Jakobsvägen 2011

Text och bild av Peter Andrén

peter.andren (snabel-a) gmail.com

Introduktion

2011-10-30--10-53-53.51_EDIT.jpg 2011-10-30--11-16-10.68_EDIT.jpg Några gånger under vandringens gång fick jag frågan när jag först hörde talas om Jakobs­vägen och när jag bestämde mig för att gå. En sak jag minns med säkerhet är att jag funderade på att vandra 2010 men avstod eftersom det var ett så kallat Jakobs­år (när Jakobs­dagen den 25 juli infaller på en söndag), vilket tydligen skulle leda till en mycket fler pilgrimmer än vanligt. Detta ville jag undvika. Men jag minns inte när jag först hörde talas om leden. Mycket möjligt var det i och med Agneta Sjödins bok "En kvinnas resa" 2007. När jag vandrade Haute Randonnée Pyrénéenne 2008 kände jag med säkerhet till Jakobs­vägen, men tyckte nog att den var alltför civiliserad för att ta på allvar. Eller egentligen var det alla historier om tusen pilgrimmer per dag som startade från Saint-Jean-Pied-de-Port, och jakten på platser på här­bärgena som fick mig att inte vilja gå. Men så förstod jag att det var låg­säsong just på hösten när jag kunde tänka mig att gå — vilket avgjorde saken.

2011-10-31--11-32-16.08.jpg Någonting om namnet. Jag använder beteckningen Jabobs­vägen för den led som startar i Saint-Jean-Pied-de-Port i Frankrike och slutar i Santiago de Compo­stela i Spanien. När det inte finns någon risk för miss­förstånd skriver jag "caminon". På svenska kallas den ofta för något otympligt som "Pilgrims­vägen till Santiago de Compo­stela" eller liknande. På tyska finns inte samma språkliga osäkerhet och leden kallas genom­gående för "Jakobs­weg", liksom på engelska där man kallar den "The Way of Saint James". Av någon anledning används beteckningen "Jakobs­leden" på, till exempel, svenska Wiki­pedia. Jag föredrar slut­ledet "vägen" vilket stämmer med övrigt europeiskt språk­bruk — "camino" på spanska, "way" på engelska, "chemin" på franska, "weg" på tyska, etc.

Guideböcker

2011-11-02--09-29-48.17_EDIT.jpg 2011-11-05--11-12-38.68_EDIT.jpg Tyvärr finns det ingen proffsig guidebok på svenska. Jag använde mig av Ewa Hellström-Boströms bok "Vandra till Santiago de Compo­stela". Eftersom behovet av guide­bok är så litet duger den gott, men man kan lika gärna skippa den. Ett stort problem med boken är att den inte inne­håller den typ av informa­tion man verkligen vill ha: till exempel var ligger här­bärget i stad si och så. Istället innehåller den mycket informa­tion av rent encyklopedisk karaktär eller ännu värre Ewa Hellström-Boströms egna erfarenheter. "Här kan du få se får vid en bondgård som du passerar" skriver hon om leden efter Nájera. Men ingen åker ju till Spanien för möjligheten att se får! Kartorna i boken är så amatör­mässiga att det är bäst att inte titta på dem — de ser mer ut som målningar av Miró än kartor.

2011-10-31--09-36-57.34_EDIT.jpg 2011-10-31--08-46-34.84_EDIT.jpg 2011-11-08--12-35-38.50_EDIT.jpg

Pilgrimspasset — "credencial"

Bilden nedan visar mitt så kallade pilgrims­pass ("credencial" på spanska). Detta köper man för en billig penning vid vandringens början och kan se lite olika ut beroende på vilken organisation som utfärdat det. Pilgrims­passet krävs sedan för att få tillgång till boende på här­bärgena längs leden. Vid varje här­bärge stämplas och dateras passet. Snart blir det en vacker samling med färg­glada stämplar. Jag valde att bara stämpla mitt pass vid de här­bärgen där jag sov, samt vid slut­målen Santiago och Cabo Finis­terre. Detta är i särklass den roligaste souveniren från vandringen. (STF borde göra något liknande med Kungs­leden).

carnet_de_pelerin.png

finisterre_compostela.png santiago_compostela.png Vid framkomsten till Santiago får man en så kallad Compo­stela, vilket bevisar att man full­gjort sin pilgrims­vandring. Det är tillåtet att gå, cykla eller rida och man måste starta i tidigast Sarria för att få Compo­stelan. I pilgrims­kontoret i Santiago fyller man i en lista där man bland annat anger varför man vandrat. Jag valde "annat" av alternativen "religiöst", "spirituellt" och "annat". Väljer man religiöst eller spirituellt får man en Compo­stela på latin, men min orsak till vandringen var ju bara att gå så jag fick en Compo­stela på vanlig spanska (den vänstra bilden). I det kommunala här­bärget i Fisterra får man en mot­svarande Compo­stela som bevis på att man vandrat dit — dock samma dokument för alla vandrare (den högra bilden).

