Vandring på Haute Randonnée Pyrénéenne

Text och bild av Peter Andrén

peter.andren (snabel-a) gmail.com

Vandringen i korthet

2008-07-20--09-44-31.00_EDIT.jpg 2008-09-11--14-29-11.41_EDIT.jpg Sommaren 2008 vandrade jag den Höga Rutten i Pyrenéerna (Haute Ran­donnée Pyrénéenne, HRP). Jag började vandra (bilden till vänster) från Hendaye vid Atlanten den 20:e juli och kom fram (bilden till höger) till Ban­yuls-sur-Mer vid Medelhavet den elfte september, alltså 54 dagar senare. På denna sida presenterar jag min vandring i ord och bild, samt en del intressant statistik om vandringen. Sam­mantaget blev det, enligt GPS:en, 1002,98 km och ungefär 47 tusen meter stigning respektive fall.

Det var en väldigt fin vandring, och jag kommer garanterat att åka tillbaka till Pyrenéerna igen — om inte annat för att gå den del av den "officiella" delen av Haute Randonnée Pyrénéenne jag missade på grund av skoproblem.

   

Observera att denna sida är långt ifrån färdig. Det tar bara en så väldig massa tid att få till något bra att jag väljer att "publicera" mig innan jag är helt klar. Annars är det en överhängande risk att det aldrig blir någon sida om Haute Randonnée Pyrénéenne  . . .

Än så länge har jag koncentrerat mig på bilderna, men även där återstår det egentligen en massa att göra. Förhoppningsvis kan jag lägga till och förbättra sidan pö-á-pö i framtiden. Håll tummarna!


Introduktion

Kärt barn har många namn. Förkortningen HRP kan stå för "Haute Randonnée Pyrénéenne", "La Haute Route des Pyrénées", eller varför inte "Höga Rutten i Pyrenéerna". På engelska verkar "Pyrenean Haute Route" vanligast. Förväxla inte Haute Randonnée Pyrénéenne med pilgrimsleden till Santiago de Compostela (Jakobsvägen). Medan HRP går huvudsakligen i en väst-östlig riktning går pilgrimsleden i en nord-sydlig riktning. De två lederna går tillsammans endast ett par kilometer i närheten av Roncevalles.

hrp_overview.jpg

Haute Randonnée Pyrénéenne skapades av Georges Véron och är mer av en idé än en riktig vandringsled. Det finns endast ett par skyltar på drygt hundra mils vandring. Ibland följer dock HRP den franska eller spanska kust-till-kust-leden, GR10 (länk till engelska wikipedia) respektive GR11 (länk till engelska wikipedia). Det finns två grundsträckningar till HRP — antingen följer man den "franskspråkiga" sträckningen enligt Georges Vérons guidebok, eller den "engelskspråkiga" sträckningen enligt Ton Joosten. För de som hört mig prata franska kommer det säkert inte som någon överraskning att jag valde Ton Joostens guidebok. Båda författarna erbjuder dessutom en mängd varianter utöver grundsträckningen, så de flesta som vandrar pusslar nog ihop sin egen led under vandringens gång. Skillnaderna är inte så stora mellan de två alternativen.

HRP går, längs Pyrenéerna, hela vägen från Atlantens kust till Medelhavet. Den brukar populärt delas in i fyra eller fem sektioner med cirka tio respektive åtta dagsetapper i varje sektion. I dess helhet är det alltså drygt 40 dagars vandring. Det vanligaste är nog att man delar upp en vandring längs HPR på flera år — om inte annat för att det tar mer tid än en normal semester täcker.

Innan vandringen gjorde jag en elektronisk karta till min GPS med hjälp av Google Earth (vilket tog sin lilla tid, men var förvånansvärt smidigt). Bilden ovan till höger visar HRP så som jag hade tänkt mig att jag skulle gå den. Egentligen behövde jag bara göra en märkbar avvikelse, vilket berodde på att mina skor gick sönder, och jag ville hitta en skomakare i någonstans. De olika färgerna visar dagsetapperna, enligt Joosten.

Höjdprofilen nedan visar min väg längs Pyrenéerna. Som synes är det väldigt mycket "upp och ner" — det går inte på något sätt att jämföra med de svenska fjällen vad gäller terängen. Om man räknar på distansen 1000 km och höjdförändringen 47000 meter får man att det i snitt var 4,7 % lutning (antingen upp eller ner). Det kanske inte låter så mycket, men 4,7 % är en ganska rejäl backe.

hrp_height_prof_600.png


Innan vandringen

Jag läste både den franska boken av Georges Véron ("Haute Randonnée Pyrénéenne", RANDO éditions, ISBN 2-84182-191-9) och den engelska boken av Ton Joosten ("Pyrenean Haute Route", Cicerone, ISBN 1-85284-426-4). För inspiration köpte jag även den franska kaffebordsboken "HRP: La Haute Route des Pyrénées" av Jean-François Labourie och Christophe Pagès (Éditions Sud Ouest, ISBN 2-87901-480-8) men den har jag inte mer än bläddrat i. Observera att både Joostens och Vérons böcker finns i nyare utgåvor än de jag läste.

Eftersom jag inte lyckades hitta några kartor till min GPS gjorde jag en egen med hjälp av Google Earth. Kvaliteten på satellitbilderna över Pyrenéerna är så bra att det oftast går att se leden. Så jag vandrade leden "virtuellt" med hjälp av Joostens bok, ritade i vad jag trodde var leden i Google Earth, och skrev sedan ett litet program som konverterade Google Earths xml-fil till något som gick att ladda ner till GPS:en. (Ska förklara mer sen.)

Från Sverige flög jag till Bordeaux och tog tåget till Hendaye. I Bordeaux, där jag råkar ha goda vänner, passade jag på att proviantera ost, salami och bröd.

Väl framme i Hendaye gick jag ner till stranden för att kolla hur det såg ut där leden startar. Till min besvikelse var det väldigt högt vatten, så det gick inte att starta vandringen på stranden. En bagatell kan man tycka, som dessutom skulle visa sig vara löst dagen efter när jag verkligen började vandra på riktigt.



Sektion 1: Hendaye — Lescun

Dag 01 (2008-07-20) [Rutt i Google Maps]

Mitt hotellrum vetter ut mot en smal gränd så jag kan inte riktigt se vad för väder det är. För säkerhet skull är jag löjligt noggrann med solskyddsmedlet bara för att mötas av ett lätt duggregn när jag kliver utanför dörren. Jag är snarare glad än besviken på det "dåliga" vädret eftersom det är svalt och friskt. Dessutom antar jag att det är normalt med lite svalkande morgondimma, vilket gladde mig ännu mer. Detta antagande visade sig dock vara helt fel, för solen tittade inte fram en enda gång på hela dagen.

Trots att jag bor ett par kilometer från ledens startpunkt går jag av princip ner till starten igen. Detta visade sig vara lyckosamt eftersom det högvatten som dolde stranden dagen innan ersatts av en kraftig ebb som gör att jag kan påbörja vandringen med kängorna bokstavligen i Atlantens vatten.

2008-07-20--09-54-46.00.jpg När jag nollställt GPS:en och ska till att ta det första steget kommer jag att tänka på replikskiftet i Blues Brothers mellan Elwood och Jake: "— It's 106 miles to Chicago, we got a full tank of gas, half a pack of cigarettes, it's dark, and we're wearing sunglasses." "— Hit it." Förhållandena var annorlunda för mig men jag ville plötsligt säga något med samma andemening. "Det är jättelångt till Banyuls-sur-Mer, jag har en ryggsäck med förhoppningsvis allt jag behöver, jag står på en playa i Frankrike med Lundhagskängor" kommer antagligen inte att gå till historien, men "Hit it" var på pricken vad jag kände. Det kändes inte alls så överväldigande som jag befarat innan, utan bara spännande och kul.

Annars hade den mentala förberedelsen varit besvärlig. Inte så att jag inte trodde på mig själv, utan mer hur jag skulle förhålla mig till det hela. När jag snörade på mig kängorna på morgonen var jag lika omsorgsfull som när jag knöt löparskorna inför Lidingöloppet som jag sprang för några år sen. Normalt sett brukar jag bara dra på mig kängorna, men nu ville jag att de skulle sitta perfekt. Det satt i bakhuvudet att detta var mer än bara en vanlig vandring.

Liksom inför min vandring på Kungsleden för några år sen var jag fast besluten att vandra hela leden, men samtidigt medveten om att det kan inträffa saker som gör att det är nödvändigt att bryta.

I övrigt är det ju inte så mycket man kan göra för att förbereda sig — tält, liggunderlag, sovsäck, mat och ett glatt humör hade jag med mig.

På grund av regnet och dimman blev den första dagen in så mycket att minnas. Jag var glad att min hemmagjorda karta till GPS:en fungerade, om inte annat rent tekniskt. På ett ställe ledde min karta mig rakt upp för en brant med axelhöga ormbunkar och en undervegetation av någon slags taggbuske. Det var inte utan att jag började misströsta en aning. Här hade jag uppenbarligen gjort fel, men snart hittade jag fram till en bred gräsbevuxen stig och humöret återhämtade sig snabbt.

Dagen avslutades med en halv grillad kyckling. Informationen om var, när och hur man kan få tag på mat var ibland bristfällig.

Dag 02 (2008-07-21) [Rutt i Google Maps]

2008-07-21--19-39-43.34.jpg Om du vet vad "på morgonen mulet med uppehåll och frampå förmiddagen uppsprickande" heter på baskiska är det troligt att att du fått användning av det det här dagen. I alla fall var det så vädret artade sig den här dagen, vilket blev en bra tillvänjning för mig.

