Vandring på La Gomera

Text och bild av Peter Andrén

2005-12-22 — 2006-01-05

peter.andren (snabel-a) gmail.com

Den här reseberättelsen är skriven knappt två år efter själva resan skedde, så vissa faktafel på grund av sviktande minne kan förekomma. Som alltid skriver jag i första hand för min egen del, men försöker även att få in lite information som ska kunna göra det hela mer läsvärt för de som hittar sidan mer av slump. Kanske planerar du en egen resa till La Gomera, och söker information. Gör du det kan jag varmt rekommendera det som ett lättillgängligt resmål med förvånansvärt bra vandring. Det faktum att det är en av Kanarieöarna glömmer man så fort man lämnat Teneriffa (som i och för sig också ska ha väldigt fin vandring).


2005-12-27--16-56-11.00.jpg Det hela började med att min dåvarande flickvän skulle ner till Tanzania och bestiga Kilimanjaro, och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till över jul och nyår. Det var i september och det kändes som det var dags att börja planera lite grann. Veckan innan hade jag dessutom köpt Claes Grundstens "Äventyrets stigar: världens bästa trekking", och jag ville inte låta inspirationen jag fått från den gå förlorad. Saken var bara den att jag ville göra lite solsemester av ledigheten och vandra i någorlunda värme. Så jag skrev ett ärligt men smickrande brev till Grundsten, tackade för den nya boken, och frågade vad han trodde om "Lycean Way" i Turkiet. Claes svarade att: "Lycean Way i december -jan är ingen bra tid, förmodligen snöigt på höglänta ställen. Mitt förslag är istället La Gomera, en av Kanarieöarna med utmärkta vandringsleder. Gick där i februari och ska snart publicera en artikel om det i tidningen Check-in."

La Gomera hade jag aldrig hört talas om, men ju mer jag läste på (bland annat Claes artikel) desto bättre verkade det. Så jag bokade en tvåveckorsresa, väntade lite, och åkte sen iväg.

La Gomera är den näst minsta av Kanarieöarna. Man tar sig lämpligast dit genom att flyga till Teneriffa, och sedan ta en färja från Los Cristianos till San Sebastián de la Gomera. Huvudstaden San Sebastián är trevlig, men inte tillräckligt trevlig för att stanna mer än en natt, eller kanske två. Dess "claim of fame" är att Christopher Columbus stannade där på sin seglats 1492 innan han korsade Atlanten.

Vandringen på La Gomera är väldigt dagstursorienterad, och redan från San Sebastián finns det en del trevliga vandringar att göra. Personligen hade jag köpt guideboken "Walk La Gomera" från förlaget "Discovery Walking Guides". De säljer även en outslitlig karta gjord i något modernt polymermaterial. Båda två var riktigt bra. Boken redogör detaljerat för 35 dagsturer, och jag gick ungefär tio av dem. Jag säger ungefär eftersom jag ibland valde att gå dubbla dagsturer och en del dagar lite kortare. Med hjälp av Google Maps har jag gjort en karta över alla rutter jag gick. (Jag hade min GPS med mig och loggade i stort sett varje steg jag tog.). Individuella kartor för varje dagstur finns också: rutt ett, rutt två, rutt tre, rutt fyra, rutt fem, rutt sex, rutt sju, rutt åtta, och rutt nio.

Apropå GPS:en finns det koordinater i WGS84 för vissa "hållpunkter" i guideboken jag använde. Var jag gjorde var att skanna in dessa sidor, extrahera texten med ett OCR-program, och så tillverkade jag en specialgjord karta till min Garmin eTrex Vista. Detta var till stor hjälp på vissa ställen där det fanns många små vägar att välja mellan. Är du intresserad av denna karta kan du maila till mig på adressen given högst upp på sidan. (Observera att du måste "kompilera" min fil med cGPSmapper för att få en riktigt karta till Garmin. Bättre än ingenting kanske.)

2005-12-24--18-45-39.00.jpg 2005-12-25--12-33-21.00.jpg Redan första dagen ville jag sätta igång med vandringen, och tog en stig från utkanten av staden, och nästan rakt upp på berget (rutt ett). Det var ganska tuff vandring, med mycket stora stenar som jag var tvungen att hoppa emellan. Det visade sig senare att jag inte gick på den egentliga leden utan på en mindre stig några hundra meter vid sidan. Men allt gick bra utom att jag inte tänkte på hur fort det blir mörkt när man befinner sig nära ekvatorn. När det började skymma började jag knalla hemåt, men hade inte kommit mycket mer än en tiondel innan det var i stort sett kolsvart. Tack och lov hade jag hittat den riktiga leden så trots mörkret kunde jag ta mig hem helskinnad.

