Nepal (नेपल)

Vandring till

Everest Base Camp

2006-10-02 till 2006-10-24

Text och bild av Peter Andrén

peter.andren (snabel-a) gmail.com

2006-10-04--09-40-07.00.jpg 2006-10-11--06-01-24.00_EDIT.jpg 2006-10-11--06-03-36.00.jpg

Allmänt om resan

2006-10-13--04-07-20.00.jpg Resan som min kollega Göran, min dåvarande flickvän Jenni och jag åkte på på hösten 2006 arrangerades av Scandinavian Ascents. Fast egentligen arrangerades hela resan av Bertil Warrel, och tur var väl det för denna lilla det som Scandinavian Ascents höll i inte sköttes något vidare bra. Jag anmälde mig den 26:e februari, fick informationen om resan 22 veckor senare, och endast sju veckor innan vi skulle åka. Nu visade det sig att jag hade i princip allt som behövdes, men om man måste köpa utrustning kan man ju tänka sig en bättre fördelning av de 29 veckorna som Scandinavian Ascents vill ha till förfogande efter anmälningen. Värre var dock att min dåvarande flickvän fick sin flygbiljett till Nepal bokstavligen på Arlanda en dryg timme innan planet skulle gå. Trots en hel massa telefonsamtal var det bara ingen som orkade bry sig om att se till att biljetterna kom till rätta innan det verkligen verkligen behövdes.

Väl hemma igen kontaktade Jenni Scandinavian Ascents och undrade om de kanske ville kompensera henne på något sätt för hur illa allt var skött, men nej det ville de inte.

Men när resan väl var igång var det Bertil och Margaretha Warell som skötte det hela. Bertil och Margaretha har arrangerat resor till Nepal i tio år, och deras kunskap och kontakter gjorde all skillnad i världen. Bertil hjälpte Scandinavian Ascents med denna resa, utan att då vara direkt knuten till företaget. Förhoppningsvis har de lärt sig av sina misstag, så att upptakten till resan de säljer för 2007 blir bättre.

Förutom jag själv (Peter Andrén), min dåvarande flickvän Jenni, min kollega Göran och guiderna Bertil och Margaretha var det bara en resenär till: Rickard Nilsson från Malmö. Det var väldigt skönt att vara en så liten grupp, och dessutom kom vi väldigt bra överens allihopa.

2006-10-10--08-52-59.00.jpg På flygplatsen möttes vi av vår huvudguide Raju Gurung (रजु गुरुञ) och vår andreguide Dip (दिप). Raju, som syns på bilden till höger, skulle visa sig vara en makalöst trevlig människa och duktig guide. Bertil och Margaretha hade träffat honom på deras första resa till Nepal, då Raju jobbade som andreguide. När de bestämde sig för att själva arrangera resor dit var valet av huvudguide i princip redan gjort. Det var rörande att se hur tacksam Raju var för att Bertil fixat en massa jobb åt honom genom åren, och höjt både hans status och levnadsstandard. (Om du hittade denna sida inför en egen planerad resa kan jag rekommendera Raju av hela mitt hjärta. Skicka ett mail till mig på peter.andren snabel-a gmail.com så ska jag försöka förmedla kontakten till Raju.)

En kommentar om den nepalesiska texten. Du måste ha så kallad "Rendering Support" för att få en korrekt representation av den nepalesiska texten. Följ länken till Wikipedia för instruktioner. Jag bör verkligen tillägga att jag inte kan alls mycket nepalesiska, så det är antagligen en massa fel i namnen som inte beror på brister i typsnittet. Om du som läser detta vet hur namnen på byarna skrivs med devanagari får du gärna höra av dig till mig på peter.andren snabel-a gmail.com.

Katmandu (काठ्माडउँ)

Katmandu är som bekant Nepals huvudstad. Här landade vi, och här bodde vi de två första nätterna. Trots att Nepal är ett väldigt fattigt land är Katmandu en väldigt trevlig stad. "City-Raju" gav oss en guidad tur i staden, varpå vi åt lunch på en trevlig takterrass.

Det märks väldigt väldigt tydligt att vandring och klättring i bergen är populärt i Nepal när man vandrar omkring i stadsdelen Thamel ett slag, och chansen är väldigt stor att det är i just Thamel som du hamnar som turist. Här ligger butikerna med allt man kan önska för att liv i bergen vägg i vägg. Mycket av kläderna är kopior, men letar man i de finare butikerna kan man hitta en hel del originalprodukter till riktigt bra priser. Det går även att hitta en del begagnade grejor från tidigare expeditioner, men inte alls så mycket som jag hade hoppats på. Antagligen är utrustningen så pass dyr att det lönar sig att släpa hem den. Dundräkter kunde man hitta ganska billigt, men jag har svårt att komma på något tillfälle då jag verkligen behöver en.

