Vandring i Sarek 2006

2006-08-19 — 2006-09-02

Text och bild av Peter Andrén

peter.andren (snabel-a) gmail.com

Denna reseberättlese är skriven mer än ett år efter själva vandringen ägde rum. På grund av sviktande minne kan vissa faktafel smugit sig in. Eftersom jag glömt bort en massa saker slipper du å andra sidan läsa vad vi åt till frukost, lunch och middag varje dag, samt vilket väder vi hade timme för timme, vilket annars är vanligt förekommande i reseberättelser från fjällen har jag märkt.

Vår Sarekvandring började egentligen redan på påsken då vi åkte upp till Saltoloukta för att få lite vinterfjäll. Med oss denna gång hade vi nämnligen en låda med mat som den vänliga personalen där lät oss förvara i källaren. Vår tanke var att vandra två veckor i Sarek, gå ut till Saltoloukta och softa ett par dagar, hämta maten i lådan och sedan ta ytterligare två veckor i Sarek. Av diverse anledningar nöjde vi oss med de två första veckorna i Sarek och gick sedan norrut från Sitasjaure, och avslutade i Abisko. Den sista "snutten" mellan Sitasjaure och Abisko var, som de säger i Sportnytt, resultatlös och jag skriver inte så mycket om den.

Vi valde att åka upp, vad gäller semesterplanering snarare än årstidsmässigt, "så sent som möjligt" för att kunna möta hösten, och kanske även få en liten försmak av vintern. Men sommaren 2006 liknade ingen annan och vi hade ett otoligt väder med långt över 25 °C i tio dagar. Men sen kom ovädret med besked. Mer om detta längre ner  . . .

2006-08-19--14-09-21.00.jpg 2006-08-19--16-00-42.00.jpg
2006-08-19--16-04-52.00.jpg 2006-08-19--16-06-46.00.jpg

På vår vandring följde vi denna rutt (visas i Google Maps). Som synes på satellitbilden startade vi vandringen från Akkastugorna. Det var en underbar sensommardag med högsommarkänsla och det kändes fantastiskt att äntligen få vandra i Sarek. Dels hade vi planerat vandringen sedan länge, dels hade resa upp varit lång, för även om "norrlandståget" är ett trevligt sätt att resa tar det ju sin lilla tid att ta sig från Linköping/Stockholm upp till fjällen. När jag skrev meningen innan tvekade jag på hur jag skulle formulera det, för jag vill helst att fjällen ska vara hemma och Linköping borta — mellan fjällvandringarna "hemma" jobbar jag i elva månader "borta". Jag tror mig förstå precis hur John Muir tänkte och kände när han sa att "Thousands of tired, nerve-shaken, over-civilized people are beginning to find out that going to the mountain is going home /.../".

Vi hade planerat vår rutt skapligt noga i förväg genom att egentligen bara titta på kartan. Men på kartan ser ju det mesta fint ut, och det krävs med alla tydligthet en hel del erfarenhet för att undvika de svåraste ställena. Hur som helst valde vi att vandra på nordsidan av Áhkká. När vi satt hemma och drog med fingret på kartan hade vi tänkt att det kanske skulle ta en dag — men det var tre tuffa dagar innan vi var igenom de stora videsnår som täcker stora delar av nordsidan. Som sagt var det högsommarvärme och vi plågades av några blodsugande "flugor" som jag tyvärr inte kan artbestämma.

Men vi var ganska envisa båda två och kämpade på. I omgångar var jag så trött att jag inte orkade kolla om Jenni följde med ordentligt, utan tågade bara på i det tempot jag för tillfället orkade hålla. Det riktigt pinsamma i sammanhanget är att jag har en komplett uppsättning av den ovanliga "Vegetationskartan", men den tänkte jag aldrig på att konsultera när vi förberedde oss. Hade jag gjort det hade det säkert inte haft någon effekt, för videsnår är ju inte markerade med varningstrianglar. Som de kanske borde vara  . . .

