Nordkorea 2014

Text och bild av Peter Andrén

peter.andren (snabel-a) gmail.com

Introduktion

2014-04-16--18-02-58.77_x01.jpg Efter många års velande fram och tillbaka reste jag i april 2014 till Nordkorea. Liksom många andra svenskar har jag länge varit lätt fascinerad av Nordkorea — skurk­staten som ändå verkar försöka att skapa ett fungerande samhälle för merparten av sina medborgare. Naturligtvis sympatiserar jag inte med den styrande regimen där, men i likhet med svenska ut­rikes­departementet hoppas jag att mitt besök, som ett led i ökad turism, långsiktigt kan "bidra till ökad öppenhet och en stegvis integration av Nordkorea i det internationella samfundet."

Nordkorea har i viss mån fått epitetet som skurk­staten framför alla andra i västvärlden media. Det finns naturligtvis en massa andra stater med minst lika hårt politiskt klimat och korrumperad maktelit som Nordkorea (typ Ekvatorialguinea, Gabon, Somalia, Afghanistan, Uzbekistan och Turkmenistan), men av någon anledning har Nordkorea blivit symbolen för den "isolerade skurk­staten". Dock är det inte svårare att åka till Nordkorea än, till exempel, Kina eller Ryssland. Det enda som behövs är att man köper en resa med någon specialiserad resebyrå, som sedan fixar visum och liknande. Den stora skillnaden mot andra länder är att man inte får resa på egen hand. Även om man väljer att inte resa i grupp kommer man hela tiden att åtföljas av minst en guide, oftast fler. Jag valde att resa med den svenska resebyrån Korea Konsult, som sedan 2003 specialiserat sig på resor till just Nordkorea. Egentligen spelar det nog inte så stor roll vilken resebyrå man väljer eftersom det är "Korean International Travel Company" (KITC) som sköter allt när man väl kommit fram. Men som svensk kändes det naturligt att anlita en svensk resebyrå.

pc02.jpg pc03.jpg pc04.jpg pc09.jpg
Nordkoreanska propagandaaffischer (inskannade från vykort).

När man reser med Korea Konsult får man själv arrangera resan till Peking, sedan är allt fixat. Anledningen till detta är att resenärerna kommer från "hela världen" — i min grupp var det tio svenskar, tre norrmän, fyra fransmän, en holländska, en ryss, en amerikan, en dansk och en österrikare.

pc01.jpg pc05.jpg pc06.jpg
Fler Nordkoreanska propagandaaffischer (inskannade från vykort).

2014-04-18--07-50-55.14.jpg Som synes nedan var det ett väldigt späckat program. KITC hade verkligen ansträngt sig för att vi skulle få se så mycket som möjligt under vår vistelse. Ofta började dagarna med frukost vid sju, och vi kom tillbaka till hotellet runt nio på kvällen. Vägarna var väldigt dåliga, men vår transport (avbildad här till höger) var väldigt bekväm.

Programmet för min resa (12–19 april, 2014) var ungefär som följer:

pc07.jpg pc08.jpg pc10.jpg
Ännu fler Nordkoreanska propagandaaffischer (inskannade från vykort).

Sammanfattning

På det stora hela upplevde jag allt som betydligt mycket mer normalt än jag hade förväntat mig. Jag har läst det mesta om Nordkorea som givits ut de senaste tio åren, samt sett en handfull dokumentärer på tv. Från dessa hade jag förväntat mig att mycket skulle kännas tillrättalagt och iscensatt för oss turister, men det var verkligen inte känslan jag fick. Jag är medveten om att jag bara sett en begränsad del av landet, och bara det som KITC ville att jag skulle se. Men även med hänsyn taget till detta såg det mesta normalt ut — fattigt men normalt.

2014-04-12--19-50-10.58.jpg 2014-04-12--19-49-21.00.jpg 2014-04-12--19-50-16.08.jpg

SKMBT_C45414042210080_0001_01b.jpg Det i särklass tristaste och tråkigaste med Nordkorea är den enorma personkulten runt Kim Il-Sung och Kim Jong-Il (samt begynnande runt Kim Jong-Un . . . som faktiskt oftast ser mer sympatisk ut än på omslaget till den engelskspråkiga Pyongyang Times här till höger). Det enda sättet att förhålla sig till detta fenomen är att se det hela som en religion. Alltså, Kim Il-Sung bör ses som en (halv)gud och inte bara som en statsman (om man vill förstå sig på det här alltså). Ett stort problem med denna personkult är att det är näst intill omöjligt att separera det som är rena myter från det som Kim Il-Sung verkligen gjorde för Nordkorea. För Kim Jong-Il kan man nog utgå från att i princip allt är myter. (I viss mån kan jag leva med att Kim Il-Sung "hedras", men att Kim Jong-Il får en nästan lika stor plats indikerar att det är något fel i systemet.)

