skåp som tydligen innehållit en loggbok. Det såg inte som att detta skåp använts någon gång de senaste femton åren, eller något sånt. En allmän fundering är hur länge kommunerna runtom i landet kommer att fortsätta att underhålla dessa leder som uppenbarligen finner allt färre användare. Eller så kanske trenden kommer att vända — det skulle ju vara väldigt roligt.

Annars då? Annars har jag bara bra saker att säga om Utvandrarleden. Det är en extremt väl utmärkt led. På ett ställe kunde jag se inte mindre än nio oranga ledmarkeringar när jag spanade i vad som uppenbarligen var ledens riktning. En del gillar inte när det är för mycket markeringar, men jag tycker om det. Till viss del beror säkert den täta markeringen på att det är så lätt att sätta upp stolpar när man kan göra det med bil, men även de delar som inte gick på väg var dock fint markerade. (De nio markeringarna satt på en väldigt kort del av leden som gick genom en fin skog.) Så det är inga problem att hitta och det är väldigt lätt att gå på grusvägarna — många skulle nog gilla att vandra här.

De tre vandrarhem jag hann passera var alla jättefina. Moshults Vandrarhem stannade jag bara till vid för att fylla på vatten, men det låg väldigt fint och verkade vara trevligt. Ljuders Vandrarhem i Grimsnäs och Vandrarhemmet i Korrö bodde jag på så jag kan garantera att det är bra på dessa ställen. I Korrö finns det förutom vandrarhemmet en fin restaurang, där jag själv åt jättegoda raggmunkar med stekt fläsk.

Trots min inledande kritik skulle jag faktiskt kunna tänka mig att åka tillbaka och resterande del någon annan gång. Men då skulle jag ha en betydligt lättare packning, gå mellan de förtjusande vandrarhemmen, och antagligen ha löparskor istället för kängor. Med sällskap skulle det kunna vara en riktigt trevlig vandring på slingrande grusvägar. Ett tips är att börja och/eller sluta i just Korrö dit det finns bra kommunikationer — ta tåget till Växjö och sedan bussen ner till hållplatsen Korrö, så är du cirka 100 meter från ledens början.

2009-05-04--09-43-10.60_EDIT.jpg 2009-05-04--09-50-34.34.jpg 2009-05-04--16-38-56.41.jpg

Nedan följer tjugo bilder av Utvandrarleden i "kronologisk" ordning från starten strax söder om Emmaboda. Som synes är det övervägande grusvägar, men oftast riktigt fina grusvägar. Bilderna är tagna på platser där jag tyckte att det både var fint samt att det på något sätt representerade leden.

2009-05-02--19-24-45.33_EDIT.jpg 2009-05-03--11-44-22.86_EDIT.jpg 2009-05-03--12-22-53.05_EDIT.jpg
2009-05-03--12-32-34.59.jpg 2009-05-03--13-06-47.00_EDIT.jpg 2009-05-03--13-40-10.68_EV+0.33.jpg
2009-05-04--09-28-47.76.jpg 2009-05-04--10-08-00.34.jpg 2009-05-04--10-10-51.00.jpg
2009-05-04--10-25-57.25.jpg 2009-05-04--10-30-56.86.jpg 2009-05-04--11-28-43.05.jpg
2009-05-04--12-01-31.34.jpg 2009-05-04--12-09-50.84.jpg 2009-05-04--12-15-01.51.jpg
2009-05-04--12-34-25.14.jpg 2009-05-04--12-52-57.66.jpg 2009-05-04--12-59-08.23.jpg
2009-05-04--13-05-40.00.jpg 2009-05-04--13-07-00.51.jpg

Copyright © 2009,2013 Peter Andrén