Språkförbistringen är stor här i Baskien — redan i Arizkun talar de inte franska. Annars tycker jag att fransmännens engelskakunskaper har blivit bättre under de senaste tio åren. Tonåringar är inte blyga och pratar riktigt bra engelska. Det är bara på informationen på SNCF som alla tittar bort om man vill prata engelska — men så ska det väl vara i Frankrike.

Dagsetapper på c:a 30 km och en km stigning eller fall är jobbigt. Men trots det är jag sugen på att dubbla eller nästan dubbla morgondagens vandring. Jag ville upp i de höga bergen. (Bilden till vänster visar det enda härbärget i Arizkun, där jag bodde.)

2008-07-21--15-39-13.17.jpg 2008-07-21--15-47-06.40.jpg 2008-07-21--15-58-29.42.jpg
Vyer över det baskiska landskapet.

2008-07-21--19-40-52.00_PANO_3_EDIT_01.jpg
Byn Arizkun till höger av panoramat.

Dag 03 (2008-07-22) [Rutt i Google Maps]

2008-07-22--20-43-38.16.jpg Dag tre klämde jag i lite mer än en dagsetapp enligt Joosten. Det var bara fyra timmars vandring från Arizkun till Les Aldudes, så jag var där redan vid två, vilket jag tyckte var lite för tidigt för att göra kväll. Det fanns ju en hel del långa dagsetapper längre fram, så jag tänkte att du kunde vara bra att gå så mycket som möjligt medan det var lätt. Jag tältade någonstans mellan Les Aldudes och Roncevalles.

Men det är mycket mer än bara en transportsträcka här. Det är ett väldigt tidslöst landskap, och det är svårt att säga om de baskiska husen är byggda förra året eller på tolvhundratalet. vid några tillfällen har jag känt en viss antipati eller i alla fall likgiltighet från lokalbefolkningen — mina hälsningar besvaras inte och ingen ögonkontakt ges. Kanske låter jag vetskapen om ETA färga mitt omdöme, trots att jag drar mig till minnes att ETA har ett ganska lågt folkligt stöd. Men, men, på det stora hela blir jag vänligt bemött.

2008-07-22--08-54-27.51.jpg 2008-07-22--11-27-41.07.jpg 2008-07-22--12-19-32.60.jpg
2008-07-22--13-12-24.86.jpg 2008-07-22--14-26-28.60.jpg 2008-07-22--16-27-04.07_EV+0.67.jpg

Dag 04 (2008-07-23) [Rutt i Google Maps]

Dag fyra fick jag lära mig hur det kan gå när man inte går på en markerad led. Jag hade uppenbarligen gjort lite fel på min GPS-karta, upptäckte mitt misstag men tänkte rätta till det genom att bara snedda över ett berg och på så sätt komma in på leden igen. Det visade sig att det inte längre gick att korrigera misstag på det sättet — bergen har redan blivit så pass svåra att det inte går att hur som man behagar. Jag slösade bort en massa tid och energi på att försöka komma tillbaka till leden, men det gick inte. Till slut fick jag slå lägen vid en synnerligen vacker grotta (se bild nedan). Det var en väldigt varm dag, och Pyrenéerna visade upp mängder av de enda otrevliga insekter som finns där: bromsar. Tack och lov var de ganska lätta att slå ihjäl, men några rejäla bett åkte jag på.

2008-07-23--11-07-36.00_PANO_6_EDIT_01.jpg

Några dagar senare fick jag reda på att det finns en variant av Vérons HRP som går via grottan där jag sov, men jag hade gått på fel sida om en liten bäck i mina försök att komma upp på leden.

2008-07-23--10-16-41.51.jpg 2008-07-23--10-18-28.82_EV+0.33.jpg
2008-07-23--15-26-33.51_EV+0.33.jpg 2008-07-23--17-37-29.94.jpg

Dag 05 (2008-07-24) [Rutt i Google Maps]

2008-07-24--11-29-56.00.jpg Jag fick börja dagen med att gå tillbaka ett par kilometer för att hitta vart jag gått fel dagen innan. Det visar sig att jag gått av en liten grusväg ett par kilometer för sent, och allt det andra var följdfel på grund av det. Men efter lite sökande hittar jag in på leden igen. Dagen erbjöd ett väldigt behagligt vandringsklimat i form av dimma. Tyvärr var det mycket vandring i högt gräs vilket gjorde kängorna lika blöta inuti som utanpå, men den medföljande svalkan var välkommen.

Jag började redan fundera starkt på en vilodag. Dels måste jag nog låta kroppen återhämta sig ibland innan jag kommit igång på allvar, dels har jag ju tid så det räcker till och blir över nästan. Sen vill jag inte riktigt säga det, men det har varit tuffare än jag förväntat mig. Jag brukar normalt kunna gå dubbla dagetapper, men på HRP är det nästan en utmaning att klara av dagsetapperna — mer beroende på problem med orientering än själva vandringen, men i alla fall.

Bilden till vänster visar en av många gränsstenar tillhörande Frankrike och Spanien. Det var alltid skönt att stöta på en gränssten eftersom Joosten så gott som alltid hade dem med, och en bättre hållpunkt än en numrerad sten är svårt att tänka sig.

2008-07-24--16-35-04.00.jpg 2008-07-25--14-22-39.00_EDIT_01.jpg

2008-07-25--13-05-52.00_PANO_3.jpg

Dag 06 (2008-07-25)

Japp, det blev en vilodag idag. Den täta dimman jag hade hela dagen igår bjöd verkligen på en överraskning när den försvann. Det visade sig nämligen att jag befann mig i ett sagolikt bergslandskap. Pic d'Ohry tonar upp sig som ett berg ur en tecknad film, och säkert 100 grader av horisonten visar upp en lång rad av taggiga berg. Det är inte svårt att motivera sig att vandra vidare.

Jag knallade ner till Col d'Orgambidexka idag, med dess säregna baskiska namn. Hur som helst finn där en fri passage för flyttfåglar på väg söderut. Annars är det jägare längs nästan hela bergskammen från Atlantkusten och en bra bit in bland bergen. Tydligen skjuts nästan 30 procent av alla fåglar som passerar vissa partier av gränsen i en smått idiotisk jakt. Men jag tror att en del av jägarna har insett det ormliga i denna fågelslakt, och antalet flyttfåglar över Col d'Orgambidexka har ökat lite de senaste åren.

Dag 07 (2008-07-26) [Rutt i Google Maps]

2008-07-26--13-39-57.24_EV+0.33_EDIT_01.jpg Jag besteg Pic d'Ohry (2017 m). Tja, leden går över Pic d'Ohry så det var liksom inte mycket att välja på.

Utöver de toppar som leden passerar "av sig skälv" har Joosten tagit med anvisningar för tio toppturer i vad han kallar "Ten classic summits". Det här ger vandraren en möjlighet att komma upp över 3000 meter. Som synes på min höjdprofil valde jag att inte göra några toppturer. Någonting måste man ju spara till kommande turer. En del av toppturerna verkade inte vara särskilt svåra, eller i alla fall inte mycket svårare än när den vanliga vandringen var som svårast. Sen är jag personligen inte särskilt fascinerad av toppar — jag tror att jag föredrar att vandra stax nedanför topparna. Men nästa gång ska jag definitivt upp över 3000.

Dagen inleddes med en fenomenal dimma. Jag höll på att ge upp flera gånger under de första timmarna, men jag lyckades på något sätt hitta rätt väg bland ett myller av vägar och stigar där alla eller ingen kunde vara Haute Randonnée Pyrénéenne. Precis hur dimmigt det var kan man få en uppfattning om av hästbilden längst till vänster nedan. När jag gick mot hästarna var det som ett svartvitt fotografi som framträdde i ett framkallningsbad. Jag stod bara ett tiotal meter från dem men jag tror inte att det kända av min närvaro. Det gjorde däremot det lilla fölet på de andra bilderna. Sto och föl var så fina där de stod bara några meter från leden, men det lilla fölet var så blygt och gömde sig hela tiden bakom det rejäla stoet. Jag fick liksom följa med runt och kunde ta några bra bilder. Man ser nästan på fölets uttryck att det är lite förläget, tycker jag.

2008-07-26--07-30-04.68.jpg 2008-07-26--12-57-40.16_EV+0.33_EDIT_01.jpg 2008-07-26--12-57-52.14_EV+0.33.jpg

Bilderna nedan visar med häpnadsväckande tydlighet hur vädret har en förmåga att forma sig på den fransk-spanska gränsen. I Frankrike är det kompakt dimma, medan solen skiner från en klarblå himmel i Spanien. Grämsen mellan länderna går verkligen på kammen och det är bara frågan om några meter mellan dimma och solsken. Det här skulle visa sig vara ett mönster som återkom gång på gång längs nästan hela gränsen — alltid med dimma i Frankrike och sol i Spanien. Molnen/dimman välde hela tiden in från Frankrike men löstes helt magiskt upp så fort de kom in på spanskt territorium. Jag säger magiskt för det blev liksom ingenting kvar av dimman — det fälldes inte ut någon dagg, och det regnade absolut ingenting. Man tycker att den spanska luften borde bli mättad efter ett tag, men nej. Jag tror man måste uppleva detta för att förstå hur tydlig den här meteorologiska gränsen är. Klart fascinerande.

2008-07-26--13-07-06.25_EV+0.33.jpg 2008-07-26--13-43-55.86_EV+0.33.jpg 2008-07-26--13-44-37.57_EV+0.33.jpg

Får (och nötkreatur) fanns nästan hela tiden i närheten. De här bilderna tycker jag blev väldigt lyckade — det rörde sig verkligen som en stor gräsklippare, men det fanns ibland någon som var tillräckligt nyfiken för att titta upp.

