macro_swe.png

Text och bild av Peter Andrén

peter.andren (snabel-a) gmail.com

Innehållsförteckning

Makro- eller macro-
Makroobjektiv
Omvänt objektiv
Sammankopplade objektiv
Mellanringar
Bälg
Försättslinser
Mikroskopobjektiv
Andra lösningar  . . .

Ska det vara "makro-" eller "macro-"

På svenska heter det makro och inte macro! Av någon konstig anledning verkar den felaktiga termen macro ta över allt mer (vilket i och för sig gör den stavningen mer och mer acceptabel). På Google får man faktiskt många fler träffar på det blandspråkiga macroobjektiv än det på svenska korrekta makroobjektiv, även när sökningen begränsas till svenska webbplatser. Till och med macroobjectiv genererar en del träffar, men det beror nog mer på slarv och trötthet. Ekonomerna verkar inte ha samma problem med makroekonomi/macroekonomi.

Det här med språkfrågor är alltid lite känsligt — det finns en risk att de som genomgående skriver "macro objektiv" känner sig sårade när någon säger åt dem att det är fel! Anledningen att jag över huvud taget skriver detta är att det blir så jobbigt när man ska söka efter ett makroobjektiv på blocket.se eller tradera.com. Man bör då söka efter "makroobjektiv", "makro objektiv", "macroobjektiv" och "macro objektiv" samt helst även "makroglugg", "makro glugg", "macroglugg" och "macro glugg". Åtta sökningar istället för en.

Makroobjektiv

Att använda ett specialgjort makroobjektiv är den i särklass lättaste lösningen. Att skaffa sig ett makroobjektiv är ofta en bra idé eftersom de så gott som alltid funkar alldeles utmärkt för "normal fotografering" också. Det som skiljer ett makro­objektiv från ett vanligt objektiv är att det går att flytta det optiska centrumet längre från sensorplanet, samt att de är optiskt konstruerade för att ha bäst prestanda på just kort avstånd. Normala objektiv är däremot optiskt korrigerade att ha bäst prestanda med fokus på oändligehten. Det optiska illustreras kraftigt förenklat nedan. Objektivet är utbytt mot en enda lins (vilket jag tror förekom på riktigt gamla bälgkameror) men principen är densamma som för ett mer komplicerat objektiv. Ju längre det optiska centrumet flyttas från sensorplanet desto närmare kameran hamnar fokusplanet.

simple_lens_far_focus.png

I bilden ovan har objektivet fokuserats på någonting några meter bort. Att de yttersta strålarna skär varandra mycket närmare objektivet beror på så kallad sfärisk aberration, vilket beror på att bländaren (de små svarta strecken mellan linsen och kamera­huset) är vidöppen — mer om detta någon annanstans så småningom.

simple_lens_close_focus.png

Ungefär här skulle ett normal­objektiv "ta slut" rent mekaniskt. En närgräns på en halvmeter eller så är vanligt för ett normalobjektiv. Observera att även om avståndet mellan sensor och fokuspunkt är i stort sett desamma i de två bilderna ovan och nedan är avståndet mellan objektivet och fokuspunkten betydligt kortare i den undre bilden.

simple_lens_macro_focus.png

Kan man inte flytta "glaset" längre ut får man till ta hjälpmedel som mellanringar eller en bälg, som jag skriver mer om längre ner.

Omvänt objektiv

Ett väldigt enkelt men också begränsat sätt att få makrofunktion är att vända ett objektiv bakochfram. Ett rättvänt normal­objektiv förminskar ju en bild långt borta — vänder man på det förstorar det något nära. Det stora minuset är att man förlorar möjligheten att fokusera annat än på ett fixt avstånd, vilket beror på att man skruvar fast själva optiken direkt i kamerahuset (via en så kallad omvändnings­ring). Det man kan göra är att montera det omvända objektivet på en bälg, och fokusera med bälgen. Denna metod ger de största förstoringar man kan få utan mikroskops­tillbehör. Skärpe­djupet blir dock nästan noll, så antingen får man ta suddiga bilder som ofta har ett stort konstnärligt värde eller kombinera de skarpa delarna från flera bilder med datorns hjälp.

reversed_lens.png

Jag är lite osäker på hur korrekt min illustration är. Jag tycker att fokus­planet borde hamna närmare kameran.