Andra dagen tog jag en lite längre tur som ledde mig till ett par riktigt fina utsikter (rutt två). Först syns en vy över staden San Sebastián. Nästa bild visar en ganska typisk bild av marken där vandringslederna gick — ofta stenigt och dammig, men väldigt skönt att gå på. Ibland var marken mer som packad lera och då helt underbar att gå på. Känslan påminde ganska mycket om underlaget på löparbanor, och man fick en härlig svikt i stegen.

2005-12-25--16-25-52.00.jpg 2005-12-25--19-15-26.00.jpg 2005-12-25--16-49-11.00.jpg

På slutet av dagen gick jag mot en väg uppför en ganska svårforcerad brant (se detaljerad karta). Plötsligt ser jag en äldre man som hojtar något åt mig. Min spanska är verkligen urusel, så jag försökte inte ens lyssna eftersom jag var på ganska långt avstånd. Men så ser jag att han är väldigt uppspelt och drar med fingret från vänster till höger över halsen. "No, no, señor, no esta muy peligroso!" skriker jag tillbaka eftersom jag tror att han vill varna mig för lösa stenar och vassa kaktusar. Men när jag kommer närmare förstår jag att han inte vill säga att det är livsfarligt att gå där, utan att det på grund av honom är förenat med döden att gå där. Nu kunde jag inte direkt vända, utan fick istället gå efter honom i zigzag upp på vägen. Jag pratar spanska främst genom att gissa från dålig franska och en allmän svag känsla för latinska språk så jag sa väl någonting i stil med "pero, señor, yo promena una official calle de instituto turismo", vilket skulle betyda att jag gick ju bara på en officiell vandringsled. Men han påverkas inte märkbart av detta. Vad han ville skydda bland alla kaktusar vet jag inte, men det var väl hans mark helt enkelt. När jag framför klagomål hos turistinformationen i San Sebastián rycker de bara på axlarna och säger att det är ett problem som ska behandlas av borgmästaren ... så småningom.

Men i övrigt gick allt väldigt lugnt till på alla mina vandringar.

2005-12-25--12-54-33.00.jpg 2005-12-25--13-00-30.00.jpg
2005-12-25--13-25-57.00.jpg 2005-12-25--14-12-14.00.jpg
2005-12-25--14-28-58.00.jpg 2005-12-25--15-07-53.00.jpg
2005-12-25--16-21-25.00.jpg 2005-12-25--16-39-36.00.jpg

2005-12-27--08-58-34.00.jpg Efter dessa två turer runt San Sebastián tog jag bussen till öns enda camping. Jag fick kliva av en bit ifrån, och räknar vandringen från bussen till campingen som rutt tre. (GPS-täckningen var inte den bästa på denna tur, så i själva verket slingrade sig vägen mer än man kan tro från färdvägen.) Tyvärr är det inte tillåtet att campa på La Gomera utom på just denna camping. Efter mitt möte med lokalbefolkningen hade jag inte så stor lust att chansa, och dessutom ligger öns enda camping ganska strategiskt placerad nästan mitt på ön. Jag är dock tämligen säker på att man helt riskfritt skulle kunna slå upp tältet på någon väl vald plats. Det finns massor med övergivna terrassodlingar som är som gjorde för tältning. Det var på just en sådan som öns camping var belägen. När jag kom dit var det bara ett annat tält uppslaget och jag fick en tältplats med en fantastisk utsikt. Bilden nedan, med mitt tält i förgrunden, lyckas inte riktigt återskapa det hela, men man kan i alla fall ana utsikten. På morgnarna var det ett riktigt skådespel att betrakta den varma fuktiga luften från havet pressas upp mot den kalla luften på berget och ögonblickligen kondenseras och skapa molnvirvlar och dagg.

På campingen fanns det även en stor restaurang som förde tankarna till restaurangerna i Alperna. En stor brasa sprakade för det mesta i en öppen spis, och det fanns både mat och dryck till rimliga priser. Man kunde även köpa baguetter där, vilket var smidigt att ha med sig som färdkost. Från duschbåset hade man campingens kanske bästa utsikt, och det var ett sant nöje att duscha varmt och titta ut över Atlanten efter att ha svettats en hel dag i den dammiga värmen.

