Vandring på Padjelanta 2008

2008-06-27 — 2008-07-05

Text och bild av Peter Andrén

peter.andren (snabel-a) gmail.com

2008-06-27--15-11-29.00.jpg Som rubriken ovan anger vandrade jag Padjelanta leden ganska tidigt på säsongen. Faktiskt så pass tidigt att STF:s stugor inte hade öppnat när jag började vandra. Det gjorde inte så mycket, men värre var att STF:s båt Storlule mellan Ritsem och samevistet i Änonjálmme inte börjat gå. Men Alexander (se bilden till höger) som normalt sköter "taxiskjutsen" upp till Sitasjaure hade redan en överfart inbokad, så jag kunde hänga på där. (Med fyra passagerare tyckte nog Alexander att det var i mesta laget för den lilla båten han har, men han dividerade lite grann fram och tillbaka och bestämde sig för att det var okej. Egentligen tror jag att han räknade hur mycket pengar han skulle tjäna snarare än på båten lyftkraft, men jag missunnar verkligen inte honom den extraförtjänst som han gör på att hjälpa turister med diverse skjutsar.)

2006-08-19--16-04-52.00.jpg 2008-06-27--17-33-46.00.jpg Jag vandrade alltså från Akkastugorna, över Staloluokta, och ner till Kvikkjokk. Denna väg passade mig bäst eftersom min goda vän Jenni var stugvärd i Njunjes, och jag ville stanna där i några dagar på slutet av vandringen. Kolla min rutt på Google Maps. Apropå Jenni så kommer bilden längst till vänster från Jennis och min Sarekvandring som vi gjorde 2006. Bilderna är alltså tagna på samma plats. Jag såg mer laddad ut 2006, och det skulle visa sig vara behövligt eftersom vi kämpade i tre långa dagar på Áhkkás nordsluttning. Det är nog för att jag vet att jag inte behöver gå den vägen denna gång som jag ser lite så där avmätt nöjd ut på årets bild (samt ganska mycket tjockare, tror jag).

2008-06-27--17-40-41.08.jpg 2008-06-27--17-51-26.34.jpg 2008-06-28--09-56-08.51.jpg

Speciellt roligt var det att inviga min Nikon D300. Tyvärr gick det inte helt bra, för trots att jag har fotograferat med Nikons digitalkameror i många år tänkte jag fel när jag ställe in kameran på läge "A". På något sätt fick jag för mig att "A" var autoläget, fast det naturligtvis är bländarläget ("A" som i aperture). Eftersom jag var ovan med kameran tänkte jag sedan inte på vilken slutartid etc. som valdes. Summa sumarum tog jag alla bilder med bländare 5,6. Klantigt värre, men jag fick några bra bilder i alla fall, även om de flesta är sämre än de borde ha varit (mycket beroende på att de kan vara ganska svårt att exponera bra i fjällen med mörka berg och ljus himmel). Nåja, alltid lär man sig något (för jag har inte gjort om samma misstag igen).

2008-06-28--18-02-40.00_PANO_5.jpg

2008-06-29--10-24-27.00_PANO_4.jpg

2008-06-28--10-46-38.00.jpg 2008-06-28--11-53-27.48.jpg 2008-06-28--10-51-54.68.jpg

2008-06-28--08-08-09.00.jpg Första natten tältade jag vid det ganska jokken fantasilösa namnet Jokkjokken (eller till och med Jåkkjåkken enligt skylten). Här försökte jag också ta en hel del bra bilder över Áhkkámassivet, men ovan nämnda misstag/problem med min kamera gjorde att de inte blev särskilt bra. Men rastplatsen hade någonting så anmärkningsvärt som bord och bänkar — någon jag aldrig sett i fjällen tidigare. (Innan min vandring på Kungsleden 2005 minns jag att jag trodde att det skulle finnas iordninggjorda rastplatser lite då och då längs leden, i stil med "låglandslederna". Men så var det ju inte lärde jag mig snabbt. Hittills är nog rastplatsen vid Jokkjokken det enda stället i fjällen jag sett med en fixad rastplats. Intressant.)