Kartor till Google Earth

Som ett led i mina förberedelser till vandringen gjorde jag en enkel karta i Google Earth med hela Jakobs­vägen samt delen ut till Finis­terre. Vitsen med detta är att jag konverterar filen som Google Earth sparar till en karta till min Garmin GPS. På detta sätt behöver jag inte köpa MapSource kartor, samt att jag kan lägga in just den information som jag vill ha — egentligen bara ledens sträckning med alternativ, samt vissa platser (städer, byar och här­bärgen räcker långt).

Hur lång är Jakobsvägen?

Tidigt på vandringen finns en stor och till synes gammal sten som visar att det är 765 km till Santiago de Compo­stela, vilket verkar stämma väldigt bra. Min GPS loggade 805 km och jag försökte vara noggrann med att stänga av den när jag inte vandrade på själva leden. En exakt distans är näst intill omöjlig att presentera. Ett "problem" är att distansen blir längre ju noggrannare man mäter. Den distans jag litar mest på är den jag beräknat från data i Google Earth. (Mer om detta senare  . . .)

2011-11-06--11-55-38.32_EDIT.jpg 2011-11-06--12-25-30.86_EDIT.jpg 2011-11-06--14-59-23.00_EDIT.jpg

Utrustning

På Jakobsvägen har man alla möjligheter att vandra med väldigt lätt packning. Tio kilo borde räcka för alla och envar. Jag vägde aldrig min packning, men jag skulle tippa på att den vägde runt just tio kilo, lite beroende på hur mycket mat och vatten jag hade. Ombyte, sovsäck, hygien­artiklar, kamera, antecknings­bok, samt lite annat är det enda man behöver ha med sig. Det man glömt eller inte tänkt på finns det alla möjligheter att köpa längs vägen.

Härbärgen

Det finns säkert en bra bit över hundra här­bärgen längs Jakobs­vägen. Många av dem har dock bara öppet under högsäsongen från maj till oktober. Standarden på här­bärgena varierar. Härbärget i Ronces­valles är väldigt lyxigt och påkostat, medan de flesta är betydligt mycket enklare. Oftast finns det kök och möjligheter att tvätta kläder, men det är inget man kan räkna med. I november var den stora frågan alltid om det fanns värme eller inte — utan värme blev det väldigt fuktigt och rått.

Öppettiderna för här­bärgena skiftar också. Oftast är det upp­stigning vid sju och obligatoriskt att lämna före åtta. På kvällen brukar de flesta stänga klockan tio, men vissa stänger redan nio och andra har ingen stängnings­tid alls. Priserna varierar från 5€ till 9€ på de här­bärgen som drivs av kommunerna eller kyrkan. Privata här­bärgen kostar ofta 10€ eller mer.

2011-11-10--15-54-18.77_EDIT.jpg 2011-11-11--11-11-14.86_EDIT.jpg 2011-11-14--14-07-07.00_EDIT.jpg

Etapper

All uppdelning i etapper blir mer eller mindre efter tycke och smak. Jag har delat upp leden mellan de större städerna, vilket endast i undantagsfall fungerar som dagsetapper. Istället bör man se alla möjliga rastställen som ett flöde. Oftast är det inte mer än 6–7 km till nästa här­bärge, och det finns mycket stora möjligheter att lägga upp sin egen rutt.

Varför vandra Jakobsvägen?

Det är många pilgrimmer på Jakobsvägen som söker svar på stora frågor om livet och som söker sam­hörighet med andra pilgrimmer. Jag har ingen statistik men det verkar vara ganska vanligt att det bildas par under vandringens gång. Själv kände jag mig ganska själsligt balanserad och harmonisk innan vandringen och gjorde det mest för att få ett avbrott från jobb och vardag. Jag ägnade väldigt lite tid och energi till vanligt turistande. Jag ville se och vandra caminon — och just ingenting annat.