För att förstå den Nordkoreanska patriotismen och nationalismen måste man tänka på att det inte var så länge sedan (1910–1946) som hela Korea led under en synnerligen brutal ockupation av Japan.

Apropå resonemanget ovan, och många liknande, måste man fråga sig hur mycket av "utrikespropagandan" som egentligen är riktad mot den egna befolkningen. Väldigt mycket skulle jag tro. Eliten i Nordkorea är naturligtvis medveten om "sanningen" och vet att det är meningslöst att försöka övertyga omvärlden om att allt i Nordkorea är en dans på rosor. Men man undrar hur långt ner i leden denna kunskap sträcker sig. Till exempel var det helt omöjligt att skapa sig en uppfattning om vad våra guider egentligen tyckte. Några av mina medresenärer ställde frågor i stil med om de verkligen trodde att Kim Il-Sung var odödlig (samt många mycket dummare frågor). Naturligtvis svarade guiden helt enligt partilinjen, eller så slingrade de sig skickligt.

Pyongyang International Marathon

2014-04-13--10-43-03.00_PANO_5.png

Panorama från en fullsatt Kim Il-Sung-stadion.

2014-04-13--07-29-46.00.jpg Pyngyang_Marathon_1033.jpg Pyngyang_Marathon_Diploma.jpg Pyongyang International Marathon var för första gången öppet för utländska amatörer, och jag tänkte att det kunde vara en rolig upplevelse. Tack och lov kunde man välja mellan distanserna mataton, halvmara och 10 km. Jag valde 10 km. Detta visade sig bli en av de mer minnesvärda händelserna på resan.

Alla utlänningar tågade in på Kim Il-Sung-stadion bakom en nordkoreansk fanbärare. Tre grupper beroende på distansen, så jag gick i sista gruppen. Nordkoreanerna är väldigt förtjusta i formations­marschering, vilket de själva verkar göra nästa naturligt. För oss väster­länningar bröt "fem-i-bredd" ganska snart ihop. Oavsett detta var det väldigt imponerande att tåga in på en fullsatt Kim Il-Sung-stadion och vinka till de 100 000 åskådarna. Tänk på invigningen till de olympiska spelen så är du nära.

2014-04-13--12-54-03.00_x01.jpg 2014-04-13--12-54-17.00_x01.jpg 2014-04-13--13-12-15.00_x01.jpg

2014-04-13--10-24-31.00.jpg Aldrig tidigare har jag varit mindre intresserad av tiden när jag sprungit ett lopp. Den stora behållningen kom från att titta sig omkring och "high-fiva" med så många åskådare som möjligt. Det var en lättsam och trevlig stämning på Pyongyangs gator under loppet. Förvånansvärt många signalerade till mig att jag borde springa fortare, men jag signalerade tillbaka med tungan hängande ur munnen att jag var helt utpumpad (vilket alltså inte var sant, men i alla fall lite roligt). Till slut kom jag på 26:e plats med tiden 1:02:45 vilket jag till och med är nöjd med.

Efter målgången serverades det inte den sedvanliga bananen och kanelbullen, utan en hel kakbuffé — och detta i ett rum med riktigt bekväma fåtöljer. Ännu roligare blev det när jag hamnade bland alla afrikanska elitlöpare, som i alla fall log vänligt mot mig mellan stretchpauserna. På något sätt verkade de dock förstå att jag inte var en av medlemmarna i den inter­nationella "maraton­cirkusen".

Vi som sprang 10 km hade vår målgång utanför stadion, men de längre distanserna fick äran att gå i mål till en jublande publik. Det bör tilläggas att det spelades två fotbollsmatcher under marans gång, och jag misstänker att fotbollen var den huvudsakliga underhållningen för de flesta. Men de löpare som showade under målgången drog ner stora applåder.

Som synes från bilderna ovan var det en väldigt homogen publik. Inga bengaliska eldar, skidmaskförsedda unga män, och ingenting kastades in på planen. Inte heller fanns där en armé av poliser som bevakade publiken. Däremot fanns det minst fyra blåsorkestrar jämnt utspridda på stadion. Det var en avslappnad stämning och småbarnen sprang omkring som vesslor, och var rättså nyfikna på oss utlänningar (liksom en del vuxna verkade vara). De flesta verkade vara väldigt nöjda med arrangemanget.