Det var fortfarande ganska mycket snö kvar på sina håll. På ett ställe var jag en smula oförsiktig och gick över en snöbrygga över vad som på kartan verkade vara en ganska bred jokk. Att jag vågade mig på detta berodde mycket på att det redan fanns fotspår över bryggan, samt att det skulle ha betytt en extratur på säkert ett par kilometer uppströms om jag valt att vara helt säker. Naturligtvis "såg" den väldigt stabil och stadig ut också. Längre ner mot Kvikkjokk var det en hel del jokkar som det var en rejäl fart i. Jag har fördelen att vara både lång och tung, vilket underlättar vadande, men jag stötte på några vandrare som var tydligt störda på hur läskigt det var att vada jokkarna. Detta är verkligen något att tänka på om man åker upp tidigt på säsongen.

2008-07-02--12-57-36.00_PANO_9_EDIT_01.jpg

I bilden ovan går Padjelantaleden faktiskt rakt igenom den cirka fem meter höga snövallen. Ville man gå strikt på leden var det alltså inget annat att göra än att vada över jokken och sedan klättra uppför snööverhänget. Jag gjorde inte det utan tog en omväg, vilket dock krävde att jag fick vada över jokken i ett sick-sack-mönster en fem sex gånger innan det fanns fast mark på andra stranden. Vid just det här stället stötte jag på några andra vandrare som tyckte att det var direkt besvärligt med allt vatten.

Alla har vi varit nybörjare, och antagligen tagit med oss för mycket grejor på de första turerna. Men jag måste berätta om det par jag mötte strax innan jag kom till Såmmarlappa. Trevlig som jag är stannade jag och pratade lite med paret som tagit av sig ryggsäckarna strax intill en mindre jokk för en liten paus. Jag fick inte så mycket ut dem annat än att de inte visste om det skulle fortsätta efter Staloluokta eller flyga hem därifrån. I övrigt gick allt bra och så, sa de. Jag minns att jag reflekterade över hur sprängfylld mannens rycksäck verkade vara. Det såg nästan ut som den var uppblåst som en ballong — helt slät och uppenbarligen omsorgsfullt packad.

2008-06-28--13-54-31.25.jpg 2008-06-28--15-58-12.00.jpg
2008-06-28--19-07-24.17.jpg 2008-06-28--19-58-15.34.jpg
2008-06-29--07-36-25.59.jpg 2008-06-29--10-57-22.34.jpg
2008-06-30--11-59-16.48.jpg 2008-06-30--13-39-36.68.jpg
2008-06-30--20-01-37.39.jpg 2008-07-02--14-13-27.77.jpg
2008-07-02--19-49-32.68.jpg 2008-07-03--10-37-31.66.jpg

När jag sedan kom fram till Såmmarlappa och en dag senare till Tarrekaise fick jag höra hur mycket prylar de lämnat efter sig. Kvällsskor, ett PVC-rör med tre 450 g gasflaskor, en extra första-förbands-väska stor som en verktygslåda, och en liter T-röd. Tydligen hade de bara ett gaskök med sig, men en liter T-röd som reserv "om man vill göra upp en eld" hade de förklarar sig med. Men de var tydligen inte sämre än att de snart insåg att det där var för mycket, och helt sonika dumpade lite packning i stugorna. (Jag är själv inte direkt entusiastisk över konceptet "vandra-fjäderlätt", men det finns ju gränser. I Sverige har jag ärligt talat lite svårt att förstå varför man "jagar gram", eller ens kilon. Det är ju så snäll terräng att det faktiskt inte spelar så stor roll om man har några kilon extra på ryggen. Vandrar man i Pyrenéerna finns det verkligen anledning att tänka över packvikten, men har man inte för avsikt att vandra fram och tillbaka över Tjäktapasset spelar det väl inte så stor roll om man har några kilon extra i packningen.)

