|
Denna reseberättelse är skriven hela nitton år efter själva resan ägde rum. På grund av sviktande minne kan vissa faktafel smugit sig in. Syftet med denna sida är endast att lägga upp några bilder för nära och kära. För att få lite ungdomlig schvung på texten har jag citerat flitigt från min resedagbok. |
Jag och min syster Lena tågluffade oss genom västeuropa. Jag hade precis tagit studenten, och var ganska sliten efter det kontinuerliga festandet i två veckor innan avresan. Resan startade 15:08 från Västerås och "jag har tagit på mig min paisleymönstrade näsduk på huvudet för att smälta in bland de andra tågluffarna." Vi kom fram till ett mulet Stockholm, bytte tåg och fick sällskap i vår kupé av "ett par som började äta mackor tjugofem minuter efter det att vi lämnat stationen." Jag hade fått överslafen i sovvagnen och hade tydligen en del problem att "bädda med ett lakan konstruerat av världsmästaren i origami och sytt av ett tyg så tunt att man knappt såg det."
Första anhalt var Hamburg — mer på grund av att det inte gick att undvika än av val. "Vädret blir allt sämre och likadeles blir jag." Jag köpte efter lite språkproblem ett hostdämpande preparat (som dock hade det svenskvänliga namnet Hostenlöser) för att kunna sova. Sen knallade vi runt lite i Hamburg och köpte en väckarklocka och en gigantisk salami som utgjorde vår basföda för den resterande resan om jag minns rätt.
|
|
|
|
London
Dag två i London blev vi tipsade om att det var något spektakel vid Buckingham Palace. Vi åkte dit och vänliga bobbies förklarade var det var bäst att stå. Sen kom det en massa beefeaters och efter det vad jag tror var en stor del av den kungliga familjen. Westminister Abbey följde på det, och sedan Picadilly och Tower Bridge. |
Paris
Dag två försökte vi klämma övriga Paris — det vill säga allt utom Centre Pompidou. Första stoppet blev Notre Dame, där "religiositeten nästan hängde i luften och det var inte långt från att jag fick lust att konvertera och hänge mig åt missionsverksamhet, men så blev icke fallet." Louvren beskrivs som "det absolut mest fantastiska ställe jag någonsin besökt!" Efter Louvren gick vi vidare till Triumfbågen och Eiffeltornet. |
TGV mellan Paris och Bordeaux var väl det som imponerade mest på mig. Lena glömde tyvärr sin dagbok på tåget, vilket var lite surt för henne. I övrigt blev det bara den vanliga jakten på mat och titta på fina byggnader. Andra dagen ägnades åt att vi försökte få fatt på Lenas dagbok, men tji. Sedan knallade vi runt i staden och på min egen beskrivning "en park med kanaler" låter det som att vi besökte Jardin Public.
Nice
|
"Midsommarafton i Sverige och jag hamnar bredvid den obesegrade världsmästaren i störande snarkning." Men jag hittade tydligen en bättre säng någon annanstans. Sen tog vi tåget till Milano, men vi började nog bli trötta och jag har mest skrivit om att det inte fanns något kök i vandrarhemmet. Att jag inte fick tillträde till katedralen på grund av mina kortbyxor hjälpte väl inte heller.
Veronas vandrarhem var rena drömmen efter Milano. Vi spatserade runt i stan på kvällen, men lockades sedan av de svala sovsalarna. Dagen efter sattes det käppar i hjulen på vår fortsatta färd då det visade sig att vi inte kunde växla pengar någonstans. Att vara beroende av öppna banker känns lite stenåldersmässigt idag, men det kändes normalt då, att pengar hanterades på en bank. Till slut hittade vi dock en slags växlingsautomat där jag kunde växla $ 10 som jag haft i plånboken sedan ett par år tillbaka.
Zell am See
|
Tre dar efter skolans slut,
började jag flitigt
med något slitigt.
Nämligen att ge mig ut
på en lång Europatur.
Hamburg första dagen,
jag blev inte så betagen.
Det blev mest en lång tupplur.
I Amtsterdam, där var det bra.
Dock ej på mitt "hotell",
där stannade jag en enda kväll,
och ville sedan dra.
London blev min nästa ort.
Drottningen jag såg i vax,
och i live — vilken flax!
Jag tror hon ler på mitt kort.
Paris, Bordeaux och så Nice.
Min resa i Frankernas rike.
Paris, en stad helt utan like,
men alla tre var värt sitt pris.
Milano var en riktig håla.
Verona var, helt tvärtemot,
en stad som lindra och gav bot.
Och varmt det var när solen stråla.
Hur resan går det får vi se.
Mitt nästa mål är Zell am See.
Om du ut och resa skall,
men har svårt att välja,
skall du tänka på,
att det är kul att Interraila.
Tåget går
på sitt spår.
Makligt fort
genom ort.
Tråkig vy
över by
ger en sann
hemlängtan.
Har rest långt,
allt känns trångt.
Hemma snart —
underbart!
Copyright © 2010 Peter Andrén