Monument

2014-04-13--17-26-24.25.jpg Jag tar mig friheten att klumpa ihop vissa återkommande företeelser under resan. Det mest framträdande av dessa var proceduren att buga (eller på annat sätt visa sin vördnad, vilket var helt okej var guiden noga med att poängtera) vid monumenten föreställande Kim Il-Sung och/eller Kim Jong-Il. Första gången, eller kanske gångerna, var det hela lite kul i sin absurditet. Men mot slutet började det hela bli ganska tröttsamt. Det var naturligtvis inte själva bugandet som var jobbigt, eller ens det mentala hyckleriet. Men, som jag nämnde redan i början, var hela personkulten extremt tröttsam, och att då ställa sig i rad framför ännu ett löjligt skönmålande monument (som dessutom ser massproducerade ut) och buga var mot slutet bara tråkigt.

(Det är inte ovanligt att trötta nordkorearesenärer mot slutet av resan pekar på ett porträtt av Kim Il-Sung och frågar guiden "Men, vem är det där?" Jag föreslog till några av mina medresenärer att göra detta, men vi tyckte för mycket om vår guide . . .)

Bilden till höger och panoramat nedan kommer från begravningsplatsen för revolutionens martyrer (i kriget mot Japan) vilket var förhållandevis smakfullt. Som jag nämnde tidigare har jag uteslutande respekt för de som kämpade mot Japanerna, vars ockupation var av det brutalare slaget. Det finns en motsvarande begravningplats för martyrerna från Koreakriget, men den såg vi bara från bussen.

2014-04-13--17-11-52.77_x02.jpg

Säga vad man vill om dessa monument, men de var synnerligen skickligt utförda. Nyligen läste jag att Zimbabwe beställt några statyer föreställande Mugabe, och de kommer säkert att bli nöjda med resultatet.

Mot slutet nedprioriterade jag på att fotografera dessa monument, men det finns många många många fler för den som är intresserad.

2014-04-17--09-23-36.68_x01.jpg 2014-04-17--11-21-49.82_x01.jpg 2014-04-17--15-05-56.05_x01.jpg
Kim Il-Sung avbildad som den store ryttaren, filmskaparen och jordbrukaren.

2014-04-14--09-06-04.74_x01.jpg 2014-04-14--09-08-52.17.jpg 2014-04-14--14-50-20.34_EV-0.50.jpg

Panmunjom och den demilitariserade zonen (DMZ)

2014-04-14--10-41-29.85.jpg 2014-04-14--11-40-54.86_EV-0.50.jpg En mycket intressant dagsutflykt var den till Panmunjom och den demilitariserade zonen. Här känns korea­konflikten mer levande, även om det var komplett folk­tomt på syd­sidan under vårt besök. På grund av maratonet var det väldigt många turister här så vår guidade tur blev en smula pressad. Vi hann dock med att se det viktigaste, vilket egentligen var det mittersta av de tre blåa husen (som syns i panoramat en bit ner på sidan). Dessa hus ligger nämligen mitt på gränsen mellan Nord- och Sydkorea, och används vid vissa överläggningar. Under vårt besök där hade vi möjligheten att ta en liten sväng (cirka två meter) in i Sydkorea, men jag ville inte trängas och avstod från detta. Däremot skulle det vara kul att besöka samma hus från sydsidan någon gång.

2014-04-14--11-47-56.82_EV-0.50.jpg 2014-04-14--11-48-08.94_EV-0.50.jpg 2014-04-14--11-48-24.17_EV-0.50.jpg

2014-04-14--11-52-07.34_EV-0.50_PANO_4.jpg

Hundsoppa

2014-04-14--13-11-40.43_EV-0.50.jpg På vägen hem stannade vi till i Kaesong, som tidigare varit Koreas huvudstad. Jag har redan nästan glömt bort vad som visades på det historiska museet, vilket kan bero på att vår andreguide skötte översättningen från den lokala guiden, och det krävdes ganska mycket koncentration för att förstå hennes engelska. Dessutom var det en väldigt fin dag, och det var klart trevligare att sitta i trädgården och vila.

I Kaesong åt vi lunch på restaurang Tongil (vilket betyder återförening). För fem euro extra fick vi prova på en soppa med hundkött. Man tar sedan dit man kommer tänkte jag, och betalade. Som så många gånger tidigare då jag testat något annorlunda kött (typ alligator och pungråtta) förstår jag varför människor fastnat för nötkött. Den övriga (normala) maten var godare.

2014-04-14--13-11-55.40_EV-0.50.jpg 2014-04-14--13-14-35.43_EV-0.50.jpg 2014-04-14--13-35-50.25_EV-0.50.jpg
Det var synnerligen god mat i Nordkorea. Mittenbilden ger en ganska
representativ bild av en måltid, även om presentationen varierade.