2008-07-26--15-29-26.17_EV+0.33.jpg 2008-07-26--15-30-24.93.jpg 2008-07-26--15-30-50.77.jpg

2008-07-26--18-00-44.00.jpg Törsten gjorde att jag var tvungen att dela upp denna dagsetapp i två. De sista tre-fjärdedelarna av dagens etapp går på ryggen av en kalkstensbergkedja, vilket betyder att allt vatten rinner rakt igenom berget och forsar fram i underjordiska strömmar. Jag hade som vanligt med mig två liter vatten, men det räckte helt enkelt inte. Så jag utnyttjade ett alternativ och gick ner i en dalgång till Cabane Ardanne (avbildar till höger). Detta blev mitt första besök i en så kallad "unstaffed hut". Den viasade sig vara ganska fin, så jag rullade ut mitt liggunderlag på en madrass och sov gott. Just det, här fanns det vatten — gott vatten.

Dag 08 (2008-07-27) [Rutt i Google Maps]

2008-07-27--14-47-12.00_EDIT.jpg Den här dagen blev HRP extra Haute. Jag gick nämligen fel igen vilket ledde till att jag fick bestiga ett berg på 1973 m. Allt detta gjorde egentligen ingenting eftersom jag hade en så kort tur till Refugio Belagua. Nu visade det sig att Refugio Belagua var stängt sedan några år tillbaka. Tack och lov fanns det en slang med färskvatten vid vägen bredvid Refugion för även denna dag hade gått över torr kalkstensgrund. Nåja, det vara bara att slå upp tältet ett par kilometer på vägen mot Lescun.

Inget ont som inte har något gott med sig, heter det ju. Denna dag fick jag se en massa gamar som (tror jag) hade ett bo på en stor stenpelare. Jag har zoomat in lite i bilden till höger, och utan att vara någon kanonbild ser de ganska respektingivande ut. De första dagarna trodde jag att det var örnar, men jag fick lära mig att så inte var fallet av ornitologerna Col d'Orgambidexka under min vilodag i Iraty.

2008-07-27--14-25-23.41_PANO_3.jpg
 
2008-07-27--18-10-44.13_PANO_3.jpg

Här vid Refugio Belagua träffade jag HRP-vandraren David från Nya Zeeland. Vi hade sällskap från och till hela vägen till Banyuls-sur-Mer. Mer om David längre ner.

2008-07-27--09-08-49.00.jpg 2008-07-27--10-30-55.00.jpg 2008-07-27--14-25-13.60.jpg
2008-07-27--16-14-18.67.jpg 2008-07-27--17-02-48.33.jpg

Dag 09 (2008-07-28) [Rutt i Google Maps]

Idag börjar jag på allvar fundera vad det är jag håller på med. Fast besluten att vara extremt noggrann lyckat jag i alla fall gå fel. Kolla på rutten i länken ovan så ser du ganska tydligt hur jag lyckades gå fel. Så här i efterhand verkar det helknasigt att ha gått så fel, men jag följde en väldigt tydlig markering — men uppenbarligen ledde den markeringen någon annanstans. Det tar mer psykiskt än fysiskt att gå fel så där, för egentligen gör det ju ingenting.

2008-07-28--10-09-08.86_PANO_3.jpg

Idag började jag nästan hallucinera om vatten — mmmm, tänk så mycket vatten det fanns i Padjelanta, jag skulle druckit mer där när jag hade chansen etc. etc. etc. Men efter en egentligen ganska liten felvända kom jag välbehållen fram till Lescun och tog utan att blinka ett enkelrum på hotellet.

2008-07-28--12-43-09.00.jpg 2008-07-28--13-58-35.68.jpg

Dag 10 (2008-07-29)

2008-07-29--10-14-44.66_PANO_2.jpg Vilodag i Lescun. I Lescun försökte jag äta upp nya glykogenreserver för den kommande vandringen. Lescun är en väldigt väldigt vacker by. Av de byar jag besökte i Pyrenéerna är det den som jag helst skulle åka tillbaka till. Det skulle vara en perfekt utgångspunkt för en liknande vandring någon annan gång. En väldigt ovanlig sak med Lescun är att de har en färist till ingången av kyrkan (titta på det något ansträngda panoramat här till höger). Jag kan inte påminna mig att jag sett det någon annanstans. Har det varit ett sånt problem med kreatur som strövat in i kyrkan, eller vill de bara stämma i bäcken undrar man.

På kvällen gick jag till restaurangen "Bar de Bergers" (Herdarnas Bar, på svenska) för ett lokalt musikframträdande. Nu lät det i mina öron precis som svensk folkmusik, men det var roligt att titta på folk. Det är inte utan att jag får känslan att folk är lyckligare i en "isolerad" by än i en storstad. Detta är kanske inte någon ny observation, men värd att upprepa.

Jag tycker att det är en underbar atmosfär i bildena från Lescun nedan. Det alltid närvarande "La Poste" och den så typiska Citroën CV2. Jag satt och väntade på att någon skulle komma förbi med en baguette under armen, men det var väl för sent på kvällen för det.

                                                

2008-07-29--19-08-35.68.jpg 2008-07-29--19-10-29.33_EV+0.33.jpg 2008-07-29--09-51-47.00.jpg

2008-07-29--13-45-27.20_PANO_3.jpg
 
2008-07-29--13-34-14.38_PANO_3.jpg



Sektion 2: Lescun — Gavarnie

Dag 11 (2008-07-30) [Rutt i Google Maps]

Efter vilodagen kände jag mig betydligt mycket bättre till mods, och vandrade med lätta steg ut ur Lescun. Här började den mer högalpina regionen, vilket möjligtvis gjorde vandringen lite mer ansträngande, men samtidigt mer motiverande. Som synes i panoramabilderna ovan och nedan var det enastående vackert i och utanför Lescun.

2008-07-30--08-25-39.60_PANO_6_EDIT_02.jpg
 
2008-07-30--09-12-45.17_PANO_2.jpg

Efter Lescun fanns det också "fjällstugor" med jämna mellan rum. Dessa drevs av diverse organisationer, varav Club Alpin Français och diverse spanska motsvarigheter dominerade. Dessa organisationer är mer att jämföra med Svenska Fjällklubben än Svenska Turistföreningen. Innan jag startade vandringen hade jag tänkt mig att tälta en hel del, men jag föll snart för frestelsen att använda de utomordentligt trevliga "Refuges" istället. De påminner till stor del om svenska fjällstugor med den stora skillnaden att alla bemannade stugor erbjuder mat. Ett rejält kvällsmål (alltid för-, huvud-, och efterrätt) och frukost var det normala, och utöver detta kunde man köpa läsk, öl, vin, mackor, etc. Jag uppskattar verkligen denna typ av "lyx".

2008-07-30--12-06-55.51.jpg 2008-07-30--12-12-24.60.jpg 2008-07-30--13-42-18.77.jpg
2008-07-30--10-55-45.34.jpg 2008-07-30--12-45-28.92.jpg

2008-07-30--13-28-58.82_PANO_3.jpg

Dag 12 (2008-07-31) [Rutt i Google Maps]

Egentligen hade jag tänkt att gå lite längre än till Candanchu, men som vanligt drygade jag ut dagens etapp med lite extramaterial. Problemet är att det går gamla leden och nya leder och andra leder lite överallt, och jag tror att jag hamnade på en gammal markerad led idag. Men som oftast kommer man till fina ställen om man går fel. Idag hittade jag ett riktigt bra blåbärsställe, vilket vägde upp en hel del av misslyckandet. Så när jag kom fram till Candanchu hade jag gått 29,9 kilometer vilket jag tyckte var tillräckligt. Refugio Valle de Aragon var skapligt trevlig.

2008-07-31--09-25-26.17_PANO_2_EDIT_01.jpg

De senaste dagarna har jag blivit alltmer medveten om vikten på min packning, vilket jag aldrig riktigt brytt mig om tidigare. Min utrustning passar så mycket bättre till solovandringar i Sarek än solovandringar i Pyrenéerna. Terrängen är verkligen mycket tuffare här än hemma i Sverige.

2008-07-31--08-24-43.68_PANO_3_EDIT_02.jpg

Bilden på grisarna nedan är möjligen min favoritbild från vandringen — rent känslomässigt i alla fall. Som jag minns det var de exakt så avslappnade som de ser ut att vara på bilden. Hästen som är herre på täppan på bilden bredvid förmedlar också en klar känsla. Jag lade ifrån mig packningen och gick närmare kullen, men hästen tröttnade tyvärr på att stå där innan jag kom särskilt mycket närmare. Bäst hade det någ gjort sig på video eftersom det blåste ganska mycket och både svans och man fladdrade vackert i vinden.

2008-07-31--11-16-24.86.jpg 2008-07-31--10-12-15.59.jpg
2008-07-31--10-06-37.94.jpg 2008-07-31--14-19-47.34.jpg

Dag 13 (2008-08-01) [Rutt i Google Maps]

2008-08-01--21-24-11.25.jpg Wow! Jag gick helt rätt idag. Dessutom var det inte så långt så jag tog det väldigt lugnt med ett par längre raster på vägen. Bland annat roade jag mig med att försöka fotografera en ödla. Ödlor syns till hela tiden, men oftast hinner de försvinna innan man riktigt fått syn på dem. Därför satte jag mig ner vid en liten murad bänk och väntade på att det skulle titta fram en ödla. Sen tog jag en massa bilder med en rad olika inställningar. En del av bilderna blev riktigt bra, tycker jag, och jag visar en av dem i bildsamlingen nedan. Med ett makroobjektiv hade det säkert blivit en helt annan skärpa, men här ser man hur långt det räcker med ett vanligt zoom.