2006-10-04--06-33-13.00.jpg 2006-10-04--06-40-47.00.jpg 2006-10-04--06-57-55.00.jpg

Kringvandrande gatuförsäljare som vill kränga följande produkter: tigerbalsam, schackspel, prydnadselefanter, flöjter, och gurkhaknivar (sorterat på hur vanligt det var). Tiggeri förekom, men inte alls mycket och framförallt inte så aggressivt som i många andra länder med samma fördelning fattiga innevånare och rika turister. Uppe i bergen förekom det inte alls, och Bertil och Margaretha gjorde ofta stor succé med så pass enkla presenter som en ballong eller en kulspetspenna. Planerar du att resa till Nepal kan det vara en bra idé att ta med en påse ballonger eller något liknande.

2006-10-04--07-48-35.00.jpg 2006-10-04--06-35-55.00.jpg

Lukla (लुक्ल) till Phakding (फक्दिन)

2006-10-05--04-33-27.00.jpg 2006-10-05--04-33-48.00.jpg Det var skönt att vara i Katmandu ett par dagar, men vi hade ju kommit till Nepal för att vandra i bergen. Efter en odramatisk flygresa (bortsett från den smått kaotiska incheckningen) landade vi i Lukla. Lukla är nog mest känt för sin flygplats, som har rykte om sig att vara en av världens farligaste. I Lukla träffade vi våra tre bärare Dordje, Kamal och Jadab (दोर्जे कमल र जदब).

Standarden på mat och logi är otroligt bra på vandringsleden mellan Lukla och Gorak Shep. Tydligen har det rustat upp en massa de senaste åren, för Bertil och Margaretha varnade hela tiden för att "snart blir det betydligt mycket enklare med bara jordgolv och ett hål i marken som toalett". Men det blev aldrig så. Att vi hade det så bra berodde en hel del på våra guider och bärare som såg till att boka i förväg på ett sätt som är i stort sett omöjligt på egen hand.

Herrn i grön slipover och den roliga hatten i en av bilderna nedan är en representant för Nepals Maoistiska gerilla. De var i alla fall en gerilla när vi var där, men idag ska det ju vara fred och maoisterna sitter med i parlamentet. Man undrar hur det ska gå med maoisterna och kungen, men det är väl bara att hålla tummarna. Hur som helst blev vi tvungna att betala en liten avgift för att vandra på gerillakontrollerat område. Jag måste säga att, trots att det är dålig stil att utnyttja turisterna, så sköttes det hela väldigt snyggt och det var mest glada miner bland alla inblandade. (Utom några turister som blankt vägrade att betala, men jag vet inte hur det gick för dem.)

2006-10-05--06-28-34.00.jpg 2006-10-05--05-59-13.00.jpg
2006-10-05--04-44-52.00.jpg 2006-10-05--04-59-05.00.jpg
2006-10-05--05-24-43.00.jpg 2006-10-05--06-44-02.00.jpg
2006-10-05--07-19-52.00.jpg 2006-10-05--07-21-47.00.jpg
2006-10-05--07-49-07.00.jpg 2006-10-05--13-20-16.00_EDIT.jpg

Phakding (फक्दिन) till Namche Bazaar (नाम्चे बजार)

Nedan låter jag bilderna göra jobbet. Det var i stort sett ganska lätt vandring upp till Namche Bazaar. Första dagen tappade vi till och med 160 meter i höjd. Dag två var det å andra sidan nästa tusen meter upp, men på väldigt lättgågna stigar och trappor. På vägen till Namche Bazaar passerade vi gränsen till nationalparken som sträcker sig hela vägen till toppen på Everest. Den vita stora byggnaden inhyser parkens administrativa personal, vars huvudsakliga uppgift verkade vara att se till att alla betalade nationalparksavgiften. Men det gjorde vi så klart utan omsvep — eller vår guide gjorde det åt oss.