Detta monument står över vägen som i framtiden ska förena Pyongyang med Seoul. Hur en återförening ska komma till stånd känns alltmer som ett hypotetiskt eller i bästa fall akademiskt ämne. Den enda realistiska vägen är väl att Nordkorea rättar in sig i den kapitalistiska världordningen (alltså i stil med Kina), men det kommer inte att bil lätt. Det jag såg av Nordkorea var i och för sig i bättre skick än hade trott, men det är ändå betydande kostnader inblandade. Ett ännu större problem inbillar jag mig bli det ideologiska skiftet. Jag är dessutom tämligen säker på att merparten av Nordkoreas befolkning kommer att ha det bättre i ett fattigt Nordkorea än i ett konkurrensutsatt Korea. Men kanske underskattar jag driftigheten hos den genomsnittliga nordkoreanen.

2014-04-14--16-24-41.30_EV-0.50_PANO_3_x01.jpg

15:e april — "Solens dag"

2014-04-15--10-18-46.51_EV-0.50_x01.jpg Att besöka Kumunsang-palatset den 15:e april (som alltså är Kim Il-Sungs officiella födelsedag) är, med nordkoreanska mått mätt, stort! Vi var tvungna att åka dit väldigt tidigt på morgonen eftersom det var en hel massa delegationer inplanerade under dagen.

Kumunsang-palatset var Kim Il-Sungs arbetsplats fram till hans död, då det gjordes om till ett mausoleum och museum. När Kim Jong-Il dog placerades han i ett angränsande rum i samma byggnad. Förutom de balsamerade kropparna (eller är det vaxdockor) presenteras vissa utvalda tillhörigheter till de två ledarna — deras bilar, privata järnvägsvagnar etc.

2014-04-15--10-23-26.17_EV-0.50_x01.jpg Proceduren för att få tillträde till mausoleet är långtifrån trivial. Proper klädsel är ett krav, till att börja med (till och med jag hade vit skjorta på mig). Entrén är belägen långt ifrån huvud­byggnaden, dit man färdas på väldigt långa rullband. Det är inte tillåtet att hänga på handtaget, eller att gå på bandet. Tyst kontemplation rekommenderas, vilket ger besökaren tid att titta på en mängd fotografier som visar de två Kim i deras arbetsliv. Det är faktiskt ganska intressant eftersom det är så uppenbart att Kim Il-Sung reste kopiöst mycket i Nordkorea och träffade folket och tjänstemän. Bilderna på Kim Jong-Il verkar däremot vara tagna vid ett par tre tillfällen. Dessutom är Kim Il-Sung alltid snyggt klädd, medan sonen oftast har på sig en synnerligen ful grå täckjacka.

2014-04-15--10-34-30.40_EV-0.50_x01.jpg Till skillnad från Lenin-mausoleet blir man faktiskt lite tagen av stundens allvar i Kumunsang-palatset. Presentationen är genomgående oklanderlig, och även om man skulle kunna ha åsikter om "lämpligheten" att ha dessa herrar på evig lit-de-parade, är det svårt att inte bli lite imponerad av hur storslaget allt är. I Lenin-mausoleet blev jag bara ledsen och tyckte lite synd om "stackars" Lenin som ville bli begravd i sin hemby. I Kumunsang-palatset känner man att allt hänger ihop, hur absurt det hela än må vara.

Efter själva "audiensen" kunde vi vandra omkring fritt på den stora planen framför huvudbyggnaden, och trots den stora mängden militärer var det ingen som brydde sig om att vi fotograferade. Jag är riktigt nöjd med bilden här till höger, som, med lite god vilja, på något sätt antyder om ett möjligheten till ett framtida mer avslappnat Nordkorea. Naturligtvis behöver det inte vara så, men killen ser onekligen ganska cool ut . . .

2014-04-15--10-31-59.51_EV-0.50_PANO_4_x01.jpg

Museet om Koreakriget

Men den 15:e april var långt ifrån över. Vi begav oss raskt till det nyrenoverade museet om Koreakriget. Nordkorea har i stor utsträckning skrivit om historien (om Koreakriget) att passa dem själva. Framförallt hävdar de att det var USA (som faktiskt hade kontroll över den Sydkoreanska militären) som anföll Nordkorea, vilket är komplett rappakalja. Det hade väl varit mycket enklare att hävda att man ville befria Sydkorea från den "Amerikanska ockupationsmakten". Det går väl att med viss rätt hävda att USA var väl toleranta mot de koreaner som samarbetat med Japan, och väl misstänksamma mot de koreaner som kämpat i den kinesiska armén (som allierad med USA) mot Japan. Sydkorea var de första åren långt ifrån den framgångssaga det har blivit idag.