2008-08-01--14-56-33.43.jpg Kvällen på Refuge de Pombie avslutade med en väldigt trevlig middag. Jag och David (våra vägar har sammanstrålat igen efter några dagar på olika leder) satt tillsammans med fyra fransmän som inte alls gillade att prata engelska. Det roliga är jag jag får uppgiften att översätta mellan engelska och franska, vilket kan vara riktigt ansträngande för mig. Men jag måste säga att franskan kommer tillbaka så sakteliga, men jag önskar verkligen att den var bättre.

2008-08-01--11-56-29.68.jpg 2008-08-01--12-08-47.00.jpg 2008-08-01--14-56-09.41.jpg

2008-08-01--09-53-04.55_PANO_3_EDIT_01.jpg

2008-08-01--15-07-58.77_EDIT_01.jpg 2008-08-01--16-47-06.85.jpg 2008-08-01--21-43-13.17.jpg

2008-08-01--10-56-59.39_PANO_2.jpg

Dag 14 (2008-08-02) [Rutt i Google Maps]

2008-08-02--17-13-19.60.jpg Idag fick fick jag en uppfattning om hur svårt och jobbigt det kan vara att vandra i Pyrenéerna. Långa sträckor i stora blockhav, förrädiska snöfält, lösgrus på smala avsatser, etc. På ett ställe var jag tvungen att klättra och jag har svårt att förstå hur någon som inte är två meter lång kan ta sig upp där. Stället jag skriver om är avbildat i den stående bilden längst till höger, den med alla jätteblock som leder upp till en liten öppning i berget. Det syns inte på bilden tror jag, men med tjugo kilo på ryggen var det lite besvärligt.

I Joostens guidebok har varje dagsetapp en svårighetsgradering: Från lätt till svårt kallas de 3, 2, 1 och E. Dagens etapp var en normal tvåa, men det måste varit en ganska startk tvåa. Hur som helst börjar jag undra över en fyra dagar lång etapp med graderingen 1-E-E-E. Det hela beror på vädret, hur jag känner mig, och kanske mest på hur min högersko ser ut. Det verkar samtidigt vara väldigt vackert där, och man kan ju alltid vända åter.

Dagen avslutades i Refuge de Larribet.

2008-08-02--13-00-54.08.jpg 2008-08-02--13-47-13.13.jpg 2008-08-02--15-14-52.68.jpg
2008-08-02--15-27-49.43.jpg 2008-08-02--16-44-45.49.jpg

Dag 15 (2008-08-03) [Rutt i Google Maps]

2008-08-03--14-42-51.40.jpg Idag hände en märklig grej. Jag gick fel — vilket i sig inte var så märkligt men det skedde på ett så annorlunda sätt. I sedvanlig ordning gick leden över ett högt pass, som idag hette Col de Cambalès. På väg upp mot detta pass träffade jag en vandrare på väg ner och frågade honom någonting i stil med "C'est bien, ou beaucoup de neige?". Jag tror att han var spanjor men han svarade "Neige, neige, beaucoup de neige". Mycket snö med andra ord.

2008-08-03--15-29-42.68.jpg Nåja, snön visade sig vara mer än vän än en fiende. Det var relativt lätt att sparka steg och snart var jag och två gäng på sammanlagt fem fransmän uppe på passet (avbildat till höger, och vilket jag står på i bilden till vänster). Här slutade dock ledbeskrivningarna stämma. Det skulle finnas en forsatt led åt vänster men där såg vi bara en bergvägg. Jag och fransmännen rådgjorde lite och kom fram till att leden måste gå längre ner. Så vi svischade ner på snöfältet. Det var fantastiskt roligt och gick jättefort. Så vi tog oss fort framåt/nedåt men, tyvärr, åt helt fel håll. Istället för att närma oss det franska Refuge Wallon gled vi långt in i Spanien, på fel sida om ett annat högt pass. Med hjälp av min GPS insåg jag relativt snabbt vårt misstag men de övriga var svåra att övertyga. Det här går inte att understryka tillräckligt: tror man att man går rätt kan inga kartor, kompasser eller exakta GPS-positioner få en att ändra uppfattning.

2008-08-03--16-35-15.48.jpg Okej, GPS-positionerna övertygade mig, men det tog ytterligare många minuter innan vi som grupp kommit överens om var vi befann oss. Bilden till höger visar fransmännens samlade ansträngning att lokalisera oss. Väldigt få franska och spanska vandrare använder GPS, men å andra sidan har de kartor i skalan 1:25000, vilket får våra svenska Fjällkartan i 1:100000 att se ut som gamla generalstabskartor. 2008-08-03--10-22-59.17.jpg Så vad hade hänt. Vi hade, allihopa, gått upp på ett annat pass vars höjd skiljde sig från Col de Cambalès med ett par meter, och resten fick vi att passa in efter det. Varför alla gick fel vet jag inte. Kanske var det någon annan led med tydlig markering vi följde, eller så var det ett följa-John fenomen. Hur som helst var det bara att knalla upp för Col de la Fache på 2664 m och sedan ta en annan led till Refuge Wallon. Från Col de la Fache till Wallon hade jag sällskap av två väldigt trevliga fransyskor, vilket gjorde det hela lite roligare.

Det här funkar också som tydlig illustration av vad som kan gå fel när man använder hemmagjorda kartor till sin GPS. På det här stället visade min karta rätt väg, men jag antog att jag hade gjort fel hemma eftersom allt stämde så bra med ledbeskrivningen. När passet hade rätt höjd var jag helt övertygad. Mitt misstag bleknar dock om jag jämför mig med de två fransyskorna jag hade sällskap med på slutet. En av anledningarna att det var så svårt att övertyga dem om var vi befann oss var att de hade ägnat hela dagen åt att vandra i en stor cirkel. Jag hoppas att det gick bättre för dem nästa dag.

2008-08-03--17-03-43.33_PANO_4.jpg

De blå blommorna ser ut att vara samma sort som de jag fotograferade i Nepal (reseberättelse från Nepal). Att blommorna från Pyrenéerna är finare beror kanske lite på min uppgradering av kamera.

2008-08-03--15-08-46.08.jpg 2008-08-03--15-09-45.68.jpg 2008-08-04--15-59-40.57.jpg

Dag 16 (2008-08-04) [Rutt i Google Maps]

2008-08-04--17-22-52.14.jpg Idag lärde jag mig hur trevligt det är om man går exakt enligt ledbeskrivningen. Efter lite mindre än uppskattad vandringstid och med bara 17,7 kilometer i benen kom jag fram till Refuge de Bayssellance (avbildat till höger), vilket antagligen är den vackrast belägna "fjällstugan" jag besökt. Det beror nog mer än delvis på att det är den högst belägna stugan i Pyrenéerna, 2651 meter över havet. Jag behöver kanske inte säga det, men utsikten är väldigt fin.

2008-08-04--15-47-38.32.jpg David och jag håller nu samma dagstempo. Alltså, vi vandrar inte tillsammans men det är väldigt trevligt att träffas på kvällarna och jämföra upplevelser och intryck.

Idag passerade vandringen Refuge des Oulettes de Gaube, vilket finns med på ett par bilder nedan. Det bästa med detta ställe är att det vetter mot nordsidan på det mycket imponerande Vignemale, som med sina 3298 meter är det högsta berget på den fransk-spanska gränsen. Här stannade jag och köpte en väldigt god om än lite möglig macka. Man får ha lite förståelse för de svåra förutsättningarna att baka bröd här uppe. Bara det att man kan köpa en läsk och ett par mackor är ju fantastiskt.

På vägen ner från Refuge de Bayssellance passerar man de så kallade Grottes de Bellevue. Det är tre konstgjorda grottor gjorda av den smått excentriske Henry Russell. Läs mer på länken till Wikipedia om denne synnerligen annorlunda man. Det enda jag kan tillägga är att de där grottorna inte såg särskilt trevliga ut.

2008-08-04--12-16-02.15.jpg 2008-08-04--12-38-47.25.jpg

2008-08-04--15-46-21.81_PANO_4.jpg

2008-08-04--11-19-09.60.jpg 2008-08-04--12-36-27.00.jpg 2008-08-04--14-12-40.34.jpg

Dag 17 (2008-08-05) [Rutt i Google Maps]

2008-08-06--18-13-32.25.jpg Ibland blir man liksom trött och besviken på folk, utan att ha direkt anledning till det. Idag vandrade jag som vanligt genom ett underbart bergslandskap ner till den franska byn Gavarnie. De sista kilometrarna gick på en hårt trafikerad asfalterad väg. Och där har folk valt att sätta och fika. Jag vill inte ha med den här bilden på min sida men klicka på länken för att förstå vad jag pratar om. Hade den fikande familjen åkt ett par kilometer på vilken mindre väg som helst hade de säkert kommit till en mycket vackrare plats. Så redan innan jag kommit till Gavarnie kände jag mig lite trött på folk.

Och värre skulle det bli. Gavarnie är en riktig turisthåla. Jag tror inte att jag har upplevt något liknande sedan Los Cristianos på Kanaireöarna (i samband med min vandring på LaGomera). Här fanns endast souvenirbutiker, restauranger och hotell. All vanlig verksamhet har upphört att existera. Det är omöjligt att jämföra med Lescun. Folk har slutat att vara trevliga för länge sedan, och jag känner att hela atmosfären lockar fram det sämsta i mig.

Anledningen till att folk kommer hit är främst den fantastiska Cirque de Gavarnie, som tydligt syns i bakgrunden i bilden av Gavarnies huvudgata till höger. Jag kan bara tänka mig hur det såg ut här för hundra år sedan, då det inte fanns någon väg till Gavarnie. Nåja, en del av bergen ska väl vara tillgängliga även för de som inte vill eller kan gå.

Dag 18 (2008-08-06)

Vilodag i Gavarnie.



