italien_1997.png

Denna reseberättelse är skriven hela tretton år efter själva resan ägde rum. På grund av sviktande minne kan vissa faktafel smugit sig in. Syftet med denna sida är endast att lägga upp några bilder för min egen del egentligen.

diabild-15-01.jpg Den huvudsakliga anledningen att jag skulle till Italien var en kurs i, om jag minns rätt, avancerad jordmekanik, vilket passade bra eftersom jag just hade börjat doktorera om nedbrytning av vägar. Kursen skulle hållas i Udine, men jag tyckte att detta var ett bra tillfälle att se lite mer av det Italien som jag bara sett ytterst lite av när jag interrailade igenom här sex år tidigare. Min plan var att verkligen se mycket av de ställen jag stannade på — Rom, Florens och Venedig. Det var lite konstigt att resa med resväska och inte ryggsäck som jag gjort så många gånger förr. Men det var en trevlig tur.

Jag flög till Rom, och tog mig direkt till det hotell jag bokat redan en vecka innan. Det visade sig vara ett skapligt hotell, även om kvarteren runt omkring var lite tveksamma. Redan första dagen tog jag en lång promenad och fick se i alla fall utsidan av de flesta ställen jag hade föresatt mig att besöka. Jag passerade Colosseum, Forum, Pantheon, S:t Peterskyrkan, Fontana di Trevi och Spanska trappan. Det såg lovande ut.

Dag två upptäckte jag till min glädje att det hölls marknad på gatan nedanför hotellet, och jag var snabbt där och köpte frukt tillräckligt för hela veckan jag tänkt stanna. Sen köpte jag ett veckorkort till de kollektiva transportmedlen, och åkte runt med bussarna lite grann på måfå ett tag. När jag passerade Vatikanen hoppade jag av. Jag fick, på grund av mina kortbyxor, inte besöka S:t Peterskyrkan, men Vatikanmuseerna var öppna även för oss sommarklädda. Jag var kvar tills de bokstavligen talade släckte ljuset i museet, vilket jag är väldigt glad för. Jag befann mig nämligen i det Sixtinska Kapellet när lamporna slocknade — och målningarna faktiskt vaknade till liv. De blåa himlarna lyste med kraft och hela bilden blev mycket mer levande.

Nästa dag tog jag en spårvagn till den inte särskilt kända Caius Cestius Pyramid, och jag tyckte nog att det var bra att den inte var mer känd. Sedan styrde jag åter kosan mot Vatikanen. Jag skulle nämligen begära audiens hos påven. Jag frågade en av de hillebardbeväpnade soldaterna i schweitzergardet var prefekten hade sitt kontor och fick en lätt nickning till svar. Det var en liten kö med folk som alla ville ha audiens. Prefekten var mycket vänlig, tog sig tid att prata lite med mig innan han skrev på biljetten och förklarade hur och när jag skulle inställa mig.

Audiens hos påven låter kanske stort men jag hade tusentals audiensvänner med mig på Petersplatsen. Påven satt som en liten prick längst fram vid synranden och jag tilldelade det hela inte särskilt stort värde. Men utan att jag riktigt märkte det hade påven klivit i sin lilla bil och kom liksom farandes mot oss. Jag är inte ens religiös men när påven var bara några meter från mig fick jag en instinktiv känsla att det var läge att falla ned på knä och böja mitt huvud. Det finns en del auktoritet i det ämbetet märkte jag. Min enda ånger är att jag prompt vill ta en bra bild på Johannes Paulus II och därför liksom missade en del av upplevelsen.