2014-04-15--11-11-18.57_EV-0.50_x01.jpg

Men så är det alltså inte. Jag måste erkänna att jag även på detta ställe inte riktigt orkade med guidens något "hårda" engelska. Dessutom var det ganska högt tempo, och jag föredrog att titta på utställningsmaterialet. Allt var nämligen makalöst fint! Jag tror inte jag någonsin varit på ett mer levande historiskt museum.

Något som nordkoreanerna är mäkta stolta över är det amerikanska spionskeppet USS Pueblo. Det känns som att propagandavinsten med detta skepp sedan länge spelat ut sin roll, men Nordkorea verkar använda detta som ett "bevis" på "det amerikanska hotet" eller något sånt.

2014-04-15--11-38-07.15_EV-0.50_PANO_3_x01.jpg

Massdans

Något som nordkoreanerna verkar ha i blodet är förmågan till synkroniserad och koreograferad dans. De i särklass mest kända är den enormt stora Arirang-uppvisningen, som involverar tiotusentals deltagare. Det vi fick se var mindre i skala och lite mer mänskligt. Av det jag förstod var detta ett bra tillfälle att för "pojke-möter-flicka" eftersom elever från en mängd skolor deltar i uppvisningen. Vår guide sa dock att det fanns andra tillfällen då det var mer avspänt och mindre sällskap. De flesta såg i alla fall väldigt glada ut.

2014-04-15--16-29-12.89_EV-0.50.jpg 2014-04-15--16-30-20.17_EV-0.50.jpg 2014-04-15--16-49-30.31_EV-0.50.jpg

Flicka på spårvagn

2014-04-15--20-54-40.60_EV-0.50.jpg På väg från ett odokumenterat besök i en bowlinghall, och på väg till ett nytt tivoli tog jag bilderna nedanför. Jag har med dem endast av den anledningen att jag tycker om dem. Jag tog bilderna från bussen när flickans spårvagn och vi stod och väntade på grönt ljus. När jag tog bilderna var jag säker på att hon inte såg mig, men jag ser nu att hon tittar rakt in i kameran på en bild. Den mättade färgskalan ger bilden lite 1984-stämning (boken alltså, inte årtalet) vilket annars inte var så vanligt i Pyongyang.

Efter tivolibesöket tog denna ovanligt långa dag slut och vi bussades hem till hotellet för välbehövlig vila. Vi skulle nämligen upp tidigt nästa dag . . .

2014-04-15--19-03-09.86_EV-0.50.jpg 2014-04-15--19-03-15.94_EV-0.50.jpg 2014-04-15--19-03-27.34_EV-0.50.jpg

Internationella vänskapsutställningen

2014-04-16--13-32-25.25_EV-1.00_x01.jpg Den så kallade internationella vänskapsutställningen var kanske det tråkigaste på hela resan. Det låter ju trevligt, men det som döljer sig bakom titeln är en utställning med alla gåvor som Kim Il-Sung och Kim Jong-Il fått av besökande statsöverhuvuden och andra besökare. Även Sverige var representerat med några Orrefors-pjäser och sånt — ingenting som vi behöver skämmas för så här i efterhand. Som vanligt var det hela underbart vackert presenterat i två enorma byggnader i Myohyangsan-bergen 170 km nordväst om Pyongyang. (Nordkorea måste ha "tredje världens" bästa belysningstekniker — alla utställningar jag såg var väldigt proffsiga på alla sätt och vis.) Men att gå och titta "krafs" i rum efter rum blir ganska snart väldigt enformigt. Vad som, för min del, gjorde det hela värre var att det var en underbart vacker dag och vi befann oss i ett dramatiskt bergslandskap. Det hela var så trist att jag skippade byggnaden med Kim Jong-Ils "grejer" och istället satt på parkeringen och väntade i det vackra vädret.

På vägen tillbaka stannade vi till i buddisttemplet i Bohyon. Bilden till höger visar guiden framför översiktskartan. Tyvärr kändes templet väldigt mycket som ett museum. Jag minns från min resa i Nepal hur pass ointressant det var att besöka aktiva tempel, så även på detta ställe så jag till att vistas så mycket som möjligt ute i den vackra naturen (som i Nepal med andra ord). Men så här blir det ju på organiserade gruppresor — man får acceptera att allt inte passar alla.

Juche-tornet

Väl tillbaka i Pyongyang åkte vi upp i Juche-tornet med en storslagen utsikt. Bilderna nedan för visar de intressantaste husen som syntes genom den lätta dimman. Hyreshusen i Nordkorea såg helt okej ut. En del var riktigt fina, men de flesta var ganska enkla. Överallt såg jag blommor i fönstren och de flesta lägenheterna verkade ha balkong. Till skillnad från Moskva eller andra gamla östländer såg allt ut att vara underhållet i Nordkorea. Som sagt, ingen lyx, men helt och rent. (Tyvärr finns det inga aktuella bilder på hur Kim-familjen bor, men kunskapen att bygga exklusiva palats finns uppenbarligen där, så man kan nog utgå från att de lever ett överdådigt lyxliv.)