Sektion 3: Gavarnie — Salardu

Dag 19 (2008-08-07) [Rutt i Google Maps]

2008-08-07--16-57-00.13.jpg 2008-08-07--16-55-36.25.jpg Det kändes skönt att påbörja den tredje sektionen av Haute Randonnée Pyrénéenne, mest på grund av att det var skönt att få lämna Gavarnie och ge sig upp i bergen igen. På en servering i den lilla byn Héas träffade jag spanjoren Rodrigues, som vandrade blandat på HRP och GR11. Idag skulle han samma väg som jag så vi slog följe.

Jag minns att båda av oss försökte hålla den andres tempo, vilket ledde till att vi höll ett sjujäkla tempo från Héas upp till en ganska stor platå. Men ibland kan det vara skönt att hålla ett högre tempo och svettas lite grann.

Vi övernattade i den trevliga Cabane de l'Aguila (se bilder till höger). Det här var ett ställe där guideboksförfattaren Ton Joosten bevisligen varit.

2008-08-07--07-49-42.22.jpg 2008-08-07--08-11-24.00.jpg 2008-08-07--08-27-56.08.jpg

2008-08-07--10-16-05.34_EDIT.jpg 2008-08-07--11-55-03.86.jpg

2008-08-07--12-07-31.60.jpg 2008-08-07--12-07-48.08.jpg 2008-08-07--12-59-01.43.jpg

Dag 20 (2008-08-08) [Rutt i Google Maps]

2008-08-08--08-08-56.76.jpg Om datumet låter bekant invigdes de Olympiska Spelen i Peking denna dag. Men det var det, såvitt jag vet, ingen som brydde sig om längs Haute Randonnée Pyrénéenne. Det är väldigt skönt att komma bort från nyhetsflödet ibland. 2008-08-08--12-47-28.08.jpg Rodrigues berättade att Radovan Karadžić arresterats, vilket var en bra nyhet. Annars hade det visst inte hänt så mycket i världen på 20 dagar. Rodrigues hade till och koll på att de inte hade fått fart på "The Large Hadron Collider" i CERN.

Vandringen idag var lång kändes det som, men vi hade gått de ganska normala 25,3 km. Det som gjort det lite speciellt var det återigen roliga vädret här. Det var en kompakt dimma när vi vaknade i morse, så vi avvaktade i en timme men gav oss sen iväg trots allt. Ungefär hur vädret var kan man ana på bilden här till höger. Efter ett par timmar passerade vi den "magiskt vackra bergväggen vid Barroude" som den på ett ungefär kallas av Joosten. Det enda jag kunde se av den syns på bilden till vänster. Jag tror i alla fall att det var Barroudeväggen, men det var så dimmigt att jag inte kunde vara helt säker. De lika fantastiska Barroudesjöarna såg vi bara lite av strandkanten av. Men vi knallade på i dimman, passerade Col de Barroude, och möttes av både Spanien och ett strålande solsken. Helt sagolikt vackert väder. Precis samma väderfenomen som jag skrev om Dag 07. Man står alltså på gränsen och har den franska dimman i ryggen och den värmande spanska solen i ansiktet. (Spanjoren Rodrigues försöker med en gest säga "Se hur det är i Frankrike" i en av bilderna nedan.)

Ett trevligt stopp på vägen var Refuge de Barroude där vi åt en väldigt smaklig "tarte aux pommes".

2008-08-08--10-55-28.77.jpg 2008-08-08--10-56-03.60.jpg 2008-08-08--10-56-20.75.jpg

2008-08-08--15-35-43.75.jpg 2008-08-08--15-44-59.86.jpg 2008-08-08--17-01-18.43.jpg

Dag 21 (2008-08-09) [Rutt i Google Maps]

2008-08-09--19-47-09.06.jpg Mycket enkel vandring denna dag eftersom leden följde GR11 hela dagen. I princip var det uppför hela förmiddagen och nerför hela eftermiddagen, och den lätta vandringen var faktiskt uppför. Detta berodde nog mest på att vi gick på grusväg den delen, medan nedförsbacken bestod mest av löst grus och en bitvis väldigt gropig led. Vi plockade höjdmeter efter höjdmeter på den lättgågna grusvägen och snart var vi upp i heal 1440 meters stigning.

Refugio Viados (eller Biados, på bilden till höger) hade en otrolig utsikt mot massivet Posets västra vägg. Men sina 3375 meter är toppen, Pico de Posets Pyrenéernas näst högsta topp. Panoramabilden nedan till höger ger en idé om hur vackert tecknat Posets är.

2008-08-09--14-10-12.09_PANO_3.jpg
 
2008-08-09--19-27-07.05_PANO_6.jpg

Dag 22 (2008-08-10) [Rutt i Google Maps]

2008-08-10--09-06-07.34.jpg 2008-08-10--13-10-50.86.jpg Idag avvek jag från Haute Randonnée Pyrénéenne. Mina skor höll inte måttet så jag valde att gå ner till den spanska staden Benasque för att hitta en skomakare. Men först stannade jag en natt på Refugio de Estos. Det var en väldigt lätt vandring. Efter ett par timmars vandring sade jag på återseende till Rodrigues som valde en mer högalpin väg. Men vi skulle ses igen  . . .

Dagens lilla smolk i bägaren var att totaldistansen på GPS:en stannade på 499,91 kilometer, alltså ynka nittio meter från att spränga 500 km-gränsen. Jag får spara firandet av det till imorgon.

Dag 23 (2008-08-11) [Rutt i Google Maps]

2008-08-11--17-13-14.60.jpg 2008-08-11--17-14-29.48.jpg Det var enkel vandring till Benasque att jag kom fram till staden innan affärerna öppnat. Redan igår kväll insåg jag att jag borde ha fortsatt till Benasque då, men eftersom jag redan gjort mig hemmastadd på Estos fick det vänta tills idag.

Benasque visade sig vara en riktigt trevlig liten stad så jag valde att spendera en natt här. Men någon skomakare fanns det inte där, de bara skakade på huvudet på turistinformationen som om det inte funnits någon där sedan hedenhös. Men jag hittade en massa superlim vilket jag hoppades skulle räcka för en rejäl förstärkning.

Hela staden/byn verkade leva på bergssport. Jag har inte sett så många butiken med utelivsgrejer sedan jag var i Thamel i Katmandu i Nepal. Dessutom hade de den absolut största butiken jag någonsin sett. Barrabes hetter den och verkade ha alla modeller av allt av alla större märken inom friluftsliv. Ryggsäckar täckte ett helt våningsplan, till exempel. Men några bra skor i min storlek hade de inte.

Dag 24 (2008-08-12) [Rutt i Google Maps]

2008-08-12--17-26-10.05_EV+0.67.jpg 2008-08-12--18-49-26.51_EV-0.33.jpg Idag siktade jag på den obemannade Refugio de Anglios, men råkade ta en gammal variant av GR11 som liksom slingrade sig fram på ett annat ställe. Dessutom var min variant både längre och tuffare, men trots detta var det inte så svår vandring.

Vid ett tillfälle var jag dock lite illa ute. Det var en nedstigning från ett pass, och det var en synnerligen storblockig terräng (avbildat i bilderna nedan). Plötsligt måste jag ha förlorat balansen. Det gick inte att korrigera med ett steg åt sidan för där fanns bara hålrum mellan blocken. I ögonvrån måste jag ha upptäckt ett ganska stort flat block ett par meter ner. Till det hoppade jag och kände mig som en elitgymnast när jag märkte att jag hade perfekt balans efter landningen. Det hade med all säkerhet sett väldigt imponerande ut om bara någon varit där med mig. En annan sak som imponerade var smärtan i knäna när jag skulle resa mig upp — det kändes som att knäna var lika böjliga som gångjärnen på dörren till ett gammalt bergrum som inte öppnats sedan andra världskriget. Jag kunde nästan höra hur det knarrade i kroppen när jag sakta reste på mig. Även om det gjorde ont hade nog alternativet att ramla varit mångt mycket värre, så jag får vara glad att jag klarade mig med "igenrostade knän".

När jag insett att jag hade tagit en väg som inte ledde till Refugio de Anglios började jag se mig om efter en bra tältplats. Då hittade jag en liten cabaña som inte fanns med på min karta. Det fanns bara en sovplats i den, men eftersom den var tom funkade det bra för mig. Dessutom var det väldigt fin, vilket du kan se på bilderna här till höger.

2008-08-12--15-48-56.43.jpg 2008-08-12--15-49-08.14.jpg 2008-08-12--15-49-31.94.jpg

Dag 25 (2008-08-13) [Rutt i Google Maps]

Varianten på varianten runt 1-E-E-E-sträckan är nu över och jag är tillbaka på Haute Randonnée Pyrénéenne. Refugion som jag kommit till heter, bland annat, Hospital de Vielha. Jag skriver "bland annat" eftersom det är väldigt vanligt att platser här har fler än ett namn.

Idag var det en lugn och ganska behaglig vandring. 14 av de 17 kilometrarna gick på lättgångna stigar, men de övriga tre var ibland ganska besvärliga med ett långt parti där GR11 sluttade väldigt brant nedför.

Rodrigues dök upp på Refugion idag, så imorgon kan vi göra sällskap till Refugi de la Restanca.

2008-08-13--09-18-43.83_PANO_4_EDIT_01.jpg
 
2008-08-13--11-10-40.00_PANO_3_EDIT_01.jpg

Dag 26 (2008-08-14) [Rutt i Google Maps]

2008-08-14--19-55-56.34.jpg Allt såg bra ut tills vi skulle till att vandra iväg då det började ösregna, och har så gjort i princip hela dagen. Ibland hade jag känslan att det skulle klarna upp men det dröjde oftast bara några sekunder så grusades de förhoppningarna. Så det vara bara till att vandra på en så kallad dåligt-väder-variant och följa GR11 till Refugi de la Restanca. Lite trist eftersom det emellanåt var så pass klart att man kunde ana hur vackert det var.