Rom är en fantastisk stad att bara promenera runt i. Det finns alltid något fint att titta på — kvinnor, män eller byggnader — eller något trevligt ställa att sitta och vila. På modegatorna är det kul bara att titta i skyltfönstren och gå in i en och annan butik och bara glo.

diabild-12-37.jpg diabild-13-16.jpg
diabild-13-20.jpg diabild-13-27.jpg diabild-13-21.jpg
diabild-13-33.jpg diabild-13-38.jpg
ScanImage068.jpg ScanImage069.jpg ScanImage070.jpg
ScanImage073.jpg ScanImage074.jpg ScanImage072.jpg

I Florens bodde jag på Hotel Christina, mitt i centrum. Liksom i Rom gick jag bara omkring och tittade på folk, butiker, byggnader och "atmosfärer". I min resedagbok skriver jag om ett besök på skoavdelningen på Salvatore Ferragamo. Det var ett par italienska affärsbiträden och ett dussin japanska turister i rummet. "Det var på något sätt både överväldigande och en smula overkligt. Som Proust skriver mot slutet i På Spaning efter den Tid som Flytt skulle hans skrivande inte handla om det 'stora' i livet, utan upplevelsen av att tappa balansen av en ojämnhet i stenbeläggningen eller känslan av vecket i en stärkt handduk från hotellet i Balbee." På så sätt kände jag att intrycket från skoavdelningen på Salvatore Ferragamo på alla sätt var större än Colosseum och Forum Romanum.

diabild-14-06_EDIT_2_PANO.jpg

Till min stora glädja serverades frukosten på rummet. En lugn dag med ett besök på utsiktplatsen varifrån jag tog panoramat nedan. Nästkommande dag ägnades nästan helt år Museo Uffizzi. Dels tog det nästan en halv dag att komma in, dels fanns det en massa att se där. Det var trevligt att ha sett Botticellis målningar på riktigt. Dagen efter gjorde jag just ingenting — det var ju semester.

diabild-14-12.jpg diabild-14-13.jpg

Exkursion till Sienna. Det var en riktigt trevlig tur. Det roligaste var nästan vår guide, en kvinna med riktigt fett hår i femtioårsåldern som pratade engelska med en nästan tysk brytning (trots att hon inte kunde tyska). Hon var i sitt esse när hon beskrev sjukdomssymptomen från den pestvåg som drog över Sienna på 1400-talet. Utöver guiden träffade jag en väldigt trevlig flicka från Sydafrika. Hon tyckte att det var så skönt i Italien där man inte behövde vara rädd för att bli bestulen hela tiden! Jag tyckte att hon skulle besöka Sverige någon gång.

diabild-14-23.jpg diabild-14-28.jpg

diabild-14-31.jpg I Udine var det som sagt kurs. Så här, några år efteråt, minns jag just ingenting av kursen annat än att det var ganska bra presentationer — men vad de presenterade har jag alltså glömt bort. Med på kursen hade jag en tekniskompis Johan och hans kollegor Lars och Lennart. Vi hade en väldigt trevlig tid i Udine. Speciellt minns jag hur spännande det var att gå på italiensk fotboll (Udinese mot Milan) — vilken atmosfär på stadion, och hur svenska vi kände oss när vi satt stilla i ett hav av galna fotbollister.

Efter avslutad kurs åkte vi alla fyra svenska till Venedig, som blev en riktig succé. Första kvällen gick vi runt och provade ett par barer vilka båda stängde redan tio. Men efter ett tag hittade vi Bar Torino som var öppen till två på natten. Dessutom serverade de extremt starka drinkar, vilket jag uppskattade på den tiden — mer sprit för pengarna. Som gäster blev vi så pass populära att bartendrarna bjöd oss på shots mot slutet av kvällen.

På vägen hem någon gång emot fyra på natten var Venedig verkligen underbart. Allt var stilla och avslappnat, till skillnad mot de hektiska dagarna. På San Marco-platsen fick vi se ett gäng med ungdomar och vi slog oss ner och samtalade med dem. De hette Licia, Paola, Thomas, Marta, Luca, Jurg och Rafaele. Det var skönt att sitta mitt på San Marco-platsen helt ensamma i ett par timmar och bara prata. Nästa kväll hade vi en riktig helkväll med samma gäng, men mina reseanteckningar sträcker sig inte så långt och jag minns, tyvärr, inte så himla mycket.

diabild-14-34.jpg diabild-14-35.jpg
diabild-15-05.jpg diabild-15-10.jpg

Copyright © 2007,2010 Peter Andrén