2011-11-07--18-04-49.60_EDIT.jpg 2011-11-08--08-37-07.66_EV-1.00_EDIT.jpg 2011-11-08--09-33-55.50_HDR_EDIT.jpg

Det finns många vandrings­vägar till Santiago de Compo­stela varav Jabobs­vägen är den i särklass populäraste. Några andra är:

Alla funkar på samma sätt som Jabobs­vägen med undan­taget/reserva­tionen att det inte finns lika många här­bärgen och att det ofta är längre mellan "civilisationen". Tält kan vara en fördel på vissa caminos.

Markeringar

Hela ledan är väldigt välmarkerad. På det stora hela är det gula pilar i alla upp­tänkliga former man följer, men det finns markeringar av de mest varierande slag. Genom de större städerna finns det ofta metall­plattor eller liknande i gatu­belägg­ningen. Jag gick fel ett par tre gånger bara för att jag gick och tänkte på annat och missade tydliga pilar. Vid väg­skäl står det oftast en sten med en camino­snäcka och en gul pil för säker­hets skull. På slutet finns det mil­stenar som visar hur långt det är kvar till Santiago de Compo­stela. Speciellt omtyckt är stenen som visar att det "bara" är 100 km kvar  . . .

2011-11-04--08-59-34.51_EDIT.jpg 2011-11-05--13-26-42.68.jpg 2011-11-11--09-00-34.43_EDIT.jpg
2011-11-15--09-03-59.00_EDIT.jpg 2011-11-15--11-30-42.49.jpg 2011-11-19--09-19-52.92_EDIT.jpg
2011-10-30--15-53-18.15_EDIT.jpg 2011-10-29--12-08-57.31_EV-1.00_EDIT.jpg 2011-11-04--10-16-46.34_EV+0.50_EDIT.jpg
2011-11-06--16-32-33.40_EDIT.jpg 2011-11-09--08-47-14.00_EDIT.jpg 2011-11-09--11-54-33.32_EV-1.50_EDIT.jpg 2011-11-12--10-07-47.74_EDIT.jpg 2011-11-19--09-26-47.58_EDIT.jpg

Min vandring

Mina stopp längs vägen var: Saint-Jean-Pied-de-Port, Ronces­valles, Pamplona, Estella, Logroño, Nájera, Tosantos, Agés, Burgos, Hontanas, Frómista, Calza­dilla de la Cueza, Calza­dilla de los Herma­nillos, León, Astorga, Molina­seca, Traba­delo, Tria­castela, Porto­marín, Riba­diso, Santiago de Compo­stela, Neg­reira, Olveiroa och Finis­terre. Tjugo dagar från Saint-Jean-Pied-de-Port till Santiago de Compo­stela är mindre tid än de flesta använder, men passade mig bra. Jag ville gå "så långt jag hinner och orkar" varje dag, men det var samtidigt inget uthållig­hets­test. Under bra förhållanden passar det mig att gå lite drygt 40 kilometer om dagen. Det som förvånade mig var att jag aldrig kände för en vilo­dag — kroppen åter­hämtade sig förvånansvärt bra.

2011-10-31--15-23-43.93_PANO_6_EDIT.jpg

Starten i Roncesvalles

Det första som slår mig när jag sitter på här­bärget i Saint-Jean-Pied-de-Port är känslan av att ha kommit hem — nu när jag åkt bort och är "ute på äventyr" igen. Sam­talen med de andra vandrarna känns hem­tama och hela atmo­sfären inger ro. På pilgrims­kontoret gick allt på rutin och jag fick mitt pilgrims­pass och lite grund­läggande informa­tion om leden. Några pilgrimmer är uppen­bart oroade över vad som komma skall. En kille från USA tar små korta turer på kuller­stens­gatan utanför här­bärget för att prova olika kombinationer av sin utrustning. En hand­full personer har startat i Le Puy och kommer med goda råd till oss ny­börjare.

2011-10-28--09-03-30.77_EDIT.jpg 2011-10-28--09-34-26.06_EV-1.00_EDIT.jpg 2011-10-28--09-49-45.74_EDIT.jpg

Hösten har börjat att göra sitt intåg även i södra Frankrike, men det är i alla fall betydligt mycket varmare än det rå­kalla Sverige jag lämnade. Saint-Jean-Pied-de-Port är en liten mysig by av typisk franskt snitt. Jag har dock inte för avsikt att titta sevärd­heter utan ägnar en liten stund att köpa färd­kost till morgon­dagen.