2006-10-06--05-10-41.00.jpg 2006-10-06--05-36-57.00.jpg
2006-10-06--07-00-12.00.jpg 2006-10-06--07-03-36.00.jpg
2006-10-06--07-30-07.00.jpg 2006-10-06--09-10-59.00.jpg 2006-10-06--10-25-59.00.jpg
2006-10-06--04-09-08.00_EDIT.jpg 2006-10-06--04-39-24.00.jpg
2006-10-06--06-32-40.00_EDIT.jpg 2006-10-06--06-46-06.00.jpg
2006-10-06--06-46-49.00.jpg 2006-10-06--08-11-28.00.jpg
2006-10-06--08-22-18.00.jpg 2006-10-06--09-16-15.00.jpg
2006-10-06--09-25-16.00.jpg 2006-10-06--10-15-22.00.jpg
2006-10-06--11-03-02.00.jpg 2006-10-06--12-29-50.00_EDIT.jpg

Namche Bazaar (नाम्चे बजार) till Khumjung (खुम्जुन)

Namche Bazaar är sherpafolkets huvudstad. Här stannade vi i två dagar för vår första acklimatiseringsdag. Det är en regel att man ska stanna en natt extra per cirka tusen höjdmeter för att ge kroppen en chans att återhämta sig lite. En av dagarna vi var där var det marknad, men det var väldigt trångt och just ingenting att köpa. Det är värt att reflektera över att allt som ska fraktas upp till Namche Bazaar och vidare upp i bergen bärs av bärare och jakar. Bärarnas standardlast var fyrtio kilo, men det förekom att bärare ville tjäna dubbelt upp och bar åttio kilo, även om jag inte tror att någon bärare vi såg hade så mycket på ryggen.

2006-10-08--18-00-00.00_EDIT.jpg 2006-10-08--18-01-00.00_EDIT.jpg

2006-10-08--02-55-23.00.jpg Det fanns desto mer att köpa i alla friluftsbutiker. Inte så mycket begagnat som jag hade hoppats på, men en väldig mängd kopior av främst North Face och Mountain Hardwear. Riktigt fina jackor och annan utrustning kostade ungefär en tiondel (eller ofta mindre) än motsvarande produkt i Sverige. Okej, kvaliteten är kanske inte riktigt densamma, men lååångt ifrån en tiondel. Det är inte utan att det var väldigt svårt att shoppa hemma i Sverige igen när man hade Nepalpriserna i bakhuvudet. På nedvägen gick våra bärare till den "tibetanska marknaden" och köpte jättefina jackor för 30 kronor styck. Jag undrar var alla 5.000:- som jag betalade för min senaste goretex-jacka hamnar. Inte hos tillverkaren i alla fall.

Det enda jag verkligen behövde var ett nytt minneskort till min kamera. Jag hade experimenterat med min kamera innan jag åkte hemifrån, och hade använt ett 16 MB minneskort till det. Tyvärr hade jag inte bytt tillbaka, så där stod jag med plats för åtta bilder på kameran med vidvinkel. Alla butiker hade ett rikt utbud av SD-kort, men jag behövde ett Compact Flash, vilket tydligen inte efterfrågades särskilt ofta. Till slut hittade jag ett CF-kort i en butik, och tydligen syntes det hur desperat jag var för det var stört omöjligt att pruta. Nåja, allt annat var ju väldigt billigt.

2006-10-07--05-03-57.00.jpg 2006-10-07--11-33-04.00.jpg
2006-10-07--05-09-48.00.jpg 2006-10-08--02-49-41.00.jpg

2006-10-07--13-00-42.00.jpg 2006-10-07--13-01-48.00.jpg I Namche Bazaar hade vi turen att se en uppvisning av en så kallad Gamowsäck. Det är en stor lufttät säck (som en gigantisk packpåse) i vilken man kan pumpa upp trycket för att skapa ett lufttryck som motsvarar en höjd mer än tusen meter lägre. På detta sätt kan man snabbt hjälpa personer som drabbats av akut höghöjdssjuka utan att de behöver bäras eller flygas till en lägre höjd. (Med all tydlighet är jag inte en läkare, så detta bör kollas upp, men i stora drag stämmer det nog.) Kvinnan som sålde säcken spelade(?) förvånad att vi inte hade en med oss i vår grupp. En mycket billig och enkel livförsäkring för ett fattigt och på många sätt primitivt land.

2006-10-08--03-50-35.00_EDIT.jpg Här är våra fantastiska bärare uppställda för fotografering. Som jag skrev lite högre upp heter de, sedda från vänster till höger i bilden, Jadab, Kamal och Dordje (जदब कमल र दोर्जे). Jadab var den stora charmören, och trots mycket begränsad engelska ville han ofta prata och "vara med". Kamal var också ganska social, medan Dordje oftast föredrog en lite lägre profil. Som jag förstod det var detta ett sätt för dem att tjäna lite extra pengar. När det inte var säsong levde de hemma och hjälpte till och gick lite grann i skolan. Observera hur väldigt enkel bäranordning de har. Egentligen inte mer än ett band på pannan som de binder fast hela packning med. Jag provade tekniken som hastigast och kan helt klart förstå att det går att vänja sig med tekniken. Min plan var att prova på att använda ett extra band till min vanliga ryggsäck som ett slags avbelastningsband, men jag har ännu inte kommit mig för att prova det.

