Stugvärdskurs och vandring

i Jämtlandsfjällen 2010

Text och bild av Peter Andrén

peter.andren (snabel-a) gmail.com

Stugvärdskursen

Jag hade turen att bli uttagen STF:s stugvärdskurs 2010:2, det vill säga den andra kursen för året. Kursen hölls i Storulvåns Fjällstation vilket passade mig perfekt eftersom jag inte tidigare varit i Jämtlandsfjällen. STF brukade hålla kursen i Stensdalen, men i och med att den stora stugan där brann ner våren 2010 har kurserna förlagts till Storulvån, och kommer enligt STF antagligen hållas där framöver.

2010-09-12--08-36-44.16_PANO_3_EDIT_01.jpg

2010-09-13--16-52-05.86.jpg På Storulvån bodde jag i den så kallade gamla stationen, vilket gav en bra kombination av fjällstationens lyx och fjällstugans charmiga enkelhet. På det stora hela blev jag förvånad över hur mycket folk det fortfarande var i fjällen. Jag trodde att vi som gick stugvärdskursen skulle få fjällstationen i princip för oss själva, men så var det verkligen inte. Det enda som gjorde mig besviken var att det fanns så lite böcker. Jag menar, i fjällstugorna brukar det alltid finnas något läsvärt som någon lämnat efter sig, men på stationerna fanns det nästan bara gamla inbundna årgångar av Turist.

Höstens färger kom smygande, så det var lätt att missa att det verkligen hände något. Men de två bilderna jag tagit den första respektive sista dagen visar vilken stor färgskiftning som skett på bara en dryg vecka.

2010-09-12--09-19-38.08.jpg 2010-09-21--14-38-37.94.jpg

Kursen var väldigt trevlig. Till att börja med kan jag dementera myten att man måste söka kursen många gånger för att komma med — det var flera deltagare som kommit in på första sökningen. Det verkar som att STF väljer ut personer så att det blir en så bred demagogisk profil som möjligt, så länge som personerna har en skaplig fjällvana. Innehållet på kursen var, på ett ungefär: värdskap, lite historia om STF, fjällsäkerhet, sjukvård, brandskydd, gasol och redovisning. Om du som läser detta har funderingar på att gå kan jag inte annat än rekommendera det.

I bilden nedanför står hela gruppen samlad för lite information inför vår dagstur, som på grund av allmänt dåligt väder blev ganska kort. Vi hann dock med det obligatoriska kokkaffet och vår medhavda matsäck, samt en hel del samtalande om hur STF ska kunna attrahera fler medlemmar.

2010-09-14--09-20-34.65_PANO_5.jpg

Vandringen

Min plan var att begränsa vandringen till bra väder, vilket skulle tillåta mig att gå med väldigt lätt packning. Jag har aldrig varit någon "gramjägare" vad gäller packning, men under min relativt tunga vandring i midsomras (Fjällen) tänkte jag att det måste vara underbart att gå med lätt packning på hösten. På det stora hela tycker jag att min tanke var riktig, men vädret och min utrustning kom inte överens — med vädret som den starkare parten.

Efter sex dagar med kursande var jag dock väldigt sugen på att komma ut på fjället på riktigt. I sedvanlig ordning gjorde jag planer för att besöka i stort sett hela den stugbebyggda delen av Jämtlandsfjällen, men skar under vandringens gång ner detta till en "förlängd Jämtlandstriangel". Jag började på fredag eftermiddag direkt efter kursen slutat med en lagom vandring till Blåhammarens Fjällstation. Vädret var ganska dåligt hela fredagen, så de klara och vackra höstfärgerna jag hoppats få närkontakt med gömde sig bakom regn och rusk.

Men inte helt kanske. Ett par kilometer från Storulvån fick jag en fin utsikt mot fjällstationen och de omgivande höstklädda fjälldalen. Som synes i bilden nedan har höstfärgerna inte riktigt kommit, men blandningen av mörk klorofyll och den ljusare xantofyllen är ju också behaglig.