På vägen till Refugion kunde vi se hur mycket blåbär det fanns på sina håll, så på eftermiddagen tog vi en sväng ut och plockade några deciliter. Men vi blev tvärt avbrutna av ett kraftigt regn så det var bara att knalla tillbaka. En halvtimme senare sken solen igen. Vädret var minst sagt omväxlande.

Mina kängor är nu bortom all räddningen. Jag anade ju att någonting i min utrustning inte skulle klara alla 1000 kilometer, men jag är lite besviken på dessa specialbeställde Lundhagskängor. Det positiva man kan säga är att de är riktigt sköna att vandra i trots att de är trasiga. [Lundhags reparerade dem utan kostnad när jag kom hem. Jag har ett annat par (likadana fast med högt skaft) som alltid fungerat fantastiskt bra, så mitt förtroende för Lundhags är fortfarande starkt. Jag fick väl ett måndagsexemplar helt enkelt.]

Dag 27 (2008-08-15) [Rutt i Google Maps]

Snö! Snö som faller från himlen den femtonde augusti. Jag var smått förvånad, men min vandringskompanjon Rodrigues var förvånad, häpen och nästan oförstående. Det finns tydligen ett uttryck på spanska som lyder "...", eller i svensk översättning "det var varmare än den femtonde augusti". Med andra ord används alltid den femtonde augusti som en referens för årets varmaste dag. Och så snöade det!

2008-08-15--08-50-55.31_PANO_3.jpg

När vi kom upp i snöovädret blåste det dessutom väldigt mycket. Trots det illavarslande vädret vill vi försöka gå på HRP istället för ännu en dåligt-väder-variant. På vägen upp till första passet mötte vi flera sällskap som vände eftersom det tydligen inte gick att se varken stig eller rösen. På passet var det verkligen väldigt kallt, snöigt och framförallt väldigt blåsigt. Men vi tog oss fram så sakteliga, och efter bara hundra meter blev det bättre och på resten av vandringen var det inte så illa. Det kändes lite konstigt att plötsligt vandra i ett snölandskap, men det var väldigt vackert och kanske den mest givande dagen än så länge.

2008-08-15--09-11-47.00.jpg 2008-08-15--09-25-58.00.jpg

2008-08-17--16-04-21.17.jpg 2008-08-17--17-16-39.59.jpg På vägen ner till dagens slutmål Salardu passerade vi Refugi de Colomers, där vi stannade för en längre lunchpaus. Vägen från Colomers till Salardu var just en väg. Till en början en behaglig grusväg, som tyvärr övergick i en obekväm asfaltsväg. Rejält trötta i fötterna tog vi in på det mycket charmiga Refugi Rosta, där alla golv och väggar lutade lite grann och allt var vackert nött och slitet (se bilder till vänster). Salardu är en riktigt trevlig liten by, men ska man ta en längre paus här kan det, av rent praktiska skäl, vara smartare att bo i Viehla några kilometer bort med bussen.

Dag 28–30 (2008-08-16–2008-08-18)

Vilodagar i Salardu. Köpte nya skor i Viehla!



Sektion 4: Salardu — l'Hospitalet-près-l'Andorre

Dag 31 (2008-08-19) [Rutt i Google Maps]

2008-08-19--17-22-00.17.jpg Första dagen med de nya skorna och extra tung packning — och så sätter jag rekord i tagna höjdmeter med 1653. Skorna funkar med andra ord bra, även om jag är ordentligt trött både i fötterna och övriga kroppen.

Idag har jag inte gått fel på något uppenbart sätt, men det är helt enkelt svårt att veta hur man ska gå ibland. Felet jag gjorde var att gå på högra sidan av sjön i bilden till höger istället för den vänstra sidan. På kartan fanns det flera stigar utmarkerade på den högra sidan, men jag hittade bara några små bitar av stigar i verkligheten. Det har varit väldigt tuff vandring, med säkert en hel kilometer i blockterräng. Jag saknade mina kängor ibland, men på det stora hela tror jag att de nya skorna är att föredra i den här miljön.

Ibland tänker jag på hur lätt det skulle vara att råka ut för en olycka. Idag när jag gick på en slags tuvor mellan jättestora block försvann mitt högerben ner till halva låret i ett hål mellan några stora block. Det gick bra, men det var lite läskigt. Alla dessa block är kanske den värsta aspekten av denna vandring. Långsamt, långsamt, långsamt är mantrat.

"Inget ont som inte har något gått med sig" eller hur man ska säga. Efter dagens hårda vandring kom jag fram till den obemannade Refugi d'Airoto. Där fanns alla bekvämligheter som rinnande vatten (utomhus alltså) och ett solcellsdrivet lysrör. Jag får en väldigt lust att stanna i några dagar, eller i alla fall en halvdag.

Idag passerade jag de största blockhav jag någonsin sett. Bilderna nedanför ger en aning om hur mycket block det var. I den mån det finns ledmarkeringar sitter på målade på de allra största blocken — hur man tar sig mellan dem är helt upp till var och en. Vandrar man HRP får man nöja sig med "walk in a straight line towards the Tuc de Marimanya", som är en 2662 meter hög topp. Det är från där jag har tagit panoramabilderna över "månlandskapet" nedan.

2008-08-19--13-45-37.67.jpg 2008-08-19--14-09-09.43.jpg

2008-08-19--14-18-19.34_PANO_5.jpg

2008-08-19--16-13-34.07_PANO_5.jpg

Dag 32 (2008-08-20) [Rutt i Google Maps]

Jag unnade mig en sovmorgon idag, och kröp inte ur sovsäcken förrän klockan nio. Konstigt väder, solen sken på mig under frukosten, men det var mulet och dimmigt i alla riktningar. Sen blev det soligt och fint hela dagen. Dock blev det inte alls så kort vandring som jag hade tänkt mig. Allt flöt på bra så jag valde att gå en del av morgondagens etapp redan idag.

2008-08-20--19-01-59.93_PANO_7.jpg

Den stora lunchen jag hoppats på i restaurangen i byn Alos de Isil uteblev för att det inte längre fanns någon restaurang där. Det var lite trist idag för jag har känt mig lite trött och sliten och misstänker att vandringen helt enkelt börjar slita på kroppen, och därmed på psyket. [Ett par dagar senare insåg jag att jag antagligen varit lite sjuk snarare än sliten.] Det har inte blivit så mycket tältande som trodde det skulle bli. Men idag tältade jag och jag hittade en jättefin tältplats dessutom (se bilden till höger).

Dag 33 (2008-08-21) [Rutt i Google Maps]

2008-08-21--15-54-52.59.jpg 2008-08-21--15-54-01.08.jpg Mina motivationsproblem (som skulle visa sig vara någon svag infektion eller något) liknande höll i sig under dagen. Det har varit svårt att följa Joostens anvisningar eftersom det finns väl upptrampade och markerade stigar som inte riktigt går enligt beskrivningarna. Men det spelar ju ingen större roll om man går precis rätt, och tack vare GPS:en kan jag hålla koll på att jag går i någorlunda rätt riktning.

Länmge trodde jag att jag skulle få den obemannade Rufugi Enric Pujol för mig själv, men på kvällsidan kom det en stor fransk familj som höll mig sällskap. Jag kände mig dock hängig och låg mest och vilade på kvällen. Här förstod jag med all tydlighet att jag hade något i kroppen som påverkade mig negativt.

Som synes på bilden nedan är det fortsatt mycket block att vandra över. På den har etappen fanns någonting så ovanligt som en skylt för HRP — jag tror att det är den första jag har sett, även om jag hört från andra att det funnits ett par stycken tidigare längs leden.

2008-08-21--10-30-22.91.jpg 2008-08-21--12-31-39.34.jpg

2008-08-21--13-19-16.48_PANO_7_EDIT_01.jpg

Dag 34 (2008-08-22) [Rutt i Google Maps]

2008-08-23--08-47-03.94.jpg » La vraie liberté c'est la vagabondage « får bli dagens måtto. Citatet kommer från en affisch i matsalen i Refugi de Certascan. Det är, på grund av den direkta anföringen, en smula svårt att översätta till bra svenska men » Luffarlivet är den sanna friheten « ger i alla fall själva meningen.

Idag gick leden över den lilla (verkligen lilla) byn Noarre, som är anmärkningsvärd för att det inte finns någon väg till den. När jag läste om det i guideboken tänkte jag att det säkert var en överdrift, men det fanns verkligen bara några små stigar in till byn. Panoramat nedan visar lite översiktligt hur byn ser ut. I motsats till vad man skulle kunna tro expenderar byn — jag såg flera nya hus, samt ett par som höll på att byggas. Fråga mig inte hur man bygger ett stenhus utan transporter, men jag kan gå i god för att det verkligen händer där.

Vandringen idag var enkel och lätt. Det enda anmärkningsvärda som inträffade var en hagelskur som jag aldrig sett maken till. Jag hade precis börjat gå från Rufugi Enric Pujol när det började regna hårt. Snart övergisk regnet till vanligt hagel som i sin tur övergisk till ett våldsamt hagel. Kornen var nästan lika stora som ärtor, och det gjorde ont att bli träffad av dem. Tack och lov slutade haglandet ganska snabbt, innan jag var tvungen att söka upp skydd. Jag tyckte att korna såg lite sura ut den närmsta tiden, som om det varit mitt fel.