2011-10-28--11-32-32.31_EDIT.jpg 2011-10-28--12-13-24.77_EDIT.jpg 2011-10-29--08-38-57.31_EDIT.jpg

Det var ett lätt regn under hela första dagen. Jag hade kraftig flash­backs från min vandring längs Haute Randonnée Pyrénéenne 2008. Miljön är naturligt­vis densamma som efter ungefär en vecka på HRP, men det är mycket annat som får mig att minnas: "barre céréales", baguetter med ost och luft­torkad skinka, atmo­sfären vandrare emellan etc. Den första dagen klassas ofta som den jobbigaste på hela Jakobs­vägen eftersom man ska över Pyrenéerna. Jämfört med de svenska fjällen är det dock relativt lätt vandring och jag håller ett skapligt tempo och kommer fram till Ronces­valles redan halv två på efter­middagen.

Härbärget i Roncesvalles är väldigt påkostat med en inrednings­stil som för tankarna till ett arkitekt­kontor eller inrednings­firma. Jag får lust att stanna i en vecka men reglerna säger att man bara får stanna en natt per här­bärge. Vill man ta en vilodag får man antingen vädja till hospitaleron, byta här­bärge, ta in på hotell, eller gå till nästa här­bärge några kilometer bort.

2011-11-02--09-16-32.16_PANO_7_EDIT.jpg

Pamplona, Estella och Logroño

Från Roncesvalles valde jag att gå direkt till Pamplona. Stora delar av leden till Zubiri går på fina små­vägar, men i övrigt är det en ganska enformig natur. "Dagarna börjar redan bli så lika varandra att det känns menings­löst att skriva dagbok" har jag skrivit på kvällen i Pamplona. Fördelen med den enkla och aningen enahanda vandringen är att man kan gå och fundera på ingen och allt utan att vara rädd för att ramla omkull eller gå vilse.

2011-11-12--14-37-14.42_EDIT.jpg 2011-11-08--08-37-07.66_EV-1.00_EDIT.jpg 2011-11-07--09-32-29.34_EDIT.jpg

En sak som förändrade mitt dagboksskrivande och antagligen även denna rese­berättelse var till­gänglig­heten till internet som gav mig möjlig­heten att skicka rapporter till släkt och vänner då och då. Att skriva samma sak i dag­boken som jag just skrivit i både mail och på Face­book kändes över­flödigt.

På vägen till Logroño träffade jag på norrmannen Øyvind som vandrade Jakobs­vägen för fjärde gången. Han var den första i en rad med pilgrimmer jag träffade som verkligen funnit sig till­rätta på caminon. En del går olika varianter medan andra nöjer sig med att gå samma sträckning gång på gång. Natur­ligt­vis för­ändras leden och man upptäcker nya saker varje gång. Och, fram­för­allt, är det ju nya människor på leden varje år.

2011-11-05--16-05-17.08_PANO_5_EDIT.jpg

Nájera, Tosantos, Agés och Burgos

Landsbygden längs i stort sett hela Jakobsvägen är påtagligt fattig. Det full­kom­ligen kryllar av hus som är till salu, ned­lagda industrier, halv­färdiga bygg­projekt och så vidare. Stads­kärnorna i de större städerna är genom­gående vackra och väl­skötta, men på lands­bygden såg jag mycket som hade mått bra av en upp­ryckning.

2011-11-02--16-31-16.67_EDIT.jpg 2011-11-05--16-05-02.00_EDIT.jpg 2011-11-03--13-49-49.52_PANO_4_EDIT.jpg

I Grañon träffade jag den estniska pilgrimmen Maarika som jag sedan hade säll­skap med i en vecka. På grund av min relativt höga hastighet hade jag svårt att vandra med säll­skap, men med Maarika krävdes en endast marginell sänk­ning, vilket på det stora hela är skönare. På grund av flera stängda här­bärgen i Belorado fortsatte jag med Maarika till den lilla byn Tosantos. På kvällen hölls en andakt i här­bärget men jag behövde skölja upp mina kläder och prioriterade detta.

Till Agés hade vi första (och vad som skulle visa sig vara den enda) dagen med hårt regn. Som av en lycklig slump hade här­bärget ett pannrum där hospitaleron vänligt placerade alla våra genom­blöta kläder. På morgonen var allt torrt och fint igen.

2011-11-04--09-47-09.60_PANO_5_EDIT.jpg

2011-11-06--09-57-26.86_PANO_2_EDIT.jpg Till Burgos valde vi att gå en alternativ sträckning för att slippa gå igenom flera kilo­meter industri­område — eller än värre ta bussen genom detta industri­område. Vand­ringen vi valde gick längs en liten flod och var riktigt trevlig. Burgos visade sig vara en riktigt fin stad med en imponerande katedral. På kvällen gick vi ut till­sammans med en massa pilgrimmer till en restaurang i gamla stan.