2008-06-29--12-16-37.77_EDIT_01.jpg För första gången i mitt liv fick jag möjlighet att iakttaga en lämmel ordentligt. Tidigare har jag sett en som simmade iväg, samt (antagligen) en massa som skymtat förbi i ögonvrån när de sprungit och gömt sig. Men den här gången kunde jag stå och titta på en lämmel som i etapper vågade sig fram från under en spång. Min bästa bild är ju långt ifrån bra, och tas med mest som ett bevis, typ.

I Tarrasluoppal valde jag, på grund av en väldig massa regn och dimma, att bo en natt i stuga. Det var en väldigt trevlig stugvärd som var där med sin dotter. Mamman tyckte absolut att jag skulle söka som stugvärd i Laponia, trots att platserna går i första hand till samer, i andra hand till norrlänningar, och först i tredje hand till sörlänningar som jag. En väldigt bra sak med den här stugan var att man kunde köpa "tre-komma-femmor" för ett skapligt pris, vilket inte går hos det rejäla STF (tror jag).

Någonstans mellan Såmmarlappa och Tarrekaise lyckades jag slå på rumpan så till den milda grad att en av mina vandringsstavar gick av och den andra blev kraftigt deformerad. Det hela utspelade sig på en sluttande spång som det rann vatten på. Vips så for mina fötter rakt upp i luften, och jag försökte antagligen att hålla balansen med stavarna som trycktes ner en halvmeter i sankmarken innan jag måste ha fallit framåt i alla fall, vilket knäckte stavarna. Lite grann av ett konststycke att få av en sådan där stav faktiskt — de är otroligt starka.

2008-07-02--14-57-09.25.jpg 2008-07-02--14-57-31.17.jpg Men, men, "every dark cloud has a silver lining" som man säger på engelska. När jag reste på mig (helt oskadd, jag tror att liggunderlaget dämpade fallet effektivt) stod det en älg bara cirka tio meter ifrån mig. Älgen tittade på mig med vad jag tolkade som förvåning — antagligen hade den sett hela mitt fall — och hade ej vett att springa iväg. Tack och lov funkade det skapligt bra med bländare 5,6 för dessa bilder.

2008-07-04--12-58-53.60.jpg 2008-07-04--13-01-32.08.jpg I Njunjes styrde en av STF:s nyaste och bästa stugvärdar Jenni. Efter­som jag kände Jenni väl sedan gammalt stannade jag där i tre nätter och provade lite grann på hur det är att vara stugvärd. Min lilla erfarenhet säger att det är en väldigt be­hag­lig till­varo, i alla fall om man har hand om en ganska liten stuga. (Jag kan tänka mig att det är annorlunda på till exempel Alesjaure.) Hur som helst hade jag några trevliga dagar som mestadels spenderades till att samtala med vandrare som antingen sov över eller bara tog en paus. Jag har sagt det förr men det är värt att upprepas att det är till stor del de andra fjällvandrarna som gör det så roligt att vandra i fjällen.

2008-07-04--12-53-16.48.jpg 2008-07-04--13-26-54.43.jpg 2008-07-03--12-36-59.68.jpg

2008-07-04--13-21-12.60.jpg

Efter Njunjes marscherade jag på i rättså högt tempo i båthämtningen till Kvikkjokk. Den sista biten känns ofta så lång, och så var det även denna gång. Men jag kom fram till Kvikkjokk, och vidare till Murjek, Stockholm, Linköping, och till slut hem till Wallsnäs.

2008-07-05--20-50-31.94.jpg

Jag roade mig lite att testa möjligheterna att ta makrofotografier med mitt objektiv "Nikon 18-200 VR DX". Det funkade skapligt bra, trots de ovan nämnda misstaget med kamerainställningarna. Bilderna blir ju inte lika skarpa som med ett dedicerat makroobjektiv, men det räcker ju som en nödlösning. (Det är kul med makrofotografering.)

2008-06-28--19-12-49.00.jpg 2008-07-02--13-02-35.77.jpg 2008-06-28--19-13-06.00.jpg

2008-07-03--10-40-23.06.jpg

height_prof.png

Copyright © 2009–2013 Peter Andrén