Stora delar av La Gomera täcka av så kallad laurisilva, eller lagerbladsskog på svenska. Det är en väldigt fuktig skog där allt har en förmåga att bli halt och slipprigt, men den erbjuder också ett välkommet alternativ till den starka sol man annars utsätts för.

Ordentliga vägar är ett relativt nytt påfund på La Gomera, och många av dagens vandringsleder går på gamla stigar som användes för alla typer av transporter över hela ön. Idag har dessa stigar naturligtvis spelat ut sin roll, men de underhålls skapligt bra. Det skapar onekligen en viss känsla när man kan se att hundratusentals fötter måste ha trampat på stenstegen för att skapa den vackra polerade ytan som fortfarande finns kvar.

2005-12-27--16-56-11.00.jpg 2005-12-26--12-50-01.00.jpg
2005-12-26--12-52-37.00.jpg 2005-12-27--12-24-58.00.jpg
2005-12-27--13-19-48.00.jpg 2005-12-27--14-31-51.00.jpg
2005-12-27--15-06-32.00.jpg 2005-12-27--15-10-19.00.jpg

Dag fyra gjorde jag en rejäl genomkörare och vandrade upp på La Gomeras högsta punkt 1487 meter över havet (rutt fyra). Som vanligt var det Teide på Teneriffa som dominerade utsikten även om det var ganska disig luft denna dag. Från högsta punkten gick jag sedan ner till byn Imada och upp för berget igen, och sedan genom den kolsvarta laurisilvaskogen tillbaka till campingen. På detta sätt klämde jag lite drygt två dagsturer, och hade tänkt att vila nästa dag.

2005-12-27--15-46-32.00.jpg 2005-12-27--17-06-20.00.jpg 2005-12-27--11-45-56.00.jpg

Här stötte jag även på den i särklass vackraste utsikten på hela semestern. Vulkanen Teide med sina 3718 m över havet syns nästan alltid från La Gomera, men på grund av det varma värdet är det oftast ganska disigt och ofta även molnigt. Men denna kväll var det skapligt klart och solen lyste upp den snöklädda toppen av Teide. I förgrunden syns en av de "sockertoppar" som det finns några stycken av på La Gomera.

På de två bilderna till höger syns tydligt hur pass utsatt man var som vandrare. Klicka gärna på bilden längst till höger och se hur stigen bara är en liten avsats på bergväggen. Det var flera gånger som jag tänkte "hoppas bara jag fastnar i kaktusarna om jag ramlar" eftersom det förutom just de taggiga kaktusarna inte fanns någonting att hålla sig i. Stenar som lossnade av något snedsteg eller medveten spark rullade och rullade och rullade tills de var utom synhåll. Men det gick bra för mig och jag klarade mig från både fall och kaktusar.

2005-12-27--17-50-38.00.jpg 2005-12-27--18-33-40.00.jpg
2005-12-28--13-59-32.00.jpg 2005-12-28--14-11-20.00.jpg

På kvällen efter min dubbla dagsvandring kom jag i samspråk med ett par tyskar. De hade en hyrbil och bjöd in mig att följa med dem till en del av ön som jag annars inte hade kommit till. Så jag fick skjuta upp vilan för ännu en dags ganska ansträngande vandring. Det roligaste jag minns är att vi stannade på ett ställe för en lite längre vila. Vi tog alla av oss kängorna, och när jag ställde mina specialbeställda högskaftade Lundhags 49:or bredvid deras Meindl tittade tjejen på mina skor och sa "Your shoes, they look  . . . dangerous". Jag antar att det låg någonting i det, men jag klappade bara på dem och sa att det var väldigt snälla om man behandlade dem väl. Vilket faktiskt är helt sant.

I några av bilderna nedan kan man ana ett märkligt geologiskt fenomen i form av en "vägg" som löper i flera hundra meter med jämn bredd och utan något omliggade berg. Jag antar att det är lava som forsat fram i någon spricka för en massa år sedan och format "väggen".