2006-08-20--07-25-33.00_PANO_4.jpg

Första natten, innan de tunga videsnåren kommit, slog vi läger med en riktigt fin utsikt över Áhkájávre och det fanns rikligt med hjortron. Att se bilderna nedan får det ständigt att vattnas i munnen på mig. En ovanlig detalj var att vi hade var sitt enmanstält med oss. Det berodde dels på att Jenni var sugen på att få använda sitt nästan nya Hilleberg Akto lite mer, och mitt Vadue Taurus II är ett ganska litet tält om man är två meter lång. Oftast använde vi dock Akto som ett förvaringstält för ryggsäckar och övrig utrustning, vilket det antagligen är lite för fint för egentligen.

2006-08-19--20-10-55.00.jpg 2006-08-19--20-11-58.00.jpg
2006-08-19--20-26-27.00.jpg 2006-08-19--21-17-10.00.jpg

Andra natten fick vi slå läger mitt i snåren av vide och fjällbjörk eftersom vi insåg att vi inte skulle hinna fram till mer öppen terräng. Det var en rättså tråkig lägerplats på alla sätt och vis. Men vi var trötta efter den jobbiga vandringen och sov gott i alla fall.

2006-08-21--07-28-40.00.jpg 2006-08-21--10-32-10.00.jpg
2006-08-21--10-32-30.00.jpg 2006-08-21--11-06-47.00.jpg

Nästa dag var det så varmt att vandra att vi slog upp tältet vid tolvsnåret och bara låg och väntade tills klockan blivit sex och vi kunde vandra igen. Men till slut hade vi passerat den sista videbusken, och det var värt allt besvär. Det var helt underbart att komma upp på den första klippan av Áhkká och blicka ut över Áhkkájaure och vidare norrut. Här fläktade det underbart och våra svettiga kläder torkade snabbt i solen. Härifrån blev vandringen så väldigt mycket enklare, och efter "prövningen" i salixsnåren var resten av vandringen, för att använda en sliten klyscha, "som en dans på rosor". Panoramat nedan är nära på 180°.

2006-08-21--11-06-11.00_PANO_5.jpg

Om sanningen ska fram var vi lite trötta på Áhkkás nordsida och vandrade vidare mot sydsidan. Här slog vi läger på en plats med en hänförande utsikt över Gássaláhko, med dess myller av sjöar. Tack vare det forsatt underbara vädret syntes Sarektjåhkkå tydligt vid horisonten.

2006-08-21--13-11-47.00_PANO_4.jpg

Mycket bättre än så här blir inte en fjällvistelse. Vädret var fortsatt fantastiskt, och vi hade fortfarande massor med god mat kvar. Att ta med sig rikligt med god mat och lyxiga råvaror är en tung packning som är lätt att bära tycker jag. Vi hade med oss fyra salami, tre stora bitar med ost, mycket soltorkade tomater, ett halvt kilo smör etc. Att ta fram parmesanosten och riva över den nyligen uppblötta och nu stekta köttfärsen är verkligen mödan värt. Att sedan kunna ta fram ytterligare ett par ostar till som "efterrätt" är en lyx alla bör unna sig. Packningen blir ju snabbt lättare samtidigt som man behåller orken tack vare den goda maten. Jag är säker på att det går att bevisa detta vetenskapligt.

Tro för allt i världen inte att smör är besvärligt att ha med sig i fjällen. Bor man i stuga bör man väl tänka på att hänga ut det på någon skuggig plats, men annars är det inte mycket att tänka på. Personligen brukar jag linda in smörasken i ett par varv bubbelplats, vilket får agera som kylskåp. Att smör gör mat godare är väl känt, men att smör gör utemat godast är kanske inte lika känt. Nästa gång funderar jag på att ta med mig ett helt kilo — dubbelt så gott, liksom.