Det har inte hänt många gånger men idag träffade jag två andra HRP-vandrare. Marie skulle gå hela leden på 30 dagar medan Adrien hade tänkt sig 40 dagar. Marie (på bild till höger) hade liksom jag varit krasslig ett par dagar, och har man bara 30 dagar på sig finns det inte så stora marginaler. Adrien gjorde vandringen för att fira sin pension. Både Marie och Adrien pratade bara franska men det gick riktigt bra. Det beror mycket på tålamodet hos dem man talar med.

2008-08-22--10-09-10.06_PANO_5.jpg

2008-08-23--10-29-55.31_PANO_7.jpg

Dag 35 (2008-08-23)

2008-08-23--13-53-02.85.jpg 2008-08-23--13-55-35.51.jpg "Helt onödig vilodag i Refugi de Certascan" har jag skrivit i min dagbok, men så här lite efteråt tror jag att den gjorde mig gott. Jag bestämde mig för en vilodag på grund av de senaste dagarnas bristande humör, och hedrar detta beslut trots att jag äknner mig betydligt mycket bättre idag. Sen försöker jag att tänka att det är ju trots allt semester och jag har inte bråttom till Banyuls-sur-Mer. Som alltid är det perfekt vandringsväder när jag tar en vilodag.

Dagens ängnades åt lite eftersatt tvätt av kläder, korta promenader i omgivningen samt fotografering av grodor. Det har fullkomligen kryllat av grodor av alla storlekar och färger, men det har inte varit så lätt att fotografera dessa skygga varelser. Idag tog jag mig tid att sitta ned och vänta på att grodorna skulle våga sig fram. Resultatet blev väl okej.

På eftermiddagen träffade jag ytterligare en HRP-vandrare. Keith från Irland hade startat några dagar innan jag startade, men tagit en delvis annorlunda rutt. Tillsammans med Keith lärde jag mig att uppskatta möjligheten att dricka vin till maten, något som jag tidigare undvikit.

Dag 36 (2008-08-24) [Rutt i Google Maps]

2008-08-24--09-11-09.41.jpg Det var väldigt skönt att vandra igen och alla motivationsproblem är som bårtblåsta. En tidig start, ovanligt lätt vandring och sällskap av Keith från igår gjorde att allt gick som en dans. Det riktigt fina med dagens vandring var att de 1250 meter som gick uppför var väldigt välgraderade.

Idag träffade Keith och jag ytterligare en HRP-vandrare. Martin kom från England och var häpnadsväckande nog besviken på HRP. Det var för mycket folk och för mycket civilisation var hans slutsats efter hela 52 dagar längs HRP. För att undvika både folk och civilisation gick han sällan längs leden som guideboken rekommenderade utan en egen ledsträckning. Keith och jag tyckte båda att 52 dagar lät mycket men Martin berättade då om tysken Wolfgang som startat ytterligare några dagar tidigare och tydligen skulle finnas bara någon dags vandring bort. Helt plötsligt "kryllade" det av HRP-vandrare. Apropå Martins önskemål om mer vildmark rekommenderade jag Sarek, och som nästan alla andra i Pyrenéerna visste han inte att det gick att vandra i Sverige.

Kvällen på den obemannade Refugi del Cinquantenari var väldigt trevlig. Jag och Keith samsades om utrymmet med Will och Anna från Tasmanien.

2008-08-24--07-37-15.49.jpg 2008-08-24--08-32-52.51.jpg

2008-08-24--08-46-06.33.jpg 2008-08-24--08-46-46.25.jpg

2008-08-24--13-58-58.40_PANO_4.jpg

Dag 37 (2008-08-25) [Rutt i Google Maps]

2008-08-25--08-59-44.66.jpg Ännu en dag med relativt lätt vandring, och inga egentliga händelser eller reflektioner att rapportera. Keith och jag fortsätter att vandra tillsammans, och jag uppskattar hans sällskap alltmer. Idag tog vi ett lunchstopp på Refugi Vall Ferrara, och kom pigga och glada fram till en underbar tältplats vid sjön Étang de la Soucarrane. Vi befinner oss återigen i Frankrike och som ett brev på posten är det dimmigt igen. Återigen var det ett tydligt gränsfenomen — fint och soligt i Spanien och dimmigt som i Lützen bara hundra meter in i Frankrike.

2008-08-25--12-50-36.92_PANO_5.jpg

Dag 38 (2008-08-26) [Rutt i Google Maps]

2008-08-26--20-54-14.51_EV+1.00_EDIT.jpg 2008-08-26--20-50-06.86_EV-1.00.jpg Dagens stora händelse var att jag för första gången befann mig i Andorra. Tyvärr har Andorra bjudit på den kanske tråkigaste vand­ring­en än så länge. Till allra största del har Keith och jag vandrat genom ett skidområde eller på en väg. Det enda positiva var att vi kunde äta lunch på restaurangen La Coma vid foten av en skidbacke. Området användes på sommaren för vandringsdagsturer och skidliften var faktiskt igång för de som inte orkade gå upp för backen — eller ens gå ner.

Det är inte utan att det finns ett visst förakt för dagsvandrare bland vi som vandrar hela HRP. Detta förakt är naturligtvis en smula obefogat, men det finns där i alla fall. Antagligen beror det på att båda grupperna tycker att de presterar något, men vi HRP-vandrare presterar så klart mycket mer — på flera plan.

Inatt sover vi i den enormt stora Refugi de Sorteny. Här fanns inte bara en såg till de som ville elda utan en motorsåg. Okej, motorsågen (en Husqvarna dessutom) var antagligen lämnad framme av misstag, men det gjorde uppsågningen av veden väldigt mycket lättare. Som synes på bilderna fick i ivång en fin brasa, till vilken vi kunde dricka de två flaskor vin som vi köpt med oss från restaurangen. Trevlig kväll.

2008-08-26--10-34-40.17.jpg 2008-08-26--14-55-20.17.jpg

Dag 39 (2008-08-27) [Rutt i Google Maps]

2008-08-27--10-30-55.00.jpg Trots en liten liten baksmälla kom vi igång i skaplig tid. Efter den lätta vandringen de senaste dagarna var det mer normaltufft idag och Andorra visade upp en bättre sida än igår. Dagen skulle avslutas på Camping d'Ingles, men den hade lagts ner några år tidigare. Istället liftade vi ner till, enligt Joosten, "the ugly and touristy village of Soldeu". Eftersom det inte var skidsäsong var det lite spöklikt där. Vi tog in på det enda hotellet som hade en restaurang. Kvällen firades med en, för mig, rejäl måltid med stora portioner: räkcocktail till förrätt, 300 g tournedos till varmrätt, och glass till efterrätt. Keith brukade se sig själv som en storätare, men han blev allt lite imponerad. Jag måste säga att jag hade en fantastisk förmåga att tillgodogöra mig mat. Mest för att knäcka Keith föreslog jag en tur till ett snabbmatställe efter middagen, men tack och lov rann det ut i sanden.

2008-08-27--11-03-00.42_PANO_4.jpg

Dag 40 (2008-08-28) [Rutt i Google Maps]

Det regnade lite lätt på morgonen så jag föreslog den synnerliga bra idén att ta en taxi upp till leden. Keith var inte svår att övertyga, så helt utan ansträngning vandrade vi på HRP igen. Bara för sakens skull liftar jag inte om jag går på själva leden, men på avstickare ser jag inte som hindrar mig från att vara lite bekväm av mig.

Vandringen var ganska jobbig idag. Långa sträckor på blockhav och många branta passages som krävde ett visst mått av uppfiningsrikedom att klara av. Siffrorna är inte så värst imponerande men jag var rejält trött när jag kom fram till l'Hospitalet-prés-l'Andorre.

Det är skönt att vara tillbaka i Frankrike. Keith, som är en van vandrare i Pyrenéerna, har föreslagit att vi ska vila upp oss i det betydligt mycket större Foix. Men redan i l'Hospitalet satte vi oss i den lokala baren och njöt av atmosfären. Efter det tog vi tåget till Foix.

2008-08-28--13-01-36.32_PANO_4.jpg

Dag 41–43 (2008-08-29–2008-08-31)

Vilodag i Foix (l'Hospitalet-prés-l'Andorre).
Vilodag i Aux-les-Thermes (l'Hospitalet-prés-l'Andorre). Träffade David igen.
Vilodag i l'Hospitalet-prés-l'Andorre.



Sektion 5: l'Hospitalet-près-l'Andorre — Banyuls-sur-Mer

Dag 44 (2008-09-01) [Rutt i Google Maps]

Det är både skönt och lite jobbigt att vandra igen. Kanske är tre vilodagar för mycket. Jag har skickat tältet och diverse andra prylar till mina vänner i Bordeaux så ryggsäcken väger väldigt lite nu.

Det börjar närma sig slutet av säsongen nu så det är väldigt lite folk i stationerna. På ett sätt skönt men samtadigt var det roligt med den stämning alla människor skapade under högsäsongen. Till Refuge des Bésines.

2008-09-01--12-06-24.83.jpg 2008-09-01--18-40-58.25.jpg

Dag 45 (2008-09-02) [Rutt i Google Maps]

Lång och hård dag med bestigningen av Pic Carlit som dagens "höjdpunkt". David och jag har slagit följe vissa delar av dagens vandring, men vi går trots det för oss själva för det mesta.

2008-09-02--15-17-39.43.jpg 2008-09-02--15-51-12.86.jpg
2008-09-02--13-59-37.34.jpg 2008-09-02--12-27-06.51.jpg

Vandringen upp till toppen av Pic Carlit var relativt enkel. Det var en underbar 360 graders utsikt, och med lite god vilja kan man nästan börja ana Medelhavet borta vid horisonten. Tyvärr var det en väldig massa människor på toppen och lite för livig stämning för min smak. Till Barrage des Bouillouses.