2006-10-13--07-26-11.00.jpg Panoramat nedan visar byn Khumjung söderifrån (fotograferat med Ama Dablam i ryggen). Det är en ganska typisk by bland den del av Nepal vi besökte. Handgjorda stenhus som verkar bli allt större och större. Det var fascinerande att titta på när stenhuggarna satt och knackade på en sten i taget för att bygga ett helt hus. Resultat blev fenomenalt vackra väggar som synes i exemplet här till höger. Annars reflekterade jag mest över hur levande jordbruket verkade vara. Man skulle ju kunna tänka sig att turismen drog in så pass mycket pengar att beroendet av jordbruket skulle minska, men det verkade inte vara fallet. Inte heller verkade det vara någon utflyttning att tala om. Tvärtom var det många nya fina hus och många som höll på att byggas. Säkerligen är turismen en starkt bidragande orsak till detta, och jag tror att det är rimligt att förvänta sig en rejäl prisökning på mat och boende den närmsta åren.

Khumjung är i stort sett ihopväxt med byn Khunde där Edmund Hillary byggde sin första(?) skola till sherpafolket. Hillary är lite grann av en gud bland sherpafolket. (Mycket mer så än på Nya Zeeland där man är tvungen att åka hela vägen upp till Mount Cook innan man stöter på en staty.) Det var någon form av lov på skolan när vi var där, så det var inte mycket mer än en samling tomma byggnader att titta på.

2006-10-08--07-34-14.00_PANO_3_EDIT_02.jpg

I Khumjung kan man också få se skalpen av en snöman. Den ligger i en liten glaslåda i ett kloster av alla ställen, och man får betala en liten slant som tack för titten. Jag skulle tippa på att det är en mössa från någon rysk bergsbestigare eller något åt det hållet. Jag behöver kanske inte säga det, men det är inte värt besväret att gå dit och titta. Bättre att titta några minuter till på Ama Dablam, som man å andra sidan aldrig kan se sig mätt på.

2006-10-08--06-16-59.00.jpg 2006-10-08--04-59-57.00.jpg
2006-10-08--05-17-08.00.jpg 2006-10-08--07-24-54.00.jpg

Jakkalvar är fantastiskt söta. Det är inget att sticka under stol med. Jenni var riktigt sugen på att ta med sig en hem till Sverige — gärna en magisk kalv som aldrig växte upp till en stor otymplig jak. Den chokladbruna lurviga jaken nedan ser kanske inte ut att vara Nepals smartaste jak, men ack så gullig.

2006-10-08--07-43-08.00.jpg 2006-10-08--07-50-49.00.jpg
2006-10-08--07-51-01.00_EDIT.jpg 2006-10-08--07-51-01.00.jpg 2006-10-08--07-51-15.00.jpg

Khumjung (खुम्जुन) till Phortse (फोर्त्से)

Panoramat (över ungefär 180°) nedan visar soluppgången från vår lodge i Khumjung. När bilden togs stod solen på kanten av det fantastiska Ama Dablam (आमा दब्लम).

2006-10-09--03-06-09.00_PANO_6_EDIT_01.jpg

Interiör från telodgen Gompa Lodge i Khumjung. Denna lodge drivs av hustrun till Pema Dorje Sherpa som jag skriver mer om längre ner. Detta är en typisk interiör på en av de lodger vi bodde på. Väggfasta bänkar (som också fungerade som sängar) och en stor jakbajsdriven kamin i mitten. Att elda med jagspillning låter kanske lite  . . . osmakligt, men det är i stort sett helt luktfritt och verkar vara riktigt effektivt. Det är ju inte riktigt lika mysigt som att elda med ved, men trä är på tok för dyrbart för att elda med i bergen. Däremot är det vanligt att elda lite enris som ett offer till gudarna (eller något åt det hållet) vilket luktar väldigt gott.

2006-10-08--18-06-00.00.jpg 2006-10-08--18-04-00.00.jpg

Ett inte riktigt så vitt (neutrum av vid alltså, ifall du med rätta tyckte att bilden ovan var mörk) panorama som det ovan visar vår telodge i fullt dagsljus, och den ungefärliga riktningen vi vandrade vidare i. Dessutom ytterligare en laddning bilder med berg, jakar, vandrare, och det alltid närvarande Ama Dablam.