2006-08-21--13-12-09.00.jpg 2006-08-21--13-15-53.00.jpg
2006-08-21--18-36-00.00.jpg 2006-08-22--07-41-16.00.jpg
2006-08-22--07-41-57.00.jpg 2006-08-22--09-03-16.00.jpg
2006-08-22--09-04-00.00.jpg 2006-08-22--09-43-54.00.jpg

Här stannade vi i tre nätter. På första dagen vandrade vi upp till Sveriges högst belägna sjö. Grundsten skriver lite lagom avmätt om den om den har jag för mig, och jag måste säga att jag inte hade så stora förväntningar. I själva verket är det en jättefin sjö, som borde vara "ett måste" för Sarekvandrare. Som synes i panoramat täcks halva "stranden" av en glaciär som regelbundet kalvar i sjön och lämnar skapligt stora "isberg". I alla fall hade jag förväntat mig isblock av kanske en fotbolls storlek, men dessa är ju betydligt mycket större. Personligen tycker jag att denna sjö har ett mycket större värde än bestigningen av Niják som vi gjorde några dagar senare. Sveriges hägst belägna sjö rekommenderas varmt!

2006-08-22--10-09-13.00_PANO_3.jpg

Okej, jag förstår att du undrar  . . . Men nej, jag badade inte. Hade jag vetat att det var en riktig sjö hade jag kanske funderat på det och tagit med mig något att torka mig med. Men nu hade jag inte det, och det var det lite väl kyligt i luften. Dessutom låg det en tunn isskorpa över hela sjön, så jag antar från detta att det var riktigt jäkla kallt — snudd på underkylt. Men det skulle vara kul att ha en bild när man simmar omkring och liksom bryter sig fram som en isbrytare. Nästa gång  . . .

2006-08-22--10-13-19.00.jpg 2006-08-22--10-17-56.00.jpg
2006-08-23--08-29-23.00.jpg 2006-08-23--08-29-36.00.jpg

Nästa dag var målet att vandra upp på Áhkkás stortopp, men det lyckades inte. Vi tolkade instruktionerna i Grundstens "På fjälltur: Sarek" fel och gick nog upp på fel sida om en "icke namngiven glaciär". Det är inte utan att jag hoppas på ett större utnyttjande av GPS-information i framtidens guideböcker.

2006-08-23--11-47-45.00_PANO_3.jpg

2006-08-23--12-27-27.00.jpg Det skulle vara så smidigt om man kunde ladda ner, till exempel, färdvägen för hela Kungsleden i GPS:en och sedan knalla iväg. Somliga har invändningen att detta tar bort en del av charmen med den "fria" vandringen, men jag håller inte alls med. Under mina turer har jag oftast haft GPS med mig, men ändå lyckats gå fel och irra bort mig — charmigt värre. Saken är ju den att man inte går och tittar på GPS:en hela tiden, och tror man att man går rätt så tittar man ju definitivt inte på GPS:en, och ingen annan information hjälper ju heller.

Detta faktum ilustreras fint av att vi inte bara lyckades gå på fel sida av glaciären, utan även ett stycke på den. När vi insåg att vi hade gått fel tänkte vi gå runt den, men gick i stället upp på grusfältet på själva glaciären. Det verkar vansinnigt klantigt om man tittar på bilden nedan, men händer lättare än man tror. När jag tittade på GPS:en efteråt syntes det tydligt att vi hade gått på glaciären istället för bredvid den. Antagligen hade jag bara skrattat år "felet på kartan" om jag hade kollat under vandringen, eftersom det var säkert två meter grus över glaciärisen.

Men det var en fin vandring i alla fall. På vägen dit stötte vi på de stora vattendropparna som vilade på en mossa (avbildade ovan). Jag kan inte påminna mig om att jag har sett det där tidigare, och faktiskt inte senare heller. Det var svårt att fotografera det, men om jag säger att den största droppen är stor som en femkrona kanske det hjälper till lite grann.