2014-04-16--17-43-16.66_x01.jpg 2014-04-16--17-44-13.82_x01.jpg 2014-04-16--17-47-29.17_x01.jpg 2014-04-16--17-47-41.66_x01.jpg 2014-04-16--17-50-05.60_x01.jpg

Blomsterutställning

2014-04-16--18-37-53.40.jpg Bilden här till höger kan tyckas vara en underlig bild för att komma från en blomsterutställning, och den är faktiskt tagen bara i anslutning till utställningen. Jag tog bilden för att jag tyckte att dessa uppenbarligen modemedvetna unga kvinnorna i Pyongyang inte riktigt passade in. Lystern i deras kläder har tyvärr gått förlorad i bilden, men jag kan garantera att man lade märke till dem.

Själva blomutställningen var faktiskt riktig rolig att besöka. Dels var det kul att titta på de många fantasifulla sätten att presentera vad som egentligen bara var en sorts blomma (kimilsungia). Men framför allt var det roligt att titta på folket. För ovanlighetens skull släpptes vi nämligen "fria" och kunde beblanda oss med lokalbefolkning bäst vi ville. Med mina två meter i längd fick jag en och annan blick (ganska många faktiskt) och jag kunde se hur barnen fascinerades.

Men åter till blommorna. Här ville man uppenbarligen visa på de stora framstegen den nordkoreanska staten gjort, så det presenterades blommor som bakgrund till raketer och satelliter (eller om det var en medel­distans­robot), kemiska industrier, lastbilar, etc. Man tog helt enkelt något som man var stolt över, gjorde en modell på det, och sedan planterade man några blommor runt modellen. I mina ögon framstod det hela en smula . . . enkelt, men nordkoreanerna fotograferade varandra i stela poser framför de bästa arrangemangen en masse.

Mansudae konststudio och nationalbiblioteket

2014-04-17--09-37-40.77.jpg 2014-04-17--09-39-40.17.jpg Näst sista dagen åkte vi ut till västkuststaden Nampo, eller egentligen ett litet samhälle en bit norr om själva Nampo. Men innan vi åkte dit hann vi med ett par stopp i Pyongyang. Först ut var Mansudae konst­studio, som rimligvis är ansvarig för alla monument överallt. Det som visade för oss var dock den mänskligare produktionen av bildkonst och keramik­till­verk­ning. Det rådde en frenetisk aktivitet på området, men jag fick inte klart för mig om det var det normala eller om det var något på gång.

2014-04-17--10-35-56.50_x01.jpg Nästa anhalt var det som jag tror är Nordkoreas svar på Nationalbiblioteket, även om det har det otympliga namnet "Det stora folkets studiehus" eller om det möjligtvis ska vara "Folkets stora studiehus". Oavsett vad verkade det vara en vettig institution, med ett intranät med sökmöjligheter i elektroniska dokument — med all säkerhet censurerat, men ändå. Så fanns det möjlighet att konsultera experter om det var något knivigt problem man kört fast på.

I musikavdelningen ville vi lyssna på ABBA, men det blev Madonna. Jag tror att det låg en liten hög med utländska skivor i receptionen så de hade något att visa upp när det kom turister på besök. Men vi spelade Madonna och sjöng med i "Miss American Pie" eller vad låten heter. Ganska kul faktiskt. Bye, bye, miss american pie, drove the chevy to the levvy, but the levvy was dry . . .

I rummet med engelskundervisning blev det lite spänt och nervöst när vi kom in. Några modiga studenter slängde dock ur sig några fraser till allmänt fniss och skratt. Amerikanen i vår grupp fick sedan äran att prata till klassen, och han gratulerade dem till deras val att lära sig engelska "vilket de skulle ha stor nytta av när de reser utomlands". Det var inte sarkasm, utan mer en förhoppning om att de faktiskt ska få möjligheten att resa som de vill en dag.

2014-04-17--10-18-23.55_PANO_5_x01.jpg

Vägen till Nampo

2014-04-17--13-35-36.43_x01.jpg 2014-04-18--11-35-58.16_EV-0.50_x01.jpg Efter lunch lämnade vi Pyongyang för kuststaden Nampo och Ryonggang Hot Spa Hotel. Innan jag kom till Nordkorea tänkte jag att "spa" kanske innebär att det finns rinnande vatten, men med tanke på hur bra varit tidigare på resan började jag hoppas lite på något bättre.