Hontanas, Frómista, Calzadilla de la Cueza, Calzadilla de los Hermanillos och León

2011-11-04--10-29-54.43_EV+0.50_EDIT.jpg Efter Burgos kom vi in i den näst intill oändliga "mesetan" med ett färg­fattigt och ödsligt odlings­landskap. Men jag tyckte om denna miljö och hade inga motivations­problem att vandra på. Pano­rama­bilderna nedan talar sitt tydliga språk om hur vid­sträckt detta land­skap är. Hontanas var den första lilla byn som bok­stav­ligen talat låg i ett hål i marken. Det var omöjligt att se någon civilisa­tion innan man står på randen till den för­djup­ning där byn ligger. Det är väl ett smidigt sätt att undvika blåsten.

2011-11-06--11-26-57.00_PANO_4_EDIT.jpg 2011-11-06--11-50-57.17_PANO_4_EDIT.jpg

2011-11-06--17-43-31.08_EDIT.jpg Frómista var ett trevligt samhälle med ett klart godkänt här­bärge. Vädret var under­bart hela dagen och vi gick mesta­dels i en grupp om fyra fem personer. Det blev många samtal om utrustning och varför vi vandrar och liknande. Speciellt roligt var det att höra vilka erfarenheter flergångs­vandraren Ulli från Tyskland hade.

2011-11-06--15-01-05.50_PANO_6_EDIT.jpg

Mesetan fortsatte och vi kom till en liten håla med namnet Calza­dilla de la Cueza. En frivillig hospitalero från Tyskland hade vaknat på fel sida och var allmänt illa till­mötes­gående. När hon tittade i Marrikas pil­grims­pass sade hon "Estonia, in which country is that?" vilket inte direkt ökad vårt för­troende. Men de andra pilgrimerna var trevliga vi hade en trevlig kväll på byns enda restaurang och bar.

2011-11-07--17-29-42.06_PANO_5_EDIT.jpg

2011-11-08--15-31-48.94.jpg Vandringen till Calzadilla de los Hermanillos var väldigt trevlig. I Sahagun passerade vi ledens "officiella" halv­vägs­punkt (med till­hörande skylt enligt bilden till höger) — ett resultat som inte riktigt stämde med vad min GPS sa. Men det kändes bra hur som helst. Den i sär­klass största till­drag­elsen i Calza­dilla de los Herma­nillos var den lilla mat­varu­butiken som vi besökte på kvällen. Tiden hade stått still där sedan ungefär 1950 och man hade känslan av att stiga rakt in i en film. De två herrar som skötte om butiken var cirka 150 cm långa och de tittade storögt på mig som slog huvudet i tak­bjälk­arna.

Till León hade vi lätt regn och tjock dimma i stort sett hela dagen. Det här var den sista dagen på den enformiga mesetan och det skulle bli skönt med lite omväxling i terrängen.

2011-11-08--12-48-02.08_PANO_12_EDIT.jpg 2011-11-09--12-29-02.17_EV-1.50_PANO_3_EDIT.jpg

Sista biten till Santiago de Compostela

Från León vandrade jag igen utan sällskap och kände för att riktigt testa kroppen. Jag satte av i ett lite högre tempo än normalt och höll sedan samma tempo hela dagen. GPS:en sade 55.4 km och en snitt­hastighet på 6.5 km/h när jag kom fram till Astorga. Hospitaleron tittade storögt på min tidigare stämpel från León, log, och skakade sedan lite lätt på huvudet.

2011-11-11--16-59-00.91_PANO_9_EDIT.jpg

2011-11-12--15-32-14.41_EDIT.jpg Än mer intresserad blev hospitaleron i Molina­seca när han såg hur få stämplar jag hade i mitt pass. Genast tyckte han att jag skulle gå de åter­stående 212 km till Santiago på fyra dagar. Nja, fem är mer rimligt, tyckte jag, men han insisterade. Fyra dagar hade antagligen gått, men jag valde att gå alternativet från Villa­franca del Bierzo till Traba­delo, vilket visade sig vara riktigt tuff vandring. Vid början av alternativ­leden satt en skylt med ett "I som här inträden  . . ." (se bilden till höger).