2006-10-09--04-40-26.00.jpg 2006-10-09--06-13-51.00.jpg 2006-10-09--06-16-29.00.jpg
2006-10-09--04-55-01.00.jpg 2006-10-09--06-04-36.00.jpg
2006-10-09--07-09-04.00.jpg 2006-10-09--07-13-51.00.jpg
2006-10-09--10-28-25.00_EDIT.jpg 2006-10-09--10-29-54.00_EDIT.jpg

Phortse (फोर्त्से) till Pheriche (फेरिछे)

2006-10-10--07-44-48.00.jpg Mannen som jag står bredvid är ingen mindre än Pema Dorje Sherpa (पेम दोर्जे सहेर्प), sirdar för den svenska Everestexpeditionen som satte Mikael Reuterswärd och Oscar Kihlborg som första svenskar på toppen. Pema var vänligheten själv. Vår reseledare Bertil hade träffat honom vid ett par tillfällen tidigare och de umgicks som bästa vänner. Pema berättade lite grann om sitt liv, och hur det kom sig att han hade satsat på klättring, och hur han hade lyckats. (Han hade, till exempel, imponerat på utländska expeditioner genom att springa upp till de övre lägren med nybakat bröd.) Det fanns inga gränser för hur gott han talade om allt och alla. Utom just Reuterswärd och den övriga svenska expeditionen. Han sa ingenting direkt illa, men i kontrast till alla andra han pratade om framstod det som en sågning vid fotknölarna. Tydligen hade Reuterswärd et al. pratat vitt och brett om att Pema skulle bli bjuden till Sverige för firandet, och presentationer av bestigningen. Men kontakterna från Sverige blev alltmer sporadiska för att senare dö ut helt och hållet utan att någonting realiserades. Kanske stämmer det inte, men han var väldigt förtroendeingivande. Jag såg honom i och för sig riktigt arg en gång — en jak hade smugit sin på tomten och mumsade som besatt av Pemas grönsaker. Det var särskilt roligt eftersom jakar normalt sett är mycket saktliga djur, men denna tuggade kål som en gräsklippare.

2006-10-10--06-24-08.00_PANO_5_EDIT_01.jpg

Vår kommande "bestigning" av Kala Patthar gav han inte mycket för. Kala Patthar är ett ställe dit jakar går när de ska föda, vilket diskvalificerar det som någonting ens i närheten av en prestation. Vilket stämmer helt och hållet naturligtvis.

2006-10-10--09-05-59.00_EDIT.jpg 2006-10-10--10-00-25.00_EDIT.jpg
2006-10-10--13-09-21.00_EDIT.jpg 2006-10-10--03-44-02.00.jpg
2006-10-10--04-34-58.00.jpg 2006-10-10--05-05-17.00.jpg
2006-10-10--05-05-33.00.jpg 2006-10-10--06-13-00.00.jpg

Pheriche (फेरिछे) till Dughla (दुघ्ल)

2006-10-11--09-17-12.00_EDIT.jpg 2006-10-11--09-37-44.00_EDIT.jpg
2006-10-11--09-38-34.00_EDIT.jpg 2006-10-11--09-39-40.00_EDIT.jpg
2006-10-11--11-57-35.00_EDIT.jpg 2006-10-12--07-29-57.00.jpg
2006-10-12--07-32-28.00.jpg 2006-10-12--07-37-04.00.jpg

Dughla (दुघ्ल) till Lobuje (लोबुजे)

2006-10-12--08-42-37.00.jpg 2006-10-12--09-40-13.00.jpg
2006-10-12--09-53-19.00.jpg 2006-10-12--12-37-21.00_EDIT.jpg

En kort vandring till sjön Tshola Tsho (त्सहोल त्सहो). Övriga gruppen valde att stanna kvar i Dughla, men Kamal följde med för att visa vägen och försäkra sig om att vi kom helskinnade tillbaka. Smältvattnet från glaciärerna ger vattnet samma mjölkiga kvalitet som vi är vana med från vissa fjällsjöar i de svenska fjällen. Att bada var inte att tänka på.

2006-10-13--02-59-41.00_PANO_2_EDIT_02.jpg 2006-10-13--04-59-09.00_PANO_2_EDIT_01.jpg
2006-10-12--10-28-54.00.jpg 2006-10-12--14-09-59.00_EDIT.jpg 2006-10-12--10-27-42.00.jpg

Som nästan alltid syns Ama Dablam i bakgrunden på panoramat nedan.

2006-10-13--03-01-06.00_PANO_5_EDIT_01.jpg

2006-10-13--04-25-50.00.jpg 2006-10-13--04-37-28.00.jpg 2006-10-13--04-38-29.00.jpg

2006-10-13--09-26-11.00_PANO_2_EDIT_02.jpg Mellan Dughla och Lobuje passerar trekken "The Everest Memorial Area". Här finns minnesmärken över många klättrare som dött på Mount Everest. Det var ett väldigt fridfullt, vackert och stämningsfullt område.