Någonting som dock är väldigt långt ifrån bra i Nordkorea är vägarna. Eftersom jag har jobbat med vägars tillstånd på ett eller annat sätt i runt tjugo år nu var jag extra intresserad av just detta. Jag påpekade för guiden hur dåliga vägarna är, vilket hon var väl medveten om. Problemet, sade hon, är att det inte har tillgång till råvarorna så det blir väldigt dyrt att bygga vägar. Antagligen skulle det vara ganska lätt (men dyrt) att höja kvaliteten på vägarna där om man hade bra asfalt och några vettiga läggare. Jag fick känslan att de flesta vägarna var i grund och botten välbyggda, men slitlagret hade en del övrigt att önska.

2014-04-17--14-02-37.31.jpg 2014-04-17--14-04-02.48.jpg Vägen mellan just Pyongyang och Nampo är lite speciell eftersom den, för det första, är löjligt över­dimen­sion­erad, och, för det andra, byggd frivilligt av kommunistpartiets ungdomsförbund som en födelse­dags­present till Kim Jong-Il (eller något sånt). Min gissning är att den egentligen är byggd av arméns vägbyggnadsavdelning med hela kommunistpartiets ungdomsavdelning kommenderad att hjälpa till med kroppsarbetet. Men det låter ju inte lika bra. Det hela påminner en hel del om hur BAM-järnvägen byggdes genom Sibiriens vildmark — också det en skapelse av frivilliga om jag minns rätt.

I närheten av Nampo stannade vi till i "Kangso mineralvattenfabrik". Den hade antagligen inte klarat av en inspektion av svenska livs­medels­verket, men jag hade inget problem med att ta en flaska direkt från tillverkningen och halsa. Direktören berättade stolt att de hade fått ett hedersomnämnande på någon mineralvattenskongress, och där hade många tyckt att de inte var långt ifrån Perrier. Och vattnet var riktigt gott, men jag misstänker att det kommer att dröja innan man kan köpa det på Konsum.

Kollektivfarmen Chongsangri

2014-04-17--15-33-25.25.jpg Ett av de roligare besöken var på kollektivfarmen Chongsangri. Men innan det blev roligt var vi tvungna att gå till ett monument och buga. Vid sidan av det vanliga monumentet fanns en lista som visade att Kim Il-Sung varit där en jäkla massa gånger (typ sextio) och "givit råd". Med tanke på att det ligger på nära Pyongyang kan man ju förstå att det blev många besök, men man anar att Il-Sung faktiskt intresserade sig för jordbruksproduktion. Jag skriver allt detta bara för att på samma lista stod det att Jong-Il också hade välsignat dem med besök — två gånger! Uppenbarligen hade inte Jong-Il samma önskan om att hålla kontakt med folket.

Både riktigt roligt och väldigt störande blev vårt besök på kollektivets dagis. Roligt av den enkla anledningen att barnen var så söta och roliga att titta på. I vanlig Nordkoreansk anda skulle de stå i formation och göra några rörelser medan fröknarna sjöng och spelade dragspel. Ingenting avancerat — i stil med "Imse vimse spindel" eller så. Det gick ganska bra, och kanske satte vår närvaro små käppar i hjulet. Hur som helst var det väldigt underhållande.

2014-04-17--15-17-03.60.jpg 2014-04-17--15-17-16.57.jpg 2014-04-17--15-17-32.57.jpg 2014-04-17--15-17-33.89.jpg 2014-04-17--15-17-39.77.jpg 2014-04-17--15-17-54.33.jpg 2014-04-17--15-17-55.83.jpg 2014-04-17--15-18-54.68.jpg 2014-04-17--15-30-35.51_x01.jpg

Det som var väldigt störande är det som synd på bilderna nedan. Bortsett från dessa väggmålningar såg det ut som vilket dagis som helst. Först reagerar man ju på att de tycker att det är lämpligt med döda amerikaner och små kalashnikov på väggarna, men jag reagerar även på att de inte har några betänkligheter med att visa upp sånt där för turister. Uppenbarligen är det något som är väldigt fel!

2014-04-17--15-20-47.86_x01.jpg 2014-04-17--15-28-29.06_x01.jpg

Ryonggang Hot Spa Hotel

2014-04-18--07-43-48.00_x01.jpg 2014-04-18--07-51-33.17_PANO_4_x02.jpg Min enda natt utanför Pyongyang spenderades på Ryonggang Hot Spa Hotel. Reklamen sa att det skulle finnas "en jacuzzi i varje" rum. Jag var en smula skeptisk till detta, men det visade sig (nästan) stämma. Det som fanns i varje rum var ett stort badkar som man kunde fylla med varmt mineralrikt vatten — dock fanns det inga bubblor så jag vet inte om det kan klassas som en jacuzzi. Men bortsett från detta semantiska problem var det rättså lyxigt att ha ett så stort badkar att till och med jag fick plats utan problem. Guiden varnade dock oss för att inte bada mer än tio minuter åt gången eftersom detta kunde vara "skadligt för huden".