2011-11-12--14-33-08.41_PANO_6_EDIT.jpg

Men det var värt det! För första gången på vandringen kände jag att jag fick "kontakt" med naturen — samma känsla som brukar infinna sig efter ungefär tio minuter i de svenska fjällen. Utsikten över ett lapp­täcke av vin­odlingar i höst­färger var fantastisk. När man väl kommit upp gick leden plant längs en berg­vägg i några kilo­meter och jag kom att längta tillbaka till "de riktiga" bergen i Pyrenéerna. Att gå upp var okej, men att gå ner var hårt. Dels var det brant, dels var det en kastanje­skog och det låg en massa kastanjer under löven på stigen — som ett kul­lager med andra ord. Jag klarade mig från att ramla, men det var riktigt nära ett par gånger.

2011-11-12--17-29-44.25_EV-1.00_PANO_5_EDIT.jpg

Efter Trabadelo började jag längta lite till Santiago. Vandringen från Traba­delo till Tria­castela är av karak­tären "uppför berget och nerför berget". Som vanligt var det jobbigare att gå nerför och jag var lite seg när jag kom fram. Med lite tur fick jag ett eget rum på här­bärget vilket var en säll­synt lyx. På kvällen träffade jag ett par från Nya Zeeland. Vi hade startat sam­tidigt från Saint-Jean-Pied-de-Port och jag hade inte för­väntat mig att träffa dem igen, måste jag erkänna. Det visade sig att det tagit bussen över mesetan efter­som deras guide­bok beskrev den som oerhört tråkig.

2011-11-14--09-19-23.92_EV-2.00_PANO_10_EDIT.jpg

2011-11-15--08-19-16.65_PANO_6_EDIT.jpg I en väldigt trevlig restaurang i den lilla byn Ferreiros träffade jag ungerskan Fanni som jag slog följe med till Porto­marín. Vi hade en massa liknande erfaren­heter från livet och pratade om ditt och datt hela vägen till här­bärget. I Porto­marín finns det en väldigt imponerande kyrka (avbildad till höger). Tyvärr var den stängd under hela min tid där, men jag miss­tänker hur som helst att den är bäst utifrån. Nämnas kan att hela Porto­marín flyttades för några decennier sedan då ett damm­bygge skulle dränka staden annars.

Nu rullade det bara på den sista biten till Santiago de Compo­stela. Jag minns att här­bärget i Riba­diso var fint och att jag åt en riktigt bra middag på den lokala restaurangen. Men fokus låg nästan helt på Santiago nu.

Sista dagen bestod av drygt 42 km vandring och jag höll tummarna för att det lätta regn jag hade på morgonen inte skulle förvärras. Med riktigt hårt regn skulle jag vara tvungen att över­natta en gång till och det ville jag helst undvika. Om jag inte blev bön­hörd så hade jag i alla fall tur för regnet höll sig undan och jag lade kilo­meter till kilo­meter. På denna del av Jakobs­vägen finns det mil­stenar varje 500 m som berättar hur långt det är kvar. Stenarna i bilderna nedan är från tidigare på leden, men utseendet är detsamma.

2011-11-13--12-25-23.25_EV-1.00_EDIT.jpg 2011-11-13--16-24-39.17_EDIT.jpg 2011-11-14--14-21-30.77_EDIT.jpg

Så kom jag äntligen till Santiago de Compo­stela. Min fjäll­kompis Sara och hennes kompis Lina mötte upp när det var några hundra meter kvar och ledsagade mig fram till katedralen där jag kunde stänga av GPS:en på 805 km. Sara och Lina hade startat sin vandring en vecka före mig och sms:at tips om restauranger och här­bärgen värda att besöka. På kvällen blev det en restaurang­runda med Sara, Lina och några pilgrims­vänner till dem.

På vilodagen gick jag på pilgrims­mässan i katedralen. Med ett dussin katolska präster som gemensamt ger syndernas för­låt­else så kände även jag att det lik­som luckrades upp långt in i själen. Men jag kan nästan ingenting om den katolska liturgiska pro­cessen, så kanske miss­förstod jag delar av mässan.

2011-11-17--13-32-57.17_PANO_5_EDIT.jpg

Till Finisterre

Santiago blev på något märkligt sätt slutmålet, trots att jag fortsatte min vandring. Jag hade till en början små motivations­problem att börja gå igen, men de försvann snabbt. Bara några hundra meter från Santiago gick jag på en vacker stig i skogen. Att det är färre vandrare på denna camino märktes direkt. I Negreira tog jag in på ett privat här­bärge i centrum. Avsaknaden av värme gjorde att allt blev fuktigt och rått i sovsalen — en fördel att vandra på sommaren.

2011-11-14--16-47-35.91_PANO_8_EDIT.jpg

På väg till Olveiroa hade jag för andra gången "kontakt" med naturen. En tjock dimma löstes upp av solen i en väldigt grön eukalyptus­skog av tropiskt snitt. Jag tog av mig rygg­säcken som ångade kraftigt efter en rejäl stigning, och satt på en sten­mur och åt kakor och bara njöt. Av­saknaden av riktigt bra natur är det som kanske är minst bra med Jakobs­vägen.