2010-09-17--15-16-55.84_PANO_4_EDIT_01.jpg

När jag kom fram till Blåhammarens Fjällstation regnade det ganska hårt, så mina planer att sova under en tarp skrinlades för en natt. Jag kom fram just när personalen skulle till att servera den tydligen legendariska trerätters middagen, så det var fullkomligen smockfullt med gäster i den lilla hallen. Själv åt jag lite choklad och nötter (fortfarande belåten efter all god mat på Storulvån).

2010-09-17--17-36-18.50_PANO_4_EDIT_01.jpg

Vandringen från Blåhammaren till Sylarnas Fjällstation var en blöt affär. Det regnade i princip hela dagen, och lederna längs Jämtlandtriangeln blir väldigt leriga och soggiga när det regnar. Under ett par timmar förgylldes vandringen av alla mötande vandrare. De flesta verkade bara villa komma fram så snabbt som möjligt, mig själv inräknad.

2010-09-19--09-23-03.05_PANO_4_EDIT_01.jpg

Nästa dag var vädret nästan perfekt, och jag kunde inte hålla mig från att spontansjunga "The hills are alive with the sound of music" mest hela dagen. Tack vare det fina vädret bestämde jag mig för att fortsätta söderut mot Helags Fjällstation istället för att följa Jämtlandstriangeln tillbaka till Storulvån.

Bara några hundra meter från Sylarnas Fjällstation var det så vackert som i bilden nedan, så det var inte svårt att motivera sig att vandra vidare. Ett par lätta byxor och ett tunt ullunderställ på överkroppen var perfekt för att hålla värmen under gång, så länge det inte blåste. Nu är jag helt övertygad om att sensommaren och hösten är det perfekta barmarksårstiden för fjällvandring — inga mygg, lagom temperatur, myggfritt, friskt och klart, vackra färger, och inte en enda mygga. Jag överdriver lite grann här, men att slippa mycken är en jättevinst tycker jag. Rent personligen gillar jag också när solen går upp och ner, samt den svarta natten däremellan. Jag vet att många fascineras av midnattssolen, men den har aldrig riktigt varit min "cup of tea". Förhoppningsvis kan jag tillbringa början av säsongen som stugvärd i framtiden!

2010-09-19--09-36-18.25_PANO_3.jpg

När jag vandrade genom landskapet i bilden nedan övergick min övertygelse om höstvandring till något av ett kall — så här vackert blir det sällan under sommaren. Dessutom gynnades jag av en mycket trevligare stig mellan Sylarnas Fjällstation och Helags Fjällstation. Den var både torr och inte mer än en halvmeter bred — som en vanlig stig skulle jag beskriva den, till skillnad från stigen på Jämtlandstriangeln som mer ser ut som en liten väg.

2010-09-19--11-51-19.91_PANO_5_EDIT_01.jpg

2010-09-19--13-00-05.08_PANO_3.jpg

Jag höjde på ögonbrynen när jag såg att jag passerade gränsen mellan Jämtland och Härjedalen. Jag trodde nog att "Jämtlandsfjällen" låg i Jämtland, helt enkelt. Så har i efterhand tycker jag mig minnas att det brukar stå just "Jämtlands- och Härjedalsfjällen", så det stämmer nog.

2010-09-19--13-55-55.76_EDIT_01.jpg

Helags Fjällstation blev något av en besvikelse för mig. Som nybliven STF:are vill jag inget annat än att göra reklam för fjällen och STF:s verksamhet där (som verkligen är fantastiskt bra), och jag vet att jag har väldigt högt ställda förväntningar på mottagande etc, vilket trots detta ofta brukar överträffas.