Sammankopplade objektiv

Sammankopplade objektiv är ofta ett enkelt och bra sätt att få riktigt bra förstoring. Det enda man behöver är egentligen en så kallad omvändnings­ring som inte brukar kosta mer än kanske 100 sek. Omvändnings­ringen gör att man kan skruva ihop två objektiv i filter­gängorna — framsida mot framsida så att säga. Det främre objektivet fungerar då som en väldigt bra försätt­lins. I illustrationen nedanför är det ungefär en 200 mm + 50 mm vilket ger en avbildnings­skala på hela 4:1.

stacked_lenses.png

Mellanringar

Med en mellanring flyttas kamera­objektivet längre från sensor­planet vilket ger ett kortare avstånd till fokus­planet.

exte_tube_01.png

Sen är det bara att koppla på ännu fler mellan­ringar om man behöver större förstoring  . . .

exte_tube_02.png

Bälg

En bälg är — precis som mellanringar — ingenting annat än en metod att flytta objektivet längre från sensor­planet.

bellows_01.png

I den övre bilden är förstoringsgraden ungefär 1:1 — det vill säga objektets bild på sensorn är lika stor som i verkligehet. I den undre har har förstoringen ökats och avbildningen av objektets bild på sensorn är nu större än själva objektets bild.

bellows_02.png

Vill man kan man koppla ihop två (eller teoretiskt sett ännu fler) bälgar till en monster­bälg. Det här ställer enormt stora kvar på optiken och diffraktion är ett avgörande problem. Nikon tillverkade och sålde en förlängnings­bälg "PB-6E" till sin "PB-6", vilket kunde åstadkomma hela 23 gångers förstoring med ett omvänt 20 mm objektiv. Annars kan man ju koppla ihop två bälgar med en smart kombination av omvändnings­ring och mellan­ring, eller sätta mellanringar mellan kameran och bälgen. Vad som helst bara det blir ett stort avstånd mellan objektiv och sensor. Som synes i illustrationen blir det en rejäl förstoring.

two_bellows.png

Försättslinser

Jag vet inte så mycket om försättslinser så jag har gjort en del antaganden när jag skrivit detta. Men principen måste väl vara som jag illustrerar i bilderna nedan. Hur som helst mäter man försättslinserna optiska styrka i dioptrier, vilket är det inverterade värdet av brännvidden i meter. Själv är jag Nikon-användare och lite intresserad av att skaffa mig deras 3T, 4T, 5T och 6T linser någon gång — men man måste köpa begagnat och de är ändå ganska dyra. De heter 'T' eftersom de var avsedda att användas på teleobjektiv, men ska tydligen vara bra på nästan alla objektiv.

close_up_lens_01.png

close_up_lens_02.png

Mikroskopobjektiv

De ultimata närbilderna tar man med mikroskop­optik, men då talar vi strikt nog om mikro­fotografi och inte makro­fotografi, även om gränserna verkar vara luddiga och egentligen borde gå vid förstorings­graden 1:1. Jag har ingen personlig erfarenhet om denna typ av foto­grafering, och som så ofta förr lägger jag in ett par bilder som "place-holders" för framtida projekt. Själva grund­idén är ganska enkel: montera ett mikroskop­objektiv på din system­kamera via en lämplig adapter. Klart! Så det svåra ligger inte i själva tekniken utan hand­havandet av tekniken. Skärpe­djupet blir löjligt litet, så för att få användbara bilder måste man dels stacka en stor mängd bilder, samt flytta kameran relativt objektet med en väldig precision.

Hur som helst finns det sedan två grund­tekniker. Den äldre »finita« tekniken illustreras i den övre figuren, och den nyare »infinita« tekniken i den nedre figuren (där strål­gångs­beräkningen tyvärr inte fungerade). Skillnaden ligger i själva mikroskop­objektivet. I de finita objektiven samman­strålar ljuset på sensorn som i ett normalt kamera­objektiv — alltså behöver man bara en bälg eller liknande för att fokusera. I de nyare infinita objektiven är de utgående ljus­strålarna parallella, så man behöver ett hjälp­objektiv för fokuseringen.

finite_microscope_lens.png

infinite_microscope_lens.png

Andra lösningar  . . .

Jag vet inte om det finns så många andra lösningar. Det jag främst tänker på är användandet av förstoringsoptik på bälg. Objektiv till förstorings­apparater eller projektorer har från början funktionen av ett omvänt normal­objektiv — deras funktion är ju att förstora upp något i negativformat till något betydligt mycket större.

Copyright © 2010–2011 Peter Andrén