2011-11-19--11-03-04.41_PANO_10_EDIT.jpg

2011-11-20--18-01-09.08.jpg 2011-11-19--09-28-55.08_EDIT.jpg Jag tycker ofta att sista dagen på en vandring är seg och trist, men kände ingen­ting av detta denna gång. Tvärt­emot blev det bara bättre ju närmare målet jag kom. Den lätta vandringen och kontakten med Atlanten är säker­ligen för­klaringen. Väl framme i Finis­terre tog jag inte på ett privat här­bärge eftersom jag lyckades passera det kommunala här­bärget utan att lägga märke till det. Jag tömde rygg­säcken på det mesta och fort­satte sedan vand­ringen ut till fyren längst ut på udden. Där fick jag den sista stämpeln och vandringen var definitivt över. 899 km alltsomallt.

På kvällen hann jag precis tillbaka till Finis­terre för att gå till stranden på den västra sidan av halv­ön och se solen gå ner i Atlanten. En still­sam och trevlig av­slutning.

Tvåfältsfotografi

Bilderna nedan sammanfattar mina försök att fånga karaktären på land­skapet med bara mark och himmel — två fält på bilden. Klicka gärna på den övre högra bilden och klicka sedan vidare på koordinaterna för att se en över­sikts­bild av land­skapet. Det är en fascinerande syn!

2011-11-02--14-31-33.51_EDIT.jpg 2011-11-04--09-53-12.34_EDIT.jpg 2011-11-06--12-22-40.94_EDIT.jpg
2011-11-06--12-22-50.34_EDIT.jpg 2011-11-06--15-15-31.00_EDIT.jpg 2011-11-07--10-33-14.77_EDIT.jpg
2011-11-07--12-23-49.25_EV+0.50_EDIT.jpg 2011-11-07--12-25-34.65_EV+0.50_EDIT.jpg 2011-11-07--12-54-10.66_EV+0.50_EDIT.jpg

Efter vandringen

Underbart med en kort avslutning i Barcelona. Jag bodde hos min kompis Rodri som jag mötte i Pyrenéerna på min vandring längs Haute Randonnée Pyrénéenne. En sen frukost på en uteservering den 23:dje november är ett behagligt minne att tänka tillbaka på när man går till jobbet i snö­slask. Framförallt var det skönt att inte åka direkt hem — ett par dagar att "landa" och fokusera på något nytt är mer eller mindre nödvändigt.

Förbättringsförslag

Något som saknas är information. Vilka här­bärgen är egentligen öppna var den stora frågan pilgrimmer emellan när jag vandrade i november. Alla som startade i Saint-Jean-Pied-de-Port fick en lista med diverse information om de flesta här­bärgen längs leden. Tyvärr stämde informationen långt ifrån alltid. Man tycker att det borde vara i allas intresse att se till att pilgrimerna har bra information, men det är kanske en "svensk" reflektion.

En annan typ av information jag ofta saknade var en karta med vad som finns att tillgå i de byar och städer man passerar. Den i särklass bästa informations­skylten jag såg fanns, märkligt nog, i Negreira på vägen från Santiago mot Finis­terre.

2011-11-14--10-35-36.00_PANO_5_EDIT.jpg

Summering

Jag är jätte­nöjd med min vandring på Jakobs­vägen. Trots att leden går genom civiliserade bygder mest hela tiden är vandringen trevlig och givande. Det var inte alls så mycket vandring längs vägar som jag befarade innan. Dock är det inte någon större natur­upplevelse, vilket med råge uppvägs av alla intressanta och roliga människor man träffar. Jag brukar säga att den största behållningen av att vandra i fjällen är människorna man möter — detta är än mer sant på caminon.

Det är väldigt lämpligt att vandra i oktober och/eller november (mars och april ska tydligen också vara bra). Jag hade en dag med hårt regn på 24 dagar, så vädret är inget att oroa sig för. Fram­för­allt slipper man stressen med att skynda till nästa här­bärge för att försäkra sig om en plats för natten. Jag tyckte att det var lagom mycket folk när jag gick.

Bilder på vägen  . . .

Bilderna nedan är en mer eller mindre kronologisk redo­görelse av Jakobs­vägens utseende. Som synes är det inte särskilt mycket små stigar, men inte heller särskilt mycket stora vägar. Redan tidigt på min vandring slog det mig att den egentligen är bäst lämpad för att springa på — men jag kvävde effektivt den känslan och fortsatte att gå  . . .

