Vandring på Skåneleden

(västra Kust-till-Kust-leden) 2004

2004-08-20 — 2004-08-24

Text och bild av Peter Andrén

peter.andren (snabel-a) gmail.com

Denna mycket korta reseberättelse är skriven mer än fem år efter själva vandringen ägde rum. Jag har lagt upp den här sidan främst för att min rutt kanske kan vara användbar för någon. Ibland undrar jag varför jag sparar spåren från min GPS eftersom jag inte verkar göra något med dem, så nu lägger jag upp spåret för delar av Skåneleden till allmänhetens nöje och glädje.

2004-08-23--12-50-42.00_PANO_9_EDIT_01.jpg

Efter mina delvis dåliga erfarenheter från Anebyleden valde jag med omsorg ut en led som jag trodde skulle vara mer givande. Jag fick delvis rätt i detta, även om jag till en början misströstade lite även på Skåneleden. Vandringen började i Vittsjö, som jag kände till ganska väl sedan tidigare tack vare en före detta flickvän som härstammade därifrån. Planen var i stort sett att vandra rakt västerut till kusten, runda Bjärehalvön längs kusten, och sedan åka hem. Bortsett från ett litet "hopp" uppfyllde jag denna plan. (Min rutt kan detaljstuderas i Google Maps.) Avbrottet i vandringen berodde på att det var så infernaliskt trist att vandra genom den nordskånska skogsbruksbygden. Leden gick nästan uteslutande på skogsvägar, och det var faktiskt svårt att hitta acceptable tältplatser. Efter ett par dagar valde jag därför att ta bussen från Örkelljunga till Båstad  . . .

Från Båstad (där jag tack vare samma före detta flickvän kände mig nästan som hemma) var det inga problem att motivera en fortsatt vandring. Några år senare hade jag en liknande upplevelse på Österlenleden, där vandringen längs kusten var fantastisk — medan delen som gick i inlandet var klart tråkigare.

Torekov är kanske inte Sveriges mest "folkliga" fiskafänge, men om man vill vara lite turist och äta gott på någon charmig restaurang är det helt rätt ställe. Jag tältade en bit utanför själva Torekov och knallade in dit på kvällen. På vägen in pratade jag lite med två äldre herrar som kallade varandera för, typ, Frippe och Tjadden. Deras östermalmsstockholmska var nästan overklig stark, och jag kom att tänka på rollfigurerna från någon gammal svensk långfilm. Men de var väldigt trevliga och, kanske omedvetet, roliga.

Bilderna nedan får illustrera en på det stora hela mycket trevlig vandring. Skånelederna är verkligen värda ett besök — även för fjällrävar.

2004-08-20--12-50-48.00.jpg 2004-08-20--14-58-40.00.jpg
2004-08-21--11-20-35.00.jpg 2004-08-23--12-10-50.00.jpg
2004-08-23--13-43-20.00.jpg 2004-08-23--14-00-06.00.jpg
2004-08-23--14-36-13.00.jpg 2004-08-23--15-02-53.00.jpg
2004-08-23--15-06-05.00.jpg 2004-08-23--15-06-37.00.jpg
2004-08-23--15-27-14.00.jpg 2004-08-23--16-43-39.00.jpg
2004-08-23--20-53-58.00.jpg 2004-08-24--12-55-54.00.jpg

Copyright © 2009–2010 Peter Andrén