2008-09-02--12-27-36.67_PANO_9.jpg

Dag 46 (2008-09-03) [Rutt i Google Maps]

2008-09-03--13-19-28.17.jpg 2008-09-03--13-40-09.86.jpg En relativt lång men mestadels lätt vandring förde mig till det synnerligen charmiga Gîte Cal Paï i byn Eyne. David och jag vandrade tillsammans andra halvan av dagens vandring och åt lunch i byn Bolquère, vilket visas i bild här till höger. Vi är överens om att vi varit "too long in the mountains", och vi har både börjat utveckla smått excentriska drag (som att fotografera reklam för damtidningar).

Till skillnad från alla andra ställen jag sovit i fanns det ingen sovsal i Cal Paï. Jag tog hand om telefonbokningen och David var lite tveksam när jag berättade att jag tagit ett dubbelrum till oss. När vi kom fram visade det sig att vi fått det "rosa rummet", och trots min försäkran att jag inte visste det var David en smula skeptisk. Det visade sig dock vara ett stort rum med två sängar så ordningen var i och med det återställd.

Maten var ett strå vassare här än på ett vanligt gîte, och det kändes lite grann som att gå på fin restaurang med smutsiga kläder. Under middagen träffade vi med fyra franska HRP-vandrare. Jaques, Elisabeth, Didier och Claude gjorde sista tredjedelen detta år.

2008-09-03--17-48-04.00_PANO_4.jpg

Dag 47 (2008-09-04) [Rutt i Google Maps]

David och jag åt frukost med samma gäng som igår. Värdinnan blev lite bekymrad när hon upptäckte att vi, tydligen, ätit upp nästan allt bröd. Jag som lämnade matsalen sist fick ta emot en hel del sura blickar. För en gångs skulle kändes det skönt att inte kunna franska så bra, så jag sa bara någonting glatt och på återseende.

Vandringen var först en väldigt lång uppförsbacke och en lång ryggvandring efter det. Totalt blev det 1750 meters stigning vilket med all säkerhet kommer att bli rekordet på vandringen. Väl framme vid Refugi d'Ull de Ter tog vi några öl och pratade (uteslutande på franska) om vandring och friluftsliv. Väldigt trevligt sällskap. Middagen var tyvärr riktigt dålig, men det roliga sällskapet gjorde det till en trevlig tillställning.

2008-09-04--10-18-08.51_EV-0.67.jpg 2008-09-04--10-55-51.60_EV-0.67.jpg 2008-09-04--11-04-00.66_EV-0.67.jpg

2008-09-04--11-31-26.95_EV-0.67_PANO_6.jpg

2008-09-04--12-10-34.68_EV-0.67.jpg 2008-09-04--12-20-27.16_EV-0.67.jpg

Dag 48 (2008-09-05) [Rutt i Google Maps]

Idag blåste det så kraftigt och stötigt att det kändes som om någon tagit tag i ryggsäcken och knuffade den då och då i någon riktning. Det var flera gånger som jag var tvungen att ta ett steg åt sidan för att hålla balansen. Efter ett par timmas vandring tog David och jag farväl av de fyra fransmännen som skulle till någon närbelägen by för att träffa familj och vänner.

Trots att jag varken sett eller på något annat sätt anat Medelhavet börjar jag känna av dess närvaro nu. Kanske är det inbillning eller så är det luften som verkligen har ändrat karaktär. Jag skulle satsa på inbillning, men jag vet ju att det finns där  . . .

Idag bodde jag på Refuge de Mariailles, som var bra sånär som på att värdarna absolut ville bestämma exakt var alla skulle sova. På alla andra ställen har det varit i stort sett fritt, men här ägnade "Fru Värd" en massa tid att kolla vem som sov var.

2008-09-05--08-57-28.75_EV-0.67.jpg 2008-09-05--12-39-14.25.jpg
2008-09-05--13-41-15.51.jpg 2008-09-05--14-40-41.43.jpg

Dag 49 (2008-09-06) [Rutt i Google Maps]

Idag passerade jag det sista "hindret" på HRP, Pic du Canigou, 2784 meter högt. Det var relativt lätt att ta sig både upp och ner. Vädret var inte "på topp på toppen" men utsikten var skaplig. Värdet försämrades på vägen ner men det var ändå okej tills David och jag kom till Refuge des Cortalets där vi tog en lång lunchpaus.

Sen började det regna rejält, och innan jag bestämt mig för att ta på mig regnbyxorna var jag genomblöt. Regnet blev sen bara värre och värre, så det var riktigt skönt att komma fram till Mines de Batère, ta en varm dusch, vila lite, och sedan äta en massa mat.

2008-09-06--11-15-57.50_EV-0.33.jpg 2008-09-06--11-32-15.92_EV-0.33.jpg

2008-09-06--11-17-28.58_EV-0.33_PANO_7_EDIT_01.jpg

Dag 50 (2008-09-07) [Rutt i Google Maps]

Hurra, hurra, hurra! Femtio dagar kan väl vara något att fira. Lämpligen så befann jag mig i Amélie-les-Bains som uteslutande verkar bestå av hotell och restauranger. Efter det första intrycket gått över verkar Amélie-les-Bains vara ytterst deprimerande liten by. Antagligen var det ett populärt ställe på sextiotalet, och det verkar som samma människor som kom hit då kommer hit idag. Om de var unga och friska på sextiotalet är de gamla och sjuka idag. När jag satt och åt en glass på gågatan fick en man en hjärtattack. Ambulansen kom på en gång, men ingen verkade reagera nämnvärt — det händer nog hela tiden här.

2008-09-07--09-26-03.60_EV-0.33.jpg 2008-09-07--12-29-17.86.jpg 2008-09-07--13-11-10.60.jpg

Dag 51 (2008-09-08)

Vilodag i Amélie-les-Bains.

Dag 52 (2008-09-09) [Rutt i Google Maps]

Trots en irriterande förkylning gick dagens vandring bra. I den trevliga lilla byn Las Illas tog jag in i ett eget rum på det trevliga värdshuset för att inte smitta andra i sovsalen på den lokala gîte.

Det enda som jag tänker på just nu är att det är bara två dagar kvar till Medelhavet. Det börjar kännas alltmer overkligt och nästan lite skrämmande. Att vandra i Pyrenéerna har liksom blivit vad jag gör — och snart tar det slut. Samtidigt ska det bli skönt att få bada fötterna i Medelhavet.

2008-09-09--08-17-46.74_PANO_3.jpg

Dag 53 (2008-09-10) [Rutt i Google Maps]

Allt som gäller nu är att det bara är en dag kvar att vandra. Som ett brev på posten har jag fått en irriterande värk i vänster vad. Det har varit mycket grusvägar idag och jag tror att det är enformigheten som orsakat värken, vilket styrks av att det känns betydligt mycket bättre när jag går på stigar. Om benet inte går helt av ska jag gå till Banyuls-sur-Mer!

Mycket av utrustningen börjar sjunga på sista versen nu. Det är hål och revor i plastpåsarna, anteckningsboken har spruckit i ryggen, strumporna är inte vad de var i början av turen, och mina kortbyxor verkar nästan vara dimensionerade för en vandring längs HRP. Mina två t-shirts i merinoull har blivit allt "luftigare" ju närmare Medelhavet jag kommit, vilket kanske är en bra grej. Det blir en hel del saker som åker i soptunnan i Banyuls-sur-Mer.

De senaste dagarna har jag druckit en eller två Richard innan jag blivit serverad en trerätters måltid — allt är inte jobbig i Pyrenéerna. Den fantastiska infrastrukturen för oss vandrare har onekligen underlättat den här vandringen.

Till Col de l'Ouillat.

2008-09-10--18-24-17.60.jpg 2008-09-10--18-25-23.65.jpg

Dag 54 (2008-09-11) [Rutt i Google Maps]

2008-09-11--13-53-54.51.jpg 2008-09-11--13-53-18.60.jpg Till Banyuls-sur-Mer. Tjoho! 1000 km på GPS:en, och jag ser Medelhavet när det händer! Efter gårdagens något enformiga vandring bjöd denna den sista dagen på riktigt trevlig vandring mestadels längs stigar. Alla intryck och egnetligen allt annat överskuggas av att det är den sista dagen. Åtta timmar kvar blir fem timmar, tre timmar, en timme, och så plötsligt vandrar jag på gatorna i Banyuls-sur-Mer. Det hela känns lite overkligt. Det är en underlig blandning av känslor som möter mig på stranden i Banyuls-sur-Mer.

Eftersom det även idag varit lite mulet är det inte förrän den sista timmen som den egentliga värmen slår till. På eftermiddagen återser jag Keith, som följer med mig och David på ett uppsluppet restaurangbesök — en trevlig avslutning på det hela.

2008-09-11--13-56-33.00.jpg 2008-09-11--15-02-22.43_EDIT_01.jpg



Efter vandringen

Glädjen när jag kommer fram uteblir. Jag är nöjd med mig själv att ha kommit fram, och det känns konstigt att vandringen är över. Men det känns inte som att det är något att fira. Vem firar att en ytterst trevlig semester tar slut och den gråa vardagen tar vid? Efter bara några timmar i Banyuls-sur-Mer ville jag egentligen bara gå tillbaka in i bergen.

Det finns inget djupt filosofiskt svar på frågan "Varför vandra Haute Randonnée Pyrénéenne?". Att vandra i bergen är helt enkelt något som jag tycker mycket om att göra, och ju längre jag kan göra det desto bättre. Inte bara det att det är möjligt att vandra 1000 km i Pyrenéerna — det är en ren njutning att göra det. Antagligen blir det bara bättre ju längre man går  . . .

2008-09-11--14-28-40.40.jpg

Copyright © 2009–2010 Peter Andrén