2006-08-23--17-24-11.00.jpg 2006-08-23--18-57-51.00.jpg

När vi lämnade vårt kära "camp Áhkká" satte vi av mot Gisuris och Ruohtesvágge på skön vandringsmark som bröts upp av ett och annat blockhav där det gällde att ha tungan rätt i mun. Några timmars vandring täcks nog in i panoramabilden nedan, med Gisuris i bakgrunden.

Det här är ganska ödsliga delar av Sarek (om jag tillåts räkna Áhkká som en del av Sarek). På våra sex dagar och fem nätter runt Áhkká såg vi endast en, rimligtvis, kolonn med militärer som vandrade i hög fart tvärs över Gássaláhko. Så fort vi kom in i Ruohtesvágge började det dyka upp folk, men fortfarande bara ett eller två sällskap om dagen. När vi några dagar senare pratade med samerna i Rinim beklagade de sig en smula över hur lite folk de hade att köra med båten nu för tiden. När Svante Lundgren gav ut "Vandra i Sarek: färder bortom rösade leder" 1967 körde de 50–60 personer om dagen från Sitojaure till Rinim. Idag är det väl kanske en handfull i veckan. Men tur är väl det, eftersom de flesta säkert ändå inte vill ha ett Sarek med för mycket folk i.

2006-08-24--11-20-17.00_PANO_3.jpg

Här stötte vi på en sten som fick Niják att se ut som en projektion på himlen. Som synes på rastbilden var det ytterligare en fin dag, och den lätta vandringen gjorde tillvaron till en ren fröjd. Vi tog av oss ryggsäckarna och vandrade upp på Rákkasoalgge, där vi träffade på en liten men vacker glaciär. Den avrundade formen på Rákkasoalgge, och dess nära på totala avsaknad av block fick den nästan att likna en klippa vid havet. Trots att det verkligen inte är särskilt högt får man en fantastisk utsikt över det omgivande landskapet.

2006-08-24--11-59-27.00.jpg 2006-08-24--12-43-12.00.jpg
2006-08-24--13-53-12.00.jpg 2006-08-24--14-07-14.00.jpg

Om du klickar på bilden av glaciären nedan kan du se en rad med renar som knallar längs krönet, ungefär mitt på bilden. Tyvärr vek de av innan de kommit fram till partiet där de skulle ha haft himlen bakom sig, vilket säkert hade gjort en bättre bild. Hela den här grejen med att fotografera på vandringssemestrar är något som jag måste prioritera mer framöver. Över huvud taget hoppas jag att jag ska kunna vara ute längre och änga mer tid åt att bara vara i fjällen, och ta bra bilder etc. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att låta kroppen arbeta lite under vandringar, men det ska väl inte vara så svårt att få ihop detta.

2006-08-24--13-38-37.00_PANO_4.jpg

2006-08-26--13-41-58.00.jpg Efter Áhkká slog vi läger vid Niják ett par nätter. Det hade varit en lugn vandring den sista dagen, och vi skulle verkligen behöva alla krafter dagen efter vid bestigningen av Niják. Tja, inte alla krafter kanske, men det var jobbigare än jag hade tänkt mig innan.

2006-08-26--14-20-21.00_PANO_2_EDIT_01.jpg

Inte så mycket på grund av att stigningen är jobbig utan för att det är både jobbigt och läskigt att gå i det enorma blockhav som i stort sett hela Niják utgörs av. Bilden ovan till höger talar sitt tydliga språk, tycker jag. Jenni nästan försvinner bland alla stenar, och om det inte vore för hennes röda jacka tror jag inte att hon hade synts över huvud taget.