Eftersom jag jagats av ett regnväger tänkte jag vila ett par timmar på Helags och sova där om det regniga vädret höll i sig. Jag kom dit på eftermiddagen den nittonde september. Helags säsong var 18/6-10–19/9-10, men jag fick reda på att de stängt efter frukosten. På stugvärdskursen var det väldigt noga att betona att man inte får stänga fjällstugorna sista dagen och gå hem, så att vandrare ska kunna övernatta där till och med sista dagen. Men detta gäller alltså inte för fjällstationerna. Väldigt underligt! Nåja, det spelade ingen jättestor roll för mig som hade min tarp i ryggsäcken. Det konstiga var att ingen ens frågade om jag hade tänkt bo där och om det blev ett problem för mig att det var stängt. Jag är säker på att allt skulle ha löst sig om jag börjat gråta eller något sånt, men jag hade verklien uppskattat om någon frågat. För en mindre påstridig och mindre fjällvan person skulle det ju kunna ha utvecklats till ett problem.

Nåja, jag fick komma in i stationen efter avklädning utanför entrén ("vi har redan städat"), och köpte en Coca-Cola och ett par Snickers. Jag satte mig ner vid en kille som såg riktigt uttråkad ut — han hade som jobb att skapa ut stearin ur kanske etthundra ljuslyktor. Vi hade följande diskussion:

Sen lämnade han kanske tjugo ljuslyktor och hittade på något annat att göra. Hade mina frågor distraherat honom från arbetet? Jag får väl aldrig veta svaret på denna fråga. När jag klädde på mig inför min fortsatta vandring kom samma kille ut på trappan till entrén och började röka.

Det verkar kanske småaktigt av mig att "hänga ut" en person så där, men jag gör det eftersom det trycktes så mycket på det där med värdskap och värdet av varumärke och liknande på stugvärdskursen. Jag erkänner villigt att jag inte kunde ta till mig det där på kursen, men när jag såg hur den där personen liksom devalverade Helags varumärke genom att inte ens försöka vara trevlig och representabel förstod jag hur viktigt det är med "ansiktet utåt". Jag funderar nu allvarligt på att inte skaffa mig helskägg under mitt första stugvärdsuppdrag  . . .

Hur som helst, min vandring fortsatte i samma ögonblick som det slutade regna, och nu gick jag norrut mot Gåsenstugorna. Halvvägs dit kom jag till den väldigt fina raststugan Hulke, och middagen där övergick snart i kvällströtthet och övernattning. Egentligen får man bara övernatta där i nödfall, men jag har svårt att se varför. Naturligtvis använde jag ingen ved (det blir ju ganska varmt bara av att brassa på med gasköket i några minuter) och städade efter mig (samt efter många andra i samma veva) så jag kan inte se vad det spelar för roll att jag också sov där. Efter det aningen bryska bemötandet på Helags tyckte jag att jag kunde kalla det nödfall ("men snälla konstaplen, jag blev portad på Helags och orkade inte gå hela vägen till Gåsenstugorna  . . .").

2010-09-19--18-16-49.91_PANO_2.jpg

På morgonen var det en underbar soluppgång när jag var upp som hastigast vid sex. Sen somnade jag tyvärr om, och så blev det mulet  . . .

2010-09-20--09-12-04.00_PANO_2_EDIT_01.jpg

Men det var en fortsatt fin dag så jag valde att gå över Gåsenstugorna, trots att det innebar en ganska brant stigning. Stugorna var stängda för säsongen så det var egentligen bara att vända om, och sätta kurs mot Storulvån igen.

2010-09-20--09-40-21.95_PANO_5.jpg

2010-09-20--11-25-50.50_PANO_3_EDIT_01.jpg

2010-09-20--13-21-58.08_PANO_2_EDIT_01.jpg Det var den här björklövsfärgen jag ville se mer av, men det var väl några dagar för tidigt. Eller om det beror på något annat, för det flesta bladen som ligger på marken är ju faktiskt gula och inte röda. Nåja, det var ett väldigt vackert träd jag sprang på, och fotografiet är lite för dämpat i färgerna om jag minns rätt.

Som vanligt var det trist att vandra sista dagen. Från Gåsån (alltså raststugan) till Storulvån var det också så lättvandrat att det nästan blev enformigt. Tidigare på morgonen hade jag mött två cyklister, och nu förstod jag varför de valt att cykla denna väg. På slutet var det några kilometer på grusväg med enda fördelen att det gick fort att gå. Det var dock ett kärt återseende när fjällstationen dök upp mellan träden. Sammalagt blev det lite drygt 90 kilometer, vilket är ganska lagom för fyra dagar.