2011-10-27--17-12-00.08_EDIT.jpg 2011-10-28--12-54-26.51_EDIT.jpg 2011-10-29--09-31-46.86_EV-1.00_EDIT.jpg 2011-10-29--11-29-42.94.jpg
2011-10-29--13-42-00.50_EDIT.jpg 2011-10-30--08-43-19.60_EDIT.jpg 2011-10-30--09-54-14.68_EDIT.jpg 2011-10-30--09-54-30.76_EDIT.jpg
2011-10-30--10-24-01.86_EDIT.jpg 2011-10-30--14-33-37.41_EDIT.jpg 2011-10-31--08-46-47.86_EDIT.jpg 2011-10-31--09-28-33.77_EDIT.jpg
2011-10-31--10-10-06.60.jpg 2011-10-31--10-16-01.77.jpg 2011-10-31--13-15-08.68_EDIT.jpg 2011-10-31--18-03-17.08_EDIT.jpg
2011-11-01--09-14-22.60_EDIT.jpg 2011-11-01--11-49-23.59.jpg 2011-11-02--10-15-15.68_EDIT.jpg 2011-11-02--13-07-58.94_EDIT.jpg
2011-11-02--16-51-36.58_EDIT.jpg 2011-11-03--11-42-34.43.jpg 2011-11-04--09-38-00.43_EDIT.jpg 2011-11-04--10-29-44.43_EV+0.50_EDIT.jpg
2011-11-04--12-23-25.17_EV+0.50_EDIT.jpg 2011-11-04--14-01-09.07_EV+0.50_EDIT.jpg 2011-11-05--09-41-46.25_EV+0.50.jpg 2011-11-05--13-09-50.15_EDIT.jpg
2011-11-05--14-03-38.77_EDIT.jpg 2011-11-06--09-00-39.68_EDIT.jpg 2011-11-06--14-59-41.06_EDIT.jpg 2011-11-06--17-09-31.08_EDIT.jpg
2011-11-07--12-39-38.86_EV+0.50_EDIT.jpg 2011-11-07--16-24-21.00_EDIT.jpg 2011-11-07--17-28-43.60_EDIT.jpg 2011-11-07--18-12-00.00_EV-1.00_EDIT.jpg
2011-11-07--18-44-47.66_EV-1.00_EDIT.jpg 2011-11-08--17-27-51.67_EDIT.jpg 2011-11-09--09-05-09.39_EV-1.50_EDIT.jpg 2011-11-09--09-14-35.60_EV-1.50.jpg
2011-11-09--09-14-35.60_EV-1.50_EDIT.jpg 2011-11-10--11-09-57.34_EV-0.50_EDIT.jpg 2011-11-10--11-49-07.51_EV-0.50_EDIT.jpg 2011-11-10--12-13-42.60_EV-0.50_EDIT.jpg
2011-11-10--14-15-54.51_EV-0.50_EDIT.jpg 2011-11-10--15-54-30.32.jpg 2011-11-10--16-04-54.14_EDIT.jpg 2011-11-11--11-10-44.77_EDIT.jpg
2011-11-11--11-55-38.25_EDIT.jpg 2011-11-11--13-03-05.08_EDIT.jpg 2011-11-12--16-17-38.85_EDIT.jpg 2011-11-12--17-15-22.00_EDIT.jpg
2011-11-13--12-30-38.08_EV-1.00_EDIT.jpg 2011-11-13--12-43-41.94_EV-1.00_EDIT.jpg 2011-11-14--08-59-07.64_PANO_2_EDIT.jpg 2011-11-14--09-40-26.41.jpg
2011-11-14--09-47-12.57_EDIT.jpg 2011-11-14--10-35-05.17_EDIT.jpg 2011-11-15--11-58-04.31_EDIT.jpg 2011-11-15--12-40-46.08_EV-1.00_EDIT.jpg
2011-11-15--14-38-19.25_EV-1.00_EDIT.jpg 2011-11-15--14-55-04.60_EDIT.jpg 2011-11-19--09-29-06.34_EDIT.jpg 2011-11-19--09-44-49.86_EDIT.jpg
2011-11-19--09-57-07.85_EDIT.jpg 2011-11-19--10-34-16.25_EV-1.00_EDIT.jpg 2011-11-20--10-06-41.77.jpg 2011-11-20--14-26-59.17_EDIT.jpg

Copyright © 2011–2013 Peter Andrén