Gästerna inkvarterades i gästhus med fem-sex rum vardera (ovan till höger). Middagen serverades i huvudbyggnaden (ovan till vänster) där vi också spelade pingis och biljard. Jag hade en rafflande pingismatch mot vår manlige guide som jag förlorade eftersom guiden fuskade. Denna guide hade en väldigt otydlig funktion eftersom han bara guidade en gång, och det var i stort sett omöjligt att förstå vad han sade. Någon av guiderna är antagligen med bara för att hålla koll på de andra guiderna, men det var svårt att luska ut rangordningen mellan dem.

Västra havsfördämningen ("West Sea Barrage")

Förutom själva "spaet" var den stora attraktionen på sydvästkusten den "västra havsfördämningen". Vi åkte över den flera kilometer långa fördämningen ut till en liten där det fanns en informationsbyggnad. Där fick vi se en film om byggnationen, och (naturligtvis) vilken stor hjälp Kim Il-Sung själv spelat för färdigställandet av projektet. Suck.

Picknick på draktoppsberget (Ryonggak-berget)

2014-04-18--12-52-29.25.jpg

På vägen till Pyongyang stannade vi på draktoppsberget för en picknick. Enligt legenderna hade en jagad drake en gång kilat upp på toppen av detta berg och flugit iväg, därav namnet. Picknicken bestod av grillspett som grillades av några tjejer som dessutom stod för underhållningen. Jag är synnerligen nöjd med bilden på den dragspelande 27-åringen ovan.

2014-04-18--12-34-05.00_EV-0.50_x01.jpg 2014-04-18--12-48-53.08_x01.jpg 2014-04-18--12-57-34.51.jpg

Levande mål kostar mer . . .

Åter i Pyongyang skulle vi besöka en skjutbana — vilket bara det känns lite malplacerat på en vanlig turistresa. När guiden sedan sade att "levande mål kostar mer" undrade jag om jag hört rätt. Men jodå, för några euro fick man möjligheten att försöka skjuta en frigående höna på 50 meter. Det här var första gången jag använt ett eldvapen, men det visade sig att jag hade talang för detta. Av mina sju övningsskott sänkte jag fem måltavlor, och sedan lyckades jag träffa en höna. Man får ta sedan dit man kommer . . .

2014-04-18--14-22-47.33.jpg 2014-04-18--14-23-05.48.jpg 2014-04-18--14-46-48.00.jpg 2014-04-18--14-46-54.57.jpg 2014-04-18--14-47-44.25.jpg 2014-04-18--14-51-35.40.jpg

Broderiinstitutet

Vårt sista besök var på det statliga broderiinstitutet. Som synes i bilden nedan var det inrymt i en väldigt vacker byggnad. Jag måste erkänna att jag inte var särskilt entusiastisk över att titta på vad jag förmodade vara ett gäng handarbetande damer, men broderi i Nordkorea (och kanske övriga världen också) visade sig vara en riktig konstform och jag till och med köpte med mig en "tavla" hem.

2014-04-18--15-11-05.30_PANO_4_x01.jpg

Några guider

2014-04-14--12-30-57.77_EV-0.50.jpg Här följer några bilder på ett urval av de duktiga och vackra lokala guider. Kvinnan här till höger har på sig de traditionella "finkläderna". Jag såg denna typ av dräkt i alla möjliga färger, men snittet var såvitt jag kunde avgöra alltid detsamma.

En annan rolig iakttagelse är att marskalk Kim Jong-Un är den i särklass tjockaste nordkorean jag har sett, och med tanke på att man såg folk hela tiden är detta något av en bedrift.

2014-04-13--18-03-20.60.jpg 2014-04-14--09-11-10.86_x01.jpg 2014-04-14--12-24-22.86_EV-0.50.jpg 2014-04-16--11-03-22.83_EV-0.50.jpg 2014-04-18--10-54-50.58_x01.jpg

Gulliga barn

Gulliga barn fanns det gott om! Till skillnad från många av mina medresenärer var jag ganska restriktiv med att fotografera folk, men med dessa två hade jag "målsmännen" godkännande (tror jag).

2014-04-15--14-26-28.86_EV-0.50.jpg 2014-04-15--14-41-21.62_EV-0.50_x01.jpg

2014-04-13--17-58-32.56_PANO_4.jpg Ett panorama över Pyongyang.

Copyright © 2014 Peter Andrén