Sista dagen kände jag att jag inte kunde bara vänta på bussen som skulle gå först 16:20, så jag tänkte att det kunde vara lämpligt med en tur upp på Getryggen. Jag har aldrig varit någon topptursfantast, och därför gjorde det mig inget att jag vände kanske 25 höjdmeter från toppen. Man kan ana varför i bilden nedan — fem centimeter snöslask gjorde allt halt, och även om det var okej att ta sig upp hade jag den där visdomen från Everest i bakhuvudet: "80 procent av olyckorna sker på vägen ner". Efter ett par halkvurpor struntade jag i den ändå inte så prestigefyllda Getryggen och gick tillbaka ner. Dessutom blev vädret sämre ju högre upp jag kom, så det var inte tal om någon utsikt från toppen. Men utsikten var riktigt bra från vad som lite fantasilöst kallas för Lilla Getryggen (Gethuvudet eller Getsvansen ligger väl nära till hands). Ljuset silade sig igenom väldigt låga moln och det var i princip bara reflektioner från jokkar och sjöar som orkade igenom. Det såg ut som ett gigantiskt silversmide som ändrade mönster i takt med molnens drift.

2010-09-21--11-32-49.73_PANO_3_EDIT_01.jpg

2010-09-21--12-08-27.27_PANO_3_EDIT_01.jpg

Som synes i höjdprofilen nedan var det inga jättestora höjdskillnader längs min rutt, undantaget Getryggen sista dagen.

height_prof.png

Efter vandringen

När jag kom tillbaka till Storulvån kom det en hel busslast med gäster som visade sig tillhöra något som heter "Outdoor Academy of Scandinavia". Det var tydligen inköpare från runtom i Europa som bjöds in för att testa skandinaviska utelivsprodukter i skandinavisk miljö. Det hela organiseras av Scandinavian Outdoor Group — en slags intresse­organisation för just skandinaviska tillverkare av friluftskläder och -grejor.

Aldrig tidigare har jag sett så många klädda i sprillans nya Klättermusenkläder. Det kändes nästan obscent efter ett tag. I källaren på Storulvån fick man nästan vada fram i sådana där silikonpåsar som blivit över efter öppnandet av alla nya produkter.

Med inget annat att göra mindes jag min ambition att börja med så kallad HDR-fotografi (från High Dynamic Range). Normalt sett bör man ha ett stativ men något sådant hade jag inte med mig. Men det visade sig gå bra att justera bilderna i efterhand. Så, bilderna nedan är alla tagna med fem exponeringar som "bakats ihop" till en bild i mjukvaran enfuse. (Panoramabilderna består av femton bilder — tre bilder i sidled à fem exponeringar per bild.) Den stora fördelen är att man får både ett välexponerat landskap och en välexponerad himmel, vilket annars kan vara svårt i fjällmiljö. Jag är skapligt nöjd med resultatet från detta första försök, så räkna med många fler HDR-bilder från kommande vandringar..

2010-09-21--12-46-11.00_enfused_PANO_3_EDIT_01.jpg

2010-09-21--14-10-21.08_enfused_EDIT_01.jpg 2010-09-21--14-12-01.76_enfused_EDIT_01.jpg

2010-09-21--14-17-40.83_enfused_PANO_4.jpg

2010-09-21--14-42-51.56_enfused_PANO_4_EDIT_02.jpg

Jag brukar säga att kanske den stora behållningen av att vistas i fjällen är människorna man möter där. Men ibland möter man även knäppgökar. På busstaxin från Storulvån till Enafors hörde jag en man berätta (på utpräglad stockholmska) att han gjort samma vandring tio år i rad bara för att det var så smidigt med nattåget från Stockholm. Det går ju faktiskt ett nästan lika smidigt nattåg till Norrbotten.

Copyright © 2010,2013 Peter Andrén