Ofta rörde sig blocken under fötterna, och än värre så rörde sig blocken fem meter ovanför i färdriktningen, så att säga. Uppenbarligen är det inte så många som går upp på Nijáks topp per år, för annars tyckar man ju att blocken borde ha stabiliserat sig. Väl uppe på toppen var utsikten — behöver jag skriva detta — otrolig. Kameran fick gå varm, och jag försökte mig bland annat på ett 360° panorama. Resultat blev väl okej, men det är svårt att få till så vida panoraman utan att printa ut bilden på en banderoll eller något. Annars tycker jag att panoramabilerna verkligen tillför något jämfört med "vanliga" bilder. (Jag har några panoraman från Nepal som jag själv tycker blev ganska bra.) Mjukvaran som syr ihop bilderna gör ett väldigt bra jobb måste jag säga. Innan jag fick med "Panorama Maker 3" till min nya Nikon Coolpix 7600 provade jag att göra det själv, och det är mycket svårare än man kan tro. Så jag är glad att jag slipper lägga tid på det.

2006-08-26--14-24-38.00_PANO_12_EDIT_02.jpg

Här nedan låter jag bilderna göra jobbet. Ärligt talat har jag alltid tyckt att det är svårt att säga något vettigt om vandringssemestrar (det är därför jag drygar ut med en massa flum). Men gör ju liksom inte så mycket. Det är mycket enklare att visa bilder och säga: "och sen gick jag dit, och sen dit, och här slog jag upp tältet, och sen gick jag upp här,  . . ." Efter att jag gick Kungsleden var det många på jobbet som tyckte att jag kunde prata lite om det, men som sagt, vad ska man egentligen säga. Personer man träffat känns lite för personligt, och det mesta annat lite för tråkigt.

2006-08-24--15-40-32.00.jpg 2006-08-24--20-56-00.00.jpg
2006-08-25--09-49-22.00.jpg 2006-08-25--14-54-28.00.jpg
2006-08-25--14-54-49.00.jpg 2006-08-25--16-49-37.00.jpg
2006-08-25--18-22-51.00.jpg 2006-08-25--18-23-26.00.jpg
2006-08-25--11-49-34.00_PANO_2_EDIT_01.jpg
2006-08-27--12-47-35.00.jpg 2006-08-27--13-09-07.00.jpg
2006-08-27--15-09-32.00.jpg 2006-08-27--15-30-08.00.jpg
2006-08-25--16-50-09.00_PANO_2.jpg
2006-08-27--17-40-07.00.jpg 2006-08-27--18-32-52.00.jpg
2006-08-27--19-23-41.00.jpg 2006-08-28--08-06-01.00.jpg
2006-08-28--12-11-44.00.jpg 2006-08-28--12-12-00.00.jpg
2006-08-28--15-36-40.00.jpg 2006-08-29--12-22-33.00.jpg

Efter jag tog bilden ovan hade vi ett sjuhelsikes oväder en dag och en natt. Tyvärr hade jag inte investerat i någon bra packpåse till min kamera som blev rejält blöt. (Nu har jag en hel massa packpåsar av Exped vilka jag är väldigt nöjd med.) Därför kunde jag inte ta fler bilder i Sarek. Det tydligaste tecknet på hur pass det blåste var när vi skulle slå upp mitt Vaude Taurus II. Som vanligt förde jag in stagen men tältet låg platt kvar på marken. "Hmmm, har jag glömt bort något" tänkte jag, eftersom tältet normalt brukar stå som ett, om än dåligt, självstagande tält då. Men det var vinden som pressade tältet till marken. Så jag fick fösa in min ryggsäck i tältet så att den skulle få extra stöd, och sen gick det att få det hjälpligt stabilt med tältpinnarna. Jenni påstår att jag somnade och sov som en bebis, medan hon låg vaken hela natten, men jag vill minnas att jag inte sov så där jättemycket.

2006-08-31--13-05-58.00.jpg 2006-08-31--14-07-23.00.jpg
2006-09-06--14-38-30.00.jpg 2006-09-08--13-04-13.00.jpg

2006-09-09--10-53-34.00.jpg

Copyright © 2007,2010 Peter Andrén