2005-12-28--14-13-52.00.jpg 2005-12-28--15-16-57.00.jpg
2005-12-28--16-34-25.00.jpg 2005-12-28--16-34-36.00.jpg
2005-12-28--16-37-11.00.jpg 2005-12-28--16-40-00.00.jpg

Nästa dag (rutt sex) var mest en transportsträcka från campingen ner till mer kustnära vandring. Jag hyrde ett litet rum i Hermigua över natten och vill minnas att jag mest låg på sängen och år kakor. Men kameran visar att jag tydligen kände mig inspirerad av Hunter S. Thompson, även om jag inte för mitt liv kan påminna mig varför. På det stora hela var det väldigt populärt med cigarrer och cigariller på La Gomera, så antagligen ville jag bara ta seden dit jag kom. Jag minns dock väldigt tydligt hur mycket jag uppskattade en cigarrett på kvällen när jag hade slutat vandrat och satt ner och drack en öl.

2005-12-29--13-54-07.00.jpg 2005-12-30--10-35-06.00.jpg

Efter en välbehövlig vila vandrade jag sedan vidare (rutt sju) längs kusten, passerade det vackra Agulo och hyrde en riktigt just taklägenhet i Las Rosas för natten. Hela den här dagen var en kamp med (tyckte jag då) idiotiska busschaufförer. Studerar man kartan med alla rutter noga ser man att jag gick samma som jag gick dagen innan. Detta berodde på att jag hade ställt mig vid en busstation men inte vinkade när bussen kom, vilket man tydligen skulle göra. Så den schvischade förbi och jag fick istället gå. Men det var ju därför jag kom till La Gomera, så  . . . Väl framme i Las Rosas hade jag en chans till på bussen. Jag vinkade som en idiot, men stod tydligen på fel ställe och fick en axelryckning av chauffören, precis som att han inte kunde stanna där, eller så betydde den helt enkelt och ärligt att han inte ville stanna där för en dum turist.

Men nästa dag kunde inget stoppa mig. Jag signalerade med hela kroppen och hade frågat säkert ett dussin personer var bussen stannade. Och då gick det bra, och jag åkte upp till Vallehermoso. Därifrån gick jag på de två sista dagsturerna. På årets sista dag var det en ganska lummig promenad (rutt åtta) med den mycket distinkta sockertoppen som huvudattraktion. Som vanligt var det mycket upp och ner.

Tjoho — Gott Nytt År!!! Sa jag och två till som samlats på torget i Vallehermoso. Enligt Lagomeriansk tradition firar man det nya året hemma (äter tolv vindruvor etc.) och festar ute från runt tre på natten. Jag var på tok för trött för det och satte i öronpropparna och sov gott fram till åtta då musiken från partytältet fortfarande dunkade.

2005-12-31--10-01-38.00.jpg 2005-12-31--15-36-09.00.jpg
2005-12-31--16-45-10.00.jpg 2005-12-31--17-08-35.00.jpg

Sista dagen tog jag en lite längre vandring för att spräcka hundrakilometersgränsen, vilket gick bra. Dessutom var det underbart vackert, och möjligtvis det skönaste underlag jag någonsin vandrat på: packad lera som gav perfekt motstånd för mina stavar, och sviktade härligt under kängorna. Dessutom fick jag sällskap av en fin hund halva dagen, innan vi mötte en familj som antagligen såg ut att kunna avvara mer mat än jag gjorde.

2006-01-01--14-58-18.00.jpg 2006-01-01--14-59-54.00.jpg
2006-01-01--15-24-07.00.jpg 2006-01-01--15-32-07.00.jpg
2006-01-01--15-57-34.00.jpg 2006-01-01--16-04-51.00.jpg

La Gomera är en liten ö — faktiskt bara 22 kilometer i diameter. Detta gör att det är lätt att stöta på samma människor gång på gång. Redan i San Sebastián bodde jag på samma enkla hotell som Marcel, Marike, Frank och Inga från Holland. Men det var först på campingen som vi träffades ordentligt, och lärde känna varandra. När jag sedan missade bussen i Hermigua var de första jag träffade när jag letade efter en bar de fyra holländarna som satt och drack öl, vilket passade mig perfekt. Sen dök de slutligen upp i Vallehermoso när jag skulle fira att jag hade vandrat klart. Dessutom var det Marcels födelsedag, om jag inte minns fel, så firandet blev ännu större.

2005-12-30--22-33-23.00.jpg

Copyright © 2007–2010 Peter Andrén