2006-10-13--05-44-57.00_PANO_4_EDIT_02.jpg
 
2006-10-13--06-27-36.00_PANO_4_EDIT_01.jpg
 
2006-10-13--05-49-38.00.jpg 2006-10-13--06-06-19.00_EDIT.jpg 2006-10-13--07-53-14.00_EDIT.jpg

Lobuje (लोबुजे) till Gorak Shep (गोरक सहेप)

2006-10-13--11-01-50.00_EDIT.jpg 2006-10-14--04-47-18.00_EDIT.jpg 2006-10-14--08-31-25.00_EDIT.jpg

2006-10-14--08-52-33.00.jpg Min första bild på Mount Everest här till höger! Äntligen, och vädret var kanon. Det tog en liten stund att inse vilken topp det var, men när man väl lagt märke till den missade man den inte igen. Jag vet inte riktigt var det är, men det känns nästan som att man kan känna gravitationen från det enormt massiva berget även på flera mils håll. Jag vet, jag är forskare och borde inte säga så där, men om jag säger att det var uppenbart även på håll hur enormt stort och tungt det var så har jag inte passerat några gränser. Problemet är bara att jag också kunde känna hur berget drog i mig  . . .

2006-10-14--05-04-17.00.jpg Den lilla krabaten på bilden till vänster var väldigt svår att fotografera — jag fick följa honom (eller om det kanske är en hona) ett par hundra meter innan den gav upp och plötsligt nästan började posera. Annars var det inte mycket djurliv där uppe,

2006-10-14--09-11-37.00.jpg Mount Everest är inte ett direkt vackert berg. I dess absoluta närhet finns det supervackra Ama Dablam, och det väldigt mycket vackrare Pumori. Naturligtvis är det inte just Everest utan hela landskapet runt omkring som man ska uppleva. Och det är verkligen fantastiskt vackert och imponerande. Man kan ta hur mycket kort som helst och ändå inte känns sig nöjd. Jag har försökt att välja ut några av de som jag tycker visar hur fint det är, men jag vet att mina bilder inte alls kan förmedla hur det egentligen ser ut. För mig själv räcker de till att minnas upplevelsen av att vara där, och det räcker för mig. Gillar du att gå i berg ska du verkligen överväga att åka dit. Har du redan varit där vet du säkert vad jag talar om.

2006-10-14--09-10-29.00.jpg 2006-10-14--09-10-55.00.jpg 2006-10-14--09-40-13.00.jpg

Gruppbild framför resans mål i bilderna ovan — Kala Patthar. Men nej, det är inte det stora vita vackra berget i bakgrunden utan den inte fullt så imponerande svarta (just det, kala, eller kaalo berget framför (कालो) om vi ska vara noggranna, betyder ju svart på nepalesiska). På en av bilderna syns den högst belägna lodgen Gorak Shep vi bodde på i förgrunden, och stigen uppför Kala Patthar syns tydligt om man klickar fram förstoringen. Den enda anledningen att bestiga Kala Patthar är att det är en väldigt bra utsikt över Mount Everest och övriga landskapet därifrån. Sen är det ju så klart kul att se hur högt man kan komma.

Det storslagna berget bakom Kala Patthar är Pumori, 7161 m.ö.h. Det är en tekniskt ganska svårt topp som först bestegs 1962 av Gerhard Lenser. Under de två dagar vi var i Gorak Shep omkom två eller tre sherpas i en lavinolycka, medan de förberedde för en italiensk expedition, om jag minns rätt. Tragiskt, men inte alls ovanligt.

Det var svårt att sluta fotografera här uppe. Det jag presenterar här är en liten delmängd av alla bilder jag tog. Sen finns det så klart mycket bättre fotografer som redan tagit alla allmänna bilder man kan tänka sig. Jag tittade just i Claes Grundstens "Äventyrets Stigar" för en lämplig jämförelse av bildmaterial, och jag har bestämt mig för att inte försöka publicera mina bilder. (Claes gjorde vandringen upp till Kala Patthar 1972 och igen 2002, enligt "Äventyrets Stigar".)

2006-10-14--10-03-54.00_PANO_5_EDIT_02.jpg

2006-10-14--10-05-00.00_PANO_4_EDIT_02.jpg

Bestigningen av Kala Patthar (कल पत्थर) [5545 m.ö.h.]

2006-10-14--10-24-08.00.jpg 2006-10-14--10-32-30.00.jpg
2006-10-14--10-56-50.00.jpg 2006-10-14--11-04-15.00.jpg

2006-10-14--11-03-42.00_PANO_6_EDIT_01.jpg

2006-10-14--12-35-58.00_PANO_3_EDIT_02.jpg

2006-10-14--12-36-16.00_EDIT.jpg 2006-10-14--13-01-48.00_EDIT.jpg
2006-10-14--14-12-28.00_EDIT.jpg 2006-10-14--14-23-39.00.jpg

Kala Patthar. Rickard har hittat en bra plats för att fotografera Mount Everest. Rickard hade tidigare varit uppe på Elbrus 2005, och gillade det som hade med berg och framför allt de som besteg bergen att göra. Jag hittade en intervju med Rickard från Komvux Södervärns tidning "Ta Bladet från Munnen" där han säger: "Vi besökte Mount Everests basläger samtidigt och såg upp mot Mount Everest och det är den häftigaste upplevelsen hittills. Man vill högre upp! Så högt som möjligt. Berget bestämmer. Hon låter dig bestiga henne /.../" Det låter precis som den Rickard jag lärde känna i bergen i Nepal, även om jag vill minnas att även Rickard var ganska glad i att gå ner till lägre höjder och tjock syrerik luft. Rätta mig om jag har fel Rickard!

2006-10-14--14-38-05.00_PANO_2_EDIT_02.jpg

Med risk att låta tjatig kan jag inte se mig mätt på dess bilder. Nästa gång jag åker till Nepal ska jag verkligen försöka att stanna längre uppe i bergen. Anpassningen till den höga höjden tar tid, och tanken på att kunna knalla omkring i denna miljö utan att må lite diffust dåligt, eller verkligen dåligt och med sprängande huvudvärk som många har, lockar otroligt mycket. Kostnaden för boende och uppehälle, och även hyra för bärarna, är ganska små om man jämför med kostnaden för att flyga dit etc. Det känns som en ödes ironi att man mår som bäst när man är på väg ner.

Gorak Shep (गोरक सहेप) till Everest Basläger (सगार्माथा) och tillbaka

Det här var ingen bra dag för mig. Jag klarade anpassningen till den höga höjden galant upp till 5000 men dagen då vi gick upp på Kala Patthar mådde jag inte helt bra. Det konstiga illamåendet satt i till nästa dag, och det var mycket vilja bakom promenaden till baslägret och tillbaka. Det är dock roligt att ha varit där. På det stora hela är det en väldigt trist plats. Utsikten över isfallet är så klart väldigt imponerande, men det handlar ju i stort sett bara om att ligga still och acklimatisera sig. Kanske är det mer intressant att besöka baslägret på våren då många fler expeditioner är där.

(Men jag tillhörde verkligen de lyckliga vad gäller höghöjdanpassningen. På hela resan tog jag en huvudvärkstablett, och det är ju inte så farligt. Med erfarenheterna från Nepal och diskussioner med folk som varit mer än jag på hög höjd skulle jag inte tveka att äta Diamox redan som en profylax innan jag påbörjar vandringen. Det verkar endast vara svenska läkare som inte skriver ut det, vilket antagligen beror på okunnighet. Det är dock inte svårt att få tag på i Nepal.)

2006-10-15--11-05-17.00_EDIT.jpg 2006-10-15--11-05-34.00_EDIT.jpg
2006-10-15--11-05-51.00_EDIT.jpg

Gorak Shep (गोरक सहेप) till Dingboche (दिन्ग्बोछे)

2006-10-16--11-24-46.00.jpg 2006-10-16--11-37-38.00.jpg
2006-10-16--12-29-45.00.jpg

Dingboche (दिन्ग्बोछे) till Tengboche (तेन्ग्बोछे)

2006-10-17--04-03-54.00_EDIT.jpg Med mina två meter har jag ibland små problem att passa in. I Nepal gick det förvånansvärt bra, men då och då hade jag svårt att stå raklång (se bilden nedan) och ett par gånger slog jag huvudet rejält i någon dörröppning. Belöningen var att jag kom en liten smula högre än de övriga i gruppen när vi stod på Kala Patthar, vilket de inte verkade bry sig ett dugg om dock.

2006-10-17--08-04-55.00.jpg 2006-10-17--08-47-00.00.jpg
2006-10-17--09-27-19.00.jpg

2006-10-17--15-30-08.00.jpg Klostret i Tengboche är kanske den enda turistfällan i området. Turistfälla är kanske ett lite för starkt ord, men det känns onekligen som den tillbakadragna och meditativa stämningen fått ge vika för utländska turister med pengar. Mot en avgift kan man besöka en ceremoni i själva klostret, men både Jenni och jag kände inte alls för det och var vi förstod från de andra i gruppen gick vi inte miste om något för det.

2006-10-17--15-20-03.00.jpg 2006-10-17--15-23-37.00.jpg
2006-10-17--15-28-22.00.jpg

Tjoho! Ett café! Japp, det finns inte bara munkar utan ett helt café i Tengboche. (Jag kunde inte motstå — sorry.) Som ni ser på de aningen dimmiga bilderna nedan är alla spår av de senaste dagarnas ansträngningar som bortblåsta hos Jenni som fått kanske den mest chokladiga bakelsen i Nepal framför sig. Utan att vara jättegott smakade det väldigt bra.

2006-10-17--15-45-01.00.jpg 2006-10-17--15-45-12.00.jpg

Tengboche (तेन्ग्बोछे) till Namche Bazaar (नाम्चे बजार)

2006-10-18--10-41-24.00.jpg 2006-10-18--13-32-02.00.jpg
2006-10-19--07-46-05.00.jpg 2006-10-19--08-58-51.00.jpg
2006-10-19--09-11-08.00.jpg 2006-10-19--09-21-39.00.jpg
2006-10-19--09-22-19.00.jpg 2006-10-19--09-22-47.00.jpg
2006-10-19--11-52-56.00.jpg 2006-10-19--16-19-21.00.jpg

Namche Bazaar (नाम्चे बजार) till Lukla (लुक्ल)

Slutvandrat! Här kommer vi tillbaka till Lukla efter sexton dagars vandring i de nepalesiska bergen.

2006-10-20--07-43-22.00.jpg 2006-10-20--07-43-26.00.jpg 2006-10-20--07-43-33.00.jpg
2006-10-20--07-43-39.00.jpg 2006-10-20--07-43-45.00.jpg 2006-10-20--07-43-51.00.jpg

En öl smakade inte så illa nu. Hunden har jag fotograferat eftersom det var hundens dag. Tittar ni noga ser ni att hon har fått ett fint halsband med blommor. Den buddistisk-hinduistiska religionen de har i Nepal verkar innehålla en hel del tillfällen att fira någon utvald del av samhället med en festival. Den tjugonde oktober var alltså hundens dag. Hunden verkade faktiskt lite stolt och kanske en smula märkvärdig. Jag tycker definitivt att detta är något som vi borde införa i Sverige — det måste ju vara av ren fantasilöshet som hundmatsbranschen inte lanserat »Hundens Dag« ännu.

2006-10-20--08-26-00.00_EDIT.jpg 2006-10-20--08-26-06.00_EDIT.jpg
2006-10-20--08-26-37.00_EDIT.jpg 2006-10-20--09-36-59.00_EDIT.jpg
2006-10-20--15-11-01.00_EDIT.jpg 2006-10-20--15-11-37.00_EDIT.jpg
2006-10-20--15-54-12.00_EDIT.jpg 2006-10-20--15-55-24.00_EDIT.jpg

Katmandu (काठ्माडउँ)

2006-10-21--18-47-21.00_EDIT.jpg Herrarna nyrakade och samtliga med fräscha kläder sitter vi på restaurangen Rum Doodle i Katmandu. Det är en tradition bland (riktiga) bergsbestigare att gå till Rum Doodle efter avslutad klättring. Namnet kommer från en ytterst fånig roman "The Ascent of Rum Doodle" av W.E. Bowman. Denna boken handlar om en expedition som ska bestiga berget Rum Doodle 40000½ fot högt. Jag orkade inte mer än ett par kapitel.

Som synes i bilden hänger det en massa snömansfotavtryck från taket. På dem står det skrivet en massa skoj om folk som vandrat i bergen och kanske bestigit någon topp. Dessutom finns en bok där alla som stått på toppen av Everest får skriva in sig i. Fantastiskt nog är det bara att be att få titta i boken så hämtas den åt dig.

2006-10-22--12-27-53.00.jpg 2006-10-22--12-33-35.00.jpg

Fest hemma hos Raju med familj.

2006-10-22--17-42-26.00.jpg 2006-10-22--17-44-32.00.jpg
2006-10-22--17-44-51.00.jpg

Avslutningsfest på restaurang i Katmandu.

2006-10-23--16-11-36.00.jpg 2006-10-23--16-12-00.00.jpg
2006-10-23--16-17-33.00.jpg 2006-10-23--18-01-47.00.jpg
2006-10-24--12-18-30.00.jpg 2006-10-23--18-05-05.00.jpg 2006-10-24--12-16-53.00.jpg

Några makrofotografier

2006-10-08--05-28-29.00.jpg 2006-10-08--05-29-06.00.jpg
2006-10-08--05-32-43.00.jpg 2006-10-08--06-26-18.00.jpg
2006-10-09--05-07-11.00.jpg 2006-10-09--05-08-05.00.jpg

Copyright © 2007